REPLIK: ”Stattin gör det något lätt för sig”
REPLIK – av Matilda Lindblad, jurist på Fondia
Professor Daniel Stattin skrev den 17 mars en replik på min artikel från den 8 mars om hållbar bolagsstyrning. Jag välkomnar Stattins inlägg i diskussionen. Det är bra att frågan om hållbar bolagsstyrning lyfts även inom akademin. I repliken görs flera bra poänger vad gäller kritik mot bolagsstyrningsmodeller som bygger på stakeholder-teorin.
Stattin gör det dock något lätt för sig. Givetvis går det att skrapa ihop en mängd invändningar när en bedömer en redaktionellt skriven artikel med en akademisk måttstock. Forumet för min artikels publicering bör göra det tydligt att jag inte sökte författa en akademisk text. Av den anledningen kommer jag inte att bemöta Stattins invändningar vad gäller akademiska nyansskillnader, då dessa kräver vidare analys än vad som är möjligt i detta format. Det gäller exempelvis skillnaden mellan att beakta flertalet intressenter när beslut fattas för bolagets bästa (avsnitt 172 UK Companies Act 2006) och att balansera aktieägarnas intressen med andra intressen (EU-kommissionens bolagsstyrningsstudies förslag). Det viktiga är i min mening att belysa att det överhuvudtaget diskuteras i vilken mån intressenter utöver aktieägarna ska påverka bolagsstyrningen.
Stattin verkar vidare ha missuppfattat min text som en ovillkorlig kärleksförklaring till stakeholder-teorin. Min artikel gör inte anspråk på att bedöma huruvida en lagändring i enlighet med förslaget är önskvärt eller inte. Det är en alltför stor fråga att utreda inom ramen för en artikel på Dagens Juridik. Av den anledningen hävdar jag inte heller att stakeholder-terorin är att föredra. Jag skriver att en skyldighet att beakta andra intressenter i kombination med möjligheter för dessa intressenter att driva igenom rätten att få sina intressen beaktade möjligen kan bidra till ett mer hållbart näringsliv i viss utsträckning. Ja, där stack jag verkligen ut hakan.
Stattins replik är ett glädjande exempel på aktualiteten av hållbar bolagsstyrning. Samtidigt visar inlägget hur juridiken i många avseenden inte hänger med i den hållbarhetsomställning som samhället genomgår. Att Stattin bland annat bygger sin invändning mot stakeholder-teorin på ett uttalande från år 1934, långt före hållbarhet var ett begrepp, kan ses som ett exempel på detta. Om vi inte anpassar lagstiftningen efter dagens hållbarhetsutmaningar kommer den snart att sakna relevans och förpassas till avbytarbänken. Vilken exakt ordalydelse som bör införas i aktiebolagslagens 3 kap. 3 § låter jag vara osagt. Det är dock tydligt att det finns skäl att fortsätta undersöka hur juridiken, och inte minst aktiebolagsrätten, på lämpligaste sätt kan användas som ett verktyg för att skapa det hållbara samhälle som vi har enats om är eftersträvansvärt.
