Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Kvinnor har en avgörande roll för att unga tjejer ska fortsätta idrotta”

Krönikor
Publicerad: 2021-10-14 11:49

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag.

I min senaste krönika skrev jag om jämställdhetsproblemen inom advokatbranschen. Jag lyfte särskilt att det inte enbart är kvinnliga advokater som måste stå upp för en jämställd bransch. Även männen har ett stort ansvar genom att vara förebilder och se till att kvinnor ges plats och på så sätt får förutsättningar att göra karriär på advokatbyråerna.

Utanför min roll som advokat är jag också mamma, fru, vän, kollega, syster och moster. Jag har också en annan roll som jag värnar extra mycket om; ledar- och tränarrollen i ett fotbollslag med 15-åriga tjejer. Jag har haft den stora förmånen att få följa med tjejerna i laget på deras utvecklingsresa (både som fotbollsspelare och som individer) från fem års ålder till idag. Tyvärr är jag i en tydlig minoritet som kvinnlig ledare och tränare. Det är nämligen enligt Riksidrottsförbundet bara en tredjedel av alla ledare inom barn- och ungdomsidrotten som är kvinnor.

Precis som vi i advokatbranschen ser att duktiga kvinnor byter bana efterhand är det välkänt inom ungdomsidrotten att en hög andel utövare – särskilt tjejer – väljer att lämna idrotten under tonåren. I ungdomsbarometerns senaste undersökning (gjord på uppdrag av Riksidrottsförbundet) svarade dessutom 26 % av tjejerna, på frågan varför de inte tränar, att de inte känner att de duger och/eller är tillräckligt duktiga. Detta ska jämföras med killarna som i högre utsträckning svarade att de ansåg att de inte har tid att idrotta.

Fenomenet att unga tjejer slutar med sitt idrottsutövande i tonåren ställer höga krav på föreningsidrotten, och inte minst på oss som är tränare och ledare i ungdomslag. Detta för att få just tonårstjejer att stanna kvar i idrotten och i den sunda gemenskapen som idrotten kan erbjuda. Till skillnad från advokatbranschen där männen idag har ett stort ansvar för jämställdheten, tror jag att vi kvinnor måste ta ett större ansvar som förebilder i de unga idrottande tjejernas liv.

På grund av utvecklingen bland tjejer i ungdomsidrotten har ett tvåårigt forskningsprojekt genomförts av forskare på Karlstads universitet tillsammans med Svenska Innebandyförbundet och Karlstad kommun. Projektet gick ut på att skapa förutsättningar för tonårstjejer att utöva sin idrott i en förening så länge som möjligt.

Forskningsprojektet ledde fram till flera förslag på åtgärder som delades in på föreningsnivå och på individ- och gruppnivå. Föreningens policydokument omarbetades så att de blev förenliga med bland annat barnkonventionen. Det framgick klart och tydligt att man ville främja idrottandet i flera olika idrotter, undvika tidig specialisering och inte toppa eller permanent flytta spelare mellan olika lag förrän högre upp i åldrarna. Det lades ner stort arbete på att implementera de nya riktlinjerna. En ungdomsgrupp skapades med aktiva spelare för att kunna diskutera de problemen som fanns och förslag på åtgärder. Resurser tillsattes för att hålla en tät kommunikation mellan föreningens olika lag, olika tränare, föräldrar och spelare över laggränserna.

På individ- och gruppnivån anordnades tränarutbildningar med fokus på att skapa ett tryggt klimat och diskutera riskerna med för tidig specialisering. Utbildning genomfördes också för föräldrar med liknande fokus. Det poängterades även hur föräldrar kan bidra till en god idrottsmiljö. Till sist genomfördes en spelarutbildning där spelarna själva fick diskutera begrepp som mobbning, diskriminering och trakasserier. Det gavs också förslag på hur man kan skapa ett tillåtande och tryggt gruppklimat. En övning genomfördes där spelarna fick öva sig på att våga ta ställning, uttrycka sina åsikter samt lyssna och värdera varandras åsikter.

När projektet utvärderas år 2020 visade det sig att endast 11 % av de som påbörjade projektet slutade med sporten under perioden (9 av 85 tjejer). Detta under en period i livet där ungdomar generellt sett i mycket större utsträckning slutar i sina idrotter.

Vid en första anblick är det nog flera med mig som tänker att många föreningar saknar de ekonomiska resurserna som krävs för att genomföra alla dessa åtgärder. Men med en sådan slutsats tror jag att man underskattat det svenska föreningslivets eldsjälar. Forskningsstudien är ett fantastiskt bevis på att det finns möjlighet att förändra idrottande tjejers förutsättningar att bibehålla sitt idrottsutövande. Och jag tror att vi kan nå en lång bit på väg utan att i första hand investera mer pengar i idrotten (även om den ekonomiska ojämlikhet som föreligger mellan könen i idrottsutövandet är en viktig fråga).

Alla som någon gång arbetat med ungdomar i allmänhet, och unga tjejer i synnerhet, vet vilken utmaning det kan vara. Vi vet att det är mycket annat som pågår i en tonårstjejs liv. Inte minst i förhållande till vänner, mat, kroppen, relationer och familjen. Att idrotten är viktig för att främja hälsa genom ökad fysisk förmåga är ingen hemlighet. Forskning visar dessutom att ungdomar som är fysiskt aktiva upplever sig ha bättre självkänsla, självförtroende och behåller en social gemenskap med andra.

Till skillnad från många andra områden i samhället är lagidrotten i mångt och mycket separatistisk (uppdelad mellan män och kvinnor). Det här innebär att vi ges möjlighet att arbeta med tjejer, för tjejer. Det är ett av få områden där tjejer helt enkelt slipper konkurrera om platsen med en kille. Jag tror detta är ett av skälen till att idrotten kan vara mycket mer än det fysiska utövandet i tjejernas liv. Bland annat kan det vara ett andrum, ett utrymme att bli sedd, en yta att lösa konflikter på som pågår på andra arenor i tjejernas liv. Det är också en möjlighet att få prestera med lägre krav och lära sig att hantera motgångar. Idrotten är en arena för att lära sig uppskatta och uppmuntra personer i ens närhet. Kan vi ge de idrottande unga tjejerna detta utrymme och en medveten insikt om vilket mervärde det ger dem i ungdomslivet och i förlängningen i det vuxna livet, tror jag vi kan få dem att stanna i våra idrottsföreningar.

För att idrotten ska kunna vara allt detta behöver idrottsföreningarna och vi som ledare och tränare skapa den plattform som krävs – för, och tillsammans med, våra unga tjejer. Självklart gör alla män en otroligt viktig insats i sitt engagemang i tjejidrotten. Men jag är av den bestämda uppfattningen att vi kvinnor har en helt avgörande roll som männen inte alltid kan fylla. Det är därför också viktigt att rekrytera och behålla så många kvinnliga tränare som möjligt inom barn- och ungdomsidrotten.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se