Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Det är dags att männen säger ifrån, står upp, och ger plats”

Krönikor
Publicerad: 2021-09-16 11:29

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag.

I senaste numret av branschtidningen Advokaten (nummer 6 2021) möttes den som slog upp sidan 16 av ett reportage om Eva-Maj Mühlenbock, Advokatsamfundets nya ordförande.

Reportaget inleds sedvanligt med frågan om vad Mühlenbock kände och tänkte när hon valdes till ordförande. Hon följer upp stoltheten, glädjen och tacksamheten med att den fråga som framstår som viktigast att ta itu med som nyvald ordförande är att värna advokatkårens oberoende.

Nog vore det ett tacksamt uppdrag om advokatkårens oberoende var den enda frågan som stod på agendan. Inte för att den på något sätt ska underskattas, tvärt om. Om fokuset enbart hade kunnat ligga på att upprätthålla advokatkårens oberoende och tillhörande advokatetik hade samfundet, och branschen, tillsammans kunnat arbeta hårdare för att stå emot det som Mühlenbock benämner som populistiska påhopp mot rättssamhället i allmänhet och advokatkåren i synnerhet. Det går självklart inte nog att understryka vikten av advokatkårens oberoende som en grundpelare i ett demokratiskt samhälle.

Tre passusar in i reportaget möts läsaren av rubriken ”JÄMSTÄLLDHET”. Väntat, får man säga. Mühlenbock redogör för att andelen kvinnliga ledamöter i samfundet idag är 34 procent. Detta korrelerar inte alls med det faktum att bland biträdande jurister i Sverige är majoriteten kvinnor. En fördelning som sett likadan ut iallafall de senaste 10 åren. Precis som Mühlenbock konstaterar ger dock inte denna könsfördelning utslag bland ledamöterna i advokatsamfundet. Inte heller bland delägarna på större affärsjuridiska advokatbyråer. Ett perspektiv som inte nämns av Mühlenbock är att hon dessutom tar över en position i samfundet som med ett enda undantag (Elisabeth Fura Sandström, 1999-2001) innehafts av män sedan samfundets start 1887. Mühlenbock konstaterar faktum: branschen tappar sina seniora kvinnor. Enligt Mühlenbock utgör detta en överlevnadsfråga.

Anledningen till könsglappet är enligt Mühlenbock bland annat ”manliga strukturer och till viss del en sunkig kultur”. Som kvinna, delägare på en advokatbyrå och med 20 år bakom mig i branschen hade det varit lögn att anföra annat än att detta är en uppfattning jag delar. Mühlenbock menar dock att en ljuspunkt, och som jag förstår det en av lösningarna, är att alla kvinnor på framskjutande ledarpositioner inom advokatkåren kan fungera som förebilder.

Detta är en uppfattning jag till viss del håller med om. Kvinnliga förebilder är utan tvekan viktiga för att andra kvinnor ska våga ta plats. Kvinnliga förebilderna är dock på inget sätt tillräckligt för att branschens kvinnor ska ges en plats. För det är just vad det handlar om. Vi kan inte fortsätta tro att kvinnorna kommer kunna ta en plats om de bara kämpar lite hårdare – eftersom kärnan i vad Mühlenbock benämner som en sunkig kultur enligt min uppfattning bland annat är att männen får platsen av andra män trots att flera av dem presterar sämre än deras kvinnliga kollegor (ja, även vad gäller timmar och omsättning). Detta är en sanning vi, advokatbranschen, behöver tackla. Allra mest behöver männen i branschen tackla denna sanning om de vill vara med och bidra till vad Mühlenbock belyser som en fråga för branschens överlevnad. Det är lätt att göra denna fråga till en kvinnofråga. Lösningen ligger dock inte i att de kvinnor som innehar ledande positioner ska vara förebilder för de yngre kvinnorna, utan i att de män som innehar en ledande position som ska vara förebilder för varandra, och inte minst för sina kvinnliga kollegor och efterträdare. Det är dags att männen säger ifrån, står upp, och ger plats.

Det kan låta cyniskt. Men vi får inte glömma att det också är verkligheten. Även branschens me-too-upprop #medvilkenrätt nämns i reportaget. Enligt Mühlenbock var vittnesmålen om regelrätta övergrepp och systematisk diskriminering i branschen något hon inte hade kunnat föreställa sig. Alla dessa upprop är dock ett bevis – kanske det viktigaste – på männens viktiga roll i en förändring som sorligt nog fortfarande behöver ske, fyra år efter #metoo.

Mühlenbock konstaterar i sammanhanget följande ”Jag skulle vilja ta #medvilkenrätt ett steg vidare till att handla om arbetsmiljöfrågor på advokatbyråer, som också är en generationsfråga. Vi måste säkerställa att våra unga har det bra på våra byråer. Både män och kvinnor. Att man inte arbetar alltför mycket, och framför allt inte hela tiden. Vi måste se till att advokatyrket är ett hållbart yrke, så att det blir attraktivt för de unga. Om inte advokatbyråerna kan behålla talangerna är det allvarligt.”

Vi har alla i den här branschen medvetet valt ett yrke med konkurrens. Vi är vana att konkurrera, vi är bra på det och vi vet att det krävs. Jag tror på att konkurrens föder utveckling, en stark advokatkår och duktiga jurister. Enligt min mening är det allvarliga i att advokatbyråerna inte kan behålla sina talanger dock inte att duktiga jurister försvinner – det är en given följd av konkurrensen – utan att majoriteten av de talanger som försvinner är kvinnor vilka inte getts en möjlighet att konkurrera på lika villkor som männen.

Om advokatkårens oberoende är den fråga som är viktigast att ta itu med – samtidigt som det faktum att branschen tappar sina seniora kvinnor är en fråga om överlevnad – så framstår prioritetsordningen med nödvändighet som omvänd för mig. Jag kan inte tala för Mühlenbock, men av reportaget att döma verkar hon vara av uppfattningen att vi riskerar att inte har någon advokatkår kvar vars oberoende är värt att värna om, om vi inte ser till att skapa en bransch där kvinnor och män arbetar på samma villkor. Jag kan inte annat än hålla med.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se