Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ett verktyg för tidig varning – och förebyggande företagsrekonstruktioner”

Krönikor
Publicerad: 2019-11-04 07:50

KOMMENTAR – av Marie Karlsson-Tuula, professor i civilrätt vid Karlstads universitet, gästprofessor i rättsvetenskap vid Örebro universitet och föreståndare för Akademien för Insolvensrätt 

1. Inledning

Ämnet insolvensrätt står inför en ny stor utmaning. För första gången i vår tids historia ska ett EU-direktiv på insolvensrättens område implementeras i svensk materiell rätt.[1]

Enligt direktivet ska ett ramverk för förebyggande rekonstruktion i medlemsstaterna finnas tillgängliga för gäldenärer som har hamnat i ekonomiska svårigheter. Tanken är, liksom i vår nuvarande lag om företagsrekonstruktion, att företagen i ett tidigt skede ska kunna rekonstruera sin verksamhet.

En grundtanke i direktivet är också att ekonomiska problem är lättare att åtgärda om de upptäcks tidigt.[2] Därför anges det i direktivet att medlemsstaterna bland annat ska tillhandahålla verktyg för tidig varning som ger gäldenärsföretaget möjlighet att upptäcka omständigheter som kan medföra sannolikhet för insolvens.

Medlemsstaterna ges viss frihet att välja vilket eller vilka verktyg de vill införa. Som exempel nämns varningsmekanismer vid gäldenärens underlåtenhet att fullgöra vissa typer av betalningar, rådgivningstjänster och att tredje part, bland annat redovisningskonsulter, som har information om gäldenärsföretaget, ska uppmärksamma detta på en negativ utveckling.

I EU-direktivet finns det flera artiklar med ett innehåll som inte motsvarar vår nuvarande reglering bland annat om rekonstruktionsplaner som ska ha ett innehåll som är helt nytt för oss i svensk rätt, liksom delvis nya artiklar med ett nytt innehåll rörande gäldenärens avtal och Ipso-facto klausuler.

I det följande beskrivs kort en rekonstruktionsplans kommande innehåll och förbudet mot Ipso-facto klausuler i avtal som ingåtts före ansökan om företagsrekonstruktion.

2. Rekonstruktionsplaner med nytt innehåll

I direktivet finns det bland annat bestämmelser om vilka åtgärder som kan vidtagas under en rekonstruktion för att företaget ska kunna återfå lönsamheten. De tilltänkta åtgärderna ska föreskrivas i en rekonstruktionsplan och kan till exempel avse nedskrivning av gäldenärens skulder, en så kallad finansiell rekonstruktion i nuvarande 3 kap. LFR eller andra villkor som ska gälla för företagets betalning till borgenärerna.

De förändringar som kan vidtas kan även omfatta ett företags kapitalstrukturer eller ett företags organisationsförändringar.[3]

Direktivet innehåller även regler för hur en rekonstruktionsplan kan antas och fastställas av domstol. Planen ska, liksom i 3 kap. 8 § i LFR, vara bindande för parterna. I princip ska alla borgenärer omfattas av planen men det finns skyddsregler för dem som har förmånsrätt för sina fordringar.

Även när det gäller processen för rekonstruktionsplanens antagande och fastställande finns det nyheter för svensk rätts del, bland annat reglerna om indelning av borgenärerna i klasser som ska återspegla deras respektive intressen och andra regler som syftar till att vid fastställandet av planen ge skydd för till exempel borgenärer med säkerhet.

Processen för fastställande av en plan uppvisar i grunden vissa likheter med svenska regler om fastställande av offentligt ackord. Det finns dock en nyhet när det gäller ordningen för att fastställa en plan när en eller flera klasser av borgenärer inte stöder det aktuella förslaget till plan så kallade klassöverskridande borgenärsklasser. Sådana regler finns i amerikansk rätt och benämns cram-down. Detta regleras i artikel 1129 (b) i Bankruptcy Code.

