REPLIK: ”Det behövs inget förbud – rasisterna kommer förlora”

REPLIK – av Johannes Norrman, juriststudent vid Lunds universitet, termin 8.

I en debattartikel i Dagens Juridik från den 19 maj förespråkar jur. stud. Aws Al-Kohaili ett förbud mot rasistiska organisationer. En sådan åtgärd, menar Aws Al-Kohaili, är inte bara nödvändig för demokratins fortlevnad, utan också påkallad av Sveriges folkrättsliga åtaganden.

Inledningsvis delar jag Al-Kohailis uppfattning att rasism inte är bra, och att Sverige hade mått bättre utan de många rasistiska organisationer som likt objudna gäster förpestar det offentliga samtalet. Icke förty har Al-Kohaili och hans anförvanter av flera olika skäl hamnat fel, när de låtit den sunda aversionen mot främlingsfientlighet övergå till en längtan efter statliga förbud.

Först och främst förutsätter ett förbud mot rasistiska organisationer en tydlig juridisk definition av vad som faktiskt utgör politisk rasism. Vid första anblick förefaller det måhända enkelt att prestera en sådan, men tänker man efter några sekunder förstår man att det i själva verket är enormt problematiskt. Exempelvis kallar åtskilliga politiska partier på vänsterkanten alltfort Sverigedemokraterna för ett rasistiskt parti, trots att Sverigedemokraterna konsekvent motsatt sig en sådan beteckning. Al-Kohaili ger, till synes utan att märka det själv, ett smakprov på svårigheterna, då han i sin slutkläm räknar upp Alternativ för Sverige som en av organisationerna han önskar förbjuda. Håller AfS själva med om att de är ett rasistiskt parti? Om inte, vem ska göra den bedömning, och utifrån vilka kriterier? Att låta domstolarna avgöra frågan skulle de facto skänka dem makten att när som helst överpröva valresultat, och det är naturligtvis ett betydligt större hot mot demokratin än att idioter emellanåt säger idiotiska saker.

Förutom rent praktiskt svårgenomförbart, är dessutom förbud ett påtagligt ineffektivt sätt att bekämpa extremism. Fanatiker lider påfallande ofta av förföljelsemani, och anser sig redan vara förtryckta av staten. Ett förbud mot all fredlig organisering skulle säkerligen bidra till att ytterligare radikalisera dessa redan radikaliserade människor. Det är naturligtvis bättre att NMR/Svenskarnas parti/et cetera försöker (samt ofelbart misslyckas) med att bli invalda i riksdagen, än att de begår fler utomparlamentariska våldsdåd eftersom de inte lagligen kan använda ett mer demokratiskt tillvägagångssätt.

Sist men inte minst finns en djupare invändning mot hela idén om att förvisa misshagliga politiska aktörer från offentligheten. Al-Kohailis resonemang förråder nämligen i grund och botten en synnerligen nedslående syn på människan. Al-Kohaili skriver i sin sista mening att demokratins fortlevnad hänger på frågan; följaktligen menar Al-Kohaili att rasistiska budskap är så lockande och att vanligt folk är så förtappade, att vi förr eller senare kommer att få ett rasistiskt maktövertagande (eller i vart fall en kraftigt uppsvälld rasistisk organisering) om
inte staten i god tid utplånar rasisternas föreningar. En så måttlöst cynisk, rå och framförallt fundamentalt anti-demokratisk samhällsåskådning, ställer jag mig inte bakom. Jag tror istället på kraften i folkstyre. Jag tror att svenska folket
klarar av att vara kapten över egen skuta, precis som vi varit under de senaste hundra åren.

Jag tror att i en fri och rättvis debatt kommer rasisterna alltid att förlora – och följdriktigt finns inget behov av förbud.