”Jag har fått min beskärda del av vad den vita mansnormen har att erbjuda”
KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater.
Klyschan ”nytt år nya möjligheter” må vara just en klyscha – men många gånger precis vad vi behöver för att med nya, pigga ögon se på vår karriärssituation och fundera på: trivs jag i min vardag? Gör jag det jag vill göra? Om inte, har jag gett mig själv förutsättningarna jag behöver för att göra det jag vill göra?
I förra veckan skrev professor Sanna Wolk en debattartikel i Dagens Industri om ”Sex nyanser av vita män på advokatbyråerna”. Artikeln har blivit vida spridd, och än så länge har jag enbart sett medhåll. Inte så konstigt – vi befinner oss i en bransch som enligt min mening dras med precis de mångfalds och jämställdhetsproblem Wolk identifierar i sin text. Wolk skriver bland annat att betydligt fler kvinnor än män tar juristexamen, ändå ser vi en majoritet av män i ledningstoppen. ”Rapport efter rapport visar hur kvinnor faller bort för att de bedöms efter en mall som de inte förväntas ha fallenhet för”. Jag har tidigare skrivit en krönika på ämnet, ni hittar den här.
Enligt Wolk är kvinnor en grupp som inte har någon praktisk inverkan på rådande strukturer och kan heller inte påverka den vita mansnormen eftersom kvinnor är för få, äger inte stora delar i advokatbolagen och har därför inte någon reell röstmakt. Även detta är en sanning. En, i förhållande till drömmen om en jämställd bransch, smärtsam sanning.
Det saknas i detta fall anledning att säga något på ämnet när Wolk redan sagt det på ett exemplariskt sätt. ”I realiteten är det ledningen – delägarkretsen – som sätter kollektivets gemensamma etiska värderingar och som byråns anställda förväntas ha, som till exempel attityder, ansvar och förhållningssätt. Det innebär att den vita mansnormen styr vilka egenskaper, värderingar eller beteendens om är accepterade (…). De personer som passar in i normen på de affärsjuridiska byråerna belönas ofta genom acceptans, bekräftelse eller någon form av makt eller fler möjligheter – det vill säga om du är vit man. Då slipper du bli ifrågasatt och särbehandlad. De som däremot inte sållar sig till eller kan vara normen, kan uteslutas ur gruppen eller kanske får utstå kränkande behandling och bli förlöjligade eller hånade. Dessa personer får inte samma respekt.”
Efter snart 25 år i branschen har jag mottagit min beskärda del av allt vad den vita mansnormen har att erbjuda, i form av bland annat kränkande behandling, ifrågasättande utan grund och uteslutning. Det har skett allt ifrån när jag var helt ny på advokatbyrå, när jag första gången skulle prövas som delägare och till och med när nu när jag är en advokat med lång erfarenhet och en framgångsrik karriär. Jag har suttit i delägargrupper med inställningen att det är möjligt att förändra. Att det går att driva jämställda advokatbyråer som arbetar mot tystnadskultur, och för inkludering. Min bestämda uppfattning är fortfarande att det är ett arbete som behövs. Men frågan är, trivs jag i min vardag i den positionen? Gör jag det jag vill göra när kampen på daglig basis ska föras i en miljö där jag gång på gång får bevisat för mig att männen inte tar sitt ansvar? Svaret är nej.
Denna insikt har fått mig att tillsammans med en kollega – inte så mycket i andan av nytt år och nya möjligheter som i andan av behovet att frigöra oss – starta en egen advokatbyrå. Önskan att göra skillnad på riktigt och att bryta sig loss från, och utmana konventioner i advokatbranschen har skapat Hope Advokater. Kan vi inte påverka den vita mansnormen inifrån kan vi fortsätta arbeta för att omintetgöra den utifrån genom att driva en advokatbyrå med högt i tak, och med utrymme att utmana och ifrågasätta normer för att bryta gamla strukturer.
Inte i första hand för vårt varumärkes skull – utan för branschens, och branschens alla kvinnors skull. Hade männen förstått vad de har att tjäna på en jämställd bransch hade de varit med och bidragit till den här förändringen för längesen. Tills den dag kampen för jämställdhet är en kamp som alla är med och driver får vi hitta andra vägar för att avgöra vilka egenskaper, värderingar och beteenden som ska premieras i våra organisationer – genom att skapa organisationer där kvinnan är norm.
Frågan var: trivs jag i min vardag? Gör jag det jag vill göra? Om inte, har jag gett mig själv förutsättningarna jag behöver för att göra det jag vill göra? Jag vill bidra till jämställdhetskampen genom att vara en röst av kvinnor för kvinnor, genom att driva ett bolag med möjlighet att belysa, ifrågasätta och förändra rådande normer. Genom att skapa en advokatbyrå som kan stå för dessa värden har jag gett mig själv precis de förutsättningarna jag behöver för att göra det jag vill göra – för mig själv och branschen.
