Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Att enbart rekrytera dem som snurrat radiobil som kvalificerade utredare känns forntida”

Krönikor
Publicerad: 2019-06-14 08:59

KRÖNIKA – av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA


Polisens karriärflöde andas 1950-tal och är obsolet i dess nuvarande uformning där man går från ordningspolisen, till inre tjänst och slutligen med lite kompletterande utbildning kan bli utredare eftersom rekryteringsbasen för utredare då blir de som har börjat på ordningspolisen.

Det finns ett reellt behov av alternativa karriärvägar till polistjänster som inte kräver fullödig polisutbildning och att man arbetat vid ordningspolisen. Utredare skall kunna rekryteras direkt till polisen baserat på deras specialistkunskaper.

Dagens polis sitter på skolbänken i två och halvt år där man lär sig socialt arbete, migrationsströmmar och omvärldskunskap fyllt med tillfällen med yrkesorientering med fokus på ordningspolisarbete. Sveriges poliser utbildas i princip till att bli socialarbetare, att förstå, känna och visa empati, och vid behov bura in.

Tio-femton år efter att man har varit vakthållare, pseudosocialarbetare och hanterat ”buset” har man chans att bli utredare för brott som har en helt annan komplexitet och utförandemiljö som exempelvis IT-brott, Internetbedrägerier, insiderhandel och assistansbedrägerier.

Problemet med standardfrasen ”brott kan inte styrkas” är att det lika gärna kan handla om att polisen har felrekryterat utredare och att det istället borde stå ”brott kan ej förstås”.

Analogier är ett bra sätt att jämföra olika modeller. Antag att man skulle ha samma karriärflöde på ett sjukhus. Alla som vill göra vårdkarriär börjar som vårdbiträde och sedan, efter tio år på vårdavdelning, öppnas nya karriärmöjligheter. Därefter rekryterar man läkare från den rekryteringspoolen – och inga andra får bli läkare utom de som har gått den anvisade karriärvägen.

Det räcker inte med att du har elitbetyg, ambition, kunskap och förmåga för att bli läkare – du måste göra dina år som vårdbiträde.

Var och en inser att de läkare som det karriärsystemet skulle ta fram skulle vara vin eller vatten, en del väldigt bra och en del helt livsfarliga läkare, eftersom rekryteringsbasen är så begränsad och behovet är konstant så skulle efterfrågan dra ner kvaliteten i arbetet.

Exakt samma problemet ligger inbäddat i polisens utredningsverksamhet, skillnaden är att istället för patienter som avlider i anslutning till verksamheten är det distanserade brottsoffer som får ta smällen för dåligt utredningsarbete som inte stoppar våldsamma brottskarriärer.

Varför är det då så fyrkantigt och omöjligt att skaffa fram bättre kompetens och söka nya rekyteringsvägar?

En stor del av förklaringen är facklig där fackförbund vill ha exklusivitet på ett arbetsutbud så att man söker blockera alternativa rekryteringsformer. Den långa utbildningen, med marginell relevans för utredningsarbete, är drivet av fackets vilja att ge arbetet status genom en extra lång och uppblåst akademisk utbildning.

Det ger status och kan tryckas på i löneförhandlingar – vi är inte bara missbrukartransportörer utan också akademiker.

Livet är inte ett nollsummespel där någon förlorar så fort någon annan ges en möjlighet. Poliser har unika kunskaper som varje skola, kommun och förvaltning är i behov av så det finns även en brist i yrkesmässig mobilitet ut från polisen in i andra samhällssektorer.

Att flera erbjuds möjligheten att bli polisiära utredare behöver inte försämra karriärsmöjligheterna för dem som valt att bli poliser. Det är en annan diskussion men kärnproblemet är den yrkesmässiga rörligheten inom ordningsmakten.

Låt oss anta att vi istället hade möjlighet att till utredare rekrytera den som tagit magisterexamen i speciella nischer – helst med arbetslivserfarenhet – och gav dem ett halvårs polisutbildning. Då får vi någon som har en ekonomexamen som arbetat på bank ett antal år som efter ett halvårs polisutbildning och utredningsmetodisk utbildning kan utreda illegala finansiella transaktioner. Vi får dem som varit IT-säkerhetskonsulter, med magisterexamen i cybersäkerhet, att kunna bli utredare på IT-brottssidan.

En FBI-agent utbildas på 20 veckor där utbildningen har ett enda fokus – effektivt polisarbete i en kunskapsnisch aspiranterna redan före FBI:s antagning hade specialiserat sig på.

Om inte svenska poliser är fem gånger bättre än FBI-agenter – så varför utbildas de fem gånger så länge?

Att enbart rekrytera Bosse, Benny och Berit som snurrat radiobil i ett decennium som kvalificerade utredare känns forntida, i avsaknad av insikt om den moderna världens komplexitet och behov av specialisering – och en samhällsrisk eftersom man inte löser uppgiften tillfredsställande.

När vi närmar oss 2020-talet, med ökad globalisering och teknisk komplexitet, krävs att utredningsväsendet klarar av att förstå och utföra rättssäkra och kompetenta förundersökningar. Det måste vara målet och för att nå dit behövs en öppenhet till nya rekryteringsmodeller.


Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se