Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

REPLIK: ”Ändamålen helgar inte medlen”

Debatt
Publicerad: 2021-03-01 10:39

REPLIK – av Ulf Lundqvist, konsult i svensk och internationell rätt.

Vad Ahlstrand skriver är färgat av hans egna intressen som åklagare, och det kan knappast förväntas att han utan motstånd godtar ett rättsligt förhållande som skapar bekymmer för sina kolleger. Ahlstrand är åklagare och en företrädare för den verkställande makten, och har i den egenskapen en annan roll att spela i rättegången jämfört med vad den tilltalade och domstolen har. Åklagaren ska givetvis bevisa åtalet bortom rimligt tvivel, inte den tilltalade att han eller hon är oskyldig. Domstolen är inte den verkställande maktens förlängda arm eller räddaren i åklagarens processuella nöd. Ahlstrands organisatoriska hemvist sår tvivel om objektivitet och saklighet avseende innehållet i repliken.

Tanken väcks om att den tyvärr bottnar i en underliggande agenda att se 35:4 som en räddningsplanka när utredningen om brottet inte har gått vidare bra, eller då processande åklagare av tidsbrist inte kunnat förbereda sig tillräckligt inför huvudförhandlingen. Det är emellertid inget som varken den tilltalade eller domstolen ansvarar för. Det är närmast en resursfråga, som efter en omfattande satsning på polisen tyvärr inte nått fram till åklagarväsendet och domstolarna. Men det är ändå strängt angeläget att det höga beviskravet i brottmål upprätthålls, särskilt när tålamod och resurser börja sina.

Så till saken. Under mina knappt åtta år i domstolarna hade jag inte ett enda mål där 35:4 var på tal, och inte heller har jag någonsin hört talas från någon annan domstolsjurist att domstolen beslutat och förelagt den tilltalade att vara aktiv med stöd av 35:4. Beslut och föreläggande att bryta igenom rätten att vara passiv var, som Ahlstrand är medveten om, en förutsättning för att tillämpa den nu
obsoleta bestämmelsen.

Europakonventionen som svensk lag verkar irritera den exekutiva armen. Ett annat gott exempel (förutom det kända fallet Saunders) är att konventionen och rättspraxis från Europadomstolen etablerar ett bevisanvändarförbud i brottmål när en rättsregel eller grundsats blivit åsidosatt vid genomförandet av förfarandet eller annars en rättighet då blivit kränkt. Och reglerna i 27:21 a och 27:23 a RB är inte bara min subjektiva uppfattning i största allmänhet utan en rättsregel behörigen
antagen av riksdagen, och bevisanvändarförbud framgår även av praxis från Högsta domstolen. Ett sådant förbud innebär att beviset ska gallras bort från förfarandet och avvisas.

Ändamålet helgar inte medlen.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se