Det finns dock flera valmöjligheter för medlemsstaterna när det gäller regelgenomförandet. Medlemsstaten kan själva välja att utesluta vissa typer av parter från förfarandet och att närmare reglera hur klassindelning ska ske samt att låta mikroföretag och små och medelstora företag välja bort klassindelningen helt.

Det är ännu oklart hur dessa artiklar kommer att implementeras i den svenska lagstiftningen.

3. Ipso-facto klausuler frånkänns giltighet

Utöver att rekonstruktionsplanen får en central roll i förfarandet finns det flera nyheter när det gäller gäldenärens avtal. I artikel 7 i punkterna 4-6 regleras gäldenärens avtal i det förebyggande rekontsruktionsramverket. Reglerna tar sikte på ömsesidigt ofullbordade avtal, så kallade ”executory contract” på ett liknande sätt som regleringen i artikel 365 § i Bankruptcy Code är utformad.

Liksom i amerikansk rätt frånkänns Ipso-facto klausuler helt rättsverkan. Artikel 7 p. 5 i direktivet kan innebära att vissa leverantörer kan ha avtalsenliga rättigheter, som ger dem rätt att avsluta ett leveransavtal enbart på grund av insolvensen, även om gäldenären vederbörligen har fullgjort sina skyldigheter.

Ipso facto-klausuler skulle även kunna utlösas när en gäldenär ansöker om förebyggande rekonstruktionsåtgärder. Om sådana klausuler kan åberopas när gäldenären förhandlar om en rekonstruktionsplan, eller ansöker om ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder eller åberopas i samband med någon händelse med anknytning till avbrytandet, kan ett förtida avslutande av avtalet ha negativa verkningar på gäldenärens verksamhet och på utsikterna att rädda verksamheten.

Det är därför, i dessa fall, nödvändigt att föreskriva att borgenärer inte har rätt att åberopa ipso facto-klausuler som hänvisar till förhandlingar om en rekonstruktionsplan eller ett avbrytande eller någon liknande händelse med anknytning till avbrytandet.

I svensk rätt har det varit och är oklart vad som gäller rörande Ipso-facto klausuler trots att 2 kap. 20 § p.1 och p. 2 LFR får anses vara tvingande till sin natur. Oklarheten är om 2 kap. 20 § LFR kan tillämpas analogt för att hindra hävning även i de fall där hävningsrätt för motparten inte har uppkommit på grund av inträffat eller anteciperat dröjsmål från gäldenärens sida.

Ipso-facto klausulen ger i svensk rätt motparten en hävningsrätt med stöd av klausulen när en ansökan om företagsrekonstruktion lämnats in eller ett beslut om företagsrekonstruktion har fattats, eller när en ansökan om ackordsförhandling har lämnats till rätten eller ett beslut om ackordsförhandling har fattats eller med någon annan sådan åtgärd med koppling till förfarandet som en hävningsgrund. Det är ett välkommet att dessa klausuler helt har frånkänts rättslig betydelse i direktivet vilket betydligt underlättar gäldenärens möjlighet att återfå lönsamheten i den verksamhet som är föremål för rekonstruktionsförfarandet.

4. Avslutande synpunkter

En särskild utredare tar nu ställning till hur direktivets regler om rekonstruktion ska genomföras i Sverige. I uppdraget ingår bland annat att analysera hur nuvarande svensk rätt förhåller sig till direktivet. Utredaren ska föreslå nödvändiga eller annars lämpliga ändringar i författningar och andra åtgärder som är nödvändiga för implementeringen av direktivet.

Det är många förändringar för svensk rätts nuvarande utformning som finns i EU:s insolvensdirektiv. Utredarens förslag ska lämnas senast den 26 februari 2021.

Det är inte utan att vi ser fram emot en ny lagstiftning eller om ändringar inom ramen för bland annat lagen om företagsrekonstruktion.

[1] EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv).  Se även dir. 2019:60 Nya regler om företagsrekonstruktion, s. 2.

[2] Se här och i det följande. Dir. 2019:60, s. 7.

[3] Se här och i det följande Dir. 2019:60, s. 2-3.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se