Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Polisen utnyttjar de ’utsatta områdena’ för egna syften”

Debatt
Publicerad: 2019-06-17 07:23

DEBATT – av Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis
 

Polisens sätt att marknadsföra rapporten om ”utsatta områden” kritiseras starkt av bland annat Lotta Engzell på ledarsidan i Dagens Industri 3 juni. Under rubriken ”Fortsatt hög kriminalitet i utsatta förorter” skriver hon bland annat:

”Man undviker att berätta att det är en dramatisk försämring jämfört med 2015 när det totala antalet utsatta områden var 53, vilket då ansågs vara hårresande många. Antalet särskilt utsatta områden var 15. Dagens 22 innebär därför en ökning med 46 procent på fyra år. De mest kriminella områdena ökar alltså som andel av alla utsatta, från 28 till 36 procent.”

Polisens slutsats var att rapporten var positiv eftersom det fanns ”positiva trender” och att  utsatta områden senaste året minskat från 61 till 60 och särskilt utsatta områden från 23 till 22. Hur man kommit fram till detta fick man inte veta men i bostadsområden där det var en minskning var alla glada och där den ökat var det uppgivet.

Det är helt i linje med den Nationella Trygghetsundersökningen NTU. Det är lätt att förstå polisens vånda över att publicera en rapport som egentligen inte hade substans att glädja någon.

Man undviker att istället att redovisa de totala brottsanmälningarna som under de 20 senaste åren ökat stadigt med cirka tre procent per år och sannolikt mycket mer i utsatta områden.

Benjamin Dousa i Rinkeby-Tensta säger att problemet är återväxten därför att polisens ansträngningar inte leder till kännbara straff.

Jerzy Sarnecki menar också att de gängkriminella kommer att utplåna sig själva och att återväxten måste stoppas.

I välfungerande områden finns det motsatta problemet som styrker NTU. Lidingö, till exempel, hade en kommunpolis som var en suverän informatör och veckovis redovisade allt som hände.

Lidingö har extremt låg brottslighet och små sociala problem därför att fattiga inte har råd att bo här. Otryggheten var stor främst på grund av många bostadsinbrott.

Nu har Lidingö varit utan kommunpolis och information ett halvår. Det har sammanfallit med att bostadsinbrotten minskat drastiskt i hela Sverige och alltså även Lidingö. Det har fått till följd att tryggheten har ökat starkt trots kraftigt minskad polisverksamhet. Detta visar hur vanskligt det är att mäta trygghet och hur polisen väljer information som inte är ägnad att visa sanningen utan att öka den upplevda tryggheten.

Om undersökningarna istället skulle visa att anmälningarna i utsatta områden ökat medan de i andra områden minskat skulle det vara rena totalsågningen av de insatser som rättfärdigat en orimlig avlövning av annan polisverksamhet. Där har den hårdaste kritiken gällt att man inte kommit tillrätta med 22 000 bostadsinbrott.

Uppklaringen är bara några procent och närmar sig noll. Som en gåva från ovan bröts den trenden och bostadsinbrotten sjönk drastiskt i hela Sverige med cirka 30 procent.

Polisen tog via grannsamverkan åt sig äran men talade inte om att de utländska ligorna istället valde stölder som gav mera. Det var företag, handel och verksamheter som drabbades och senast fick vi se hur ett enda av paketen från Post Nord till Georgien kunde innehålla stöldgods från butiker för 30-40 tusen kronor.  

Sammanfattningen är att polisen använder rapporten om utsatta områden för att skjuta ifrån sej misslyckandet och lägga ansvaret på kommunerna. Man undviker skickligt att inte peka ut domstolarna som är den viktigaste orsaken till att polisen inte kommer åt brottsligheten.

Detta är utmärkta exempel på hur information eller utebliven eller ensidig information har stor betydelse för den upplevda tryggheten.

Den Nationella Trygghetsundersökningen NTU som används mäter bara känslan hos de tillfrågade och kan vara totalt olik verkligheten. Eftersom kanske 99 av 100 personer även i utsatta områden inte drabbas av brott visade intervjuerna i media att de är tryggare än vad som är statistiskt motiverat.

Efter de senaste skjutningarna och sprängningarna i Malmö och Linköping är det omvänt närmast ett hån att polisen i Malmö försäkrar att alla kan känna sig trygga. Den naturliga känslan är ju att man där inte kan känna sig trygg någonstans. Det klingar lika falskt som ”positiva trender”.

Jag har sedan polisens omorganisation varit starkt kritisk mot polisens information och rapporten om utsatta områden passar precis in i den bilden.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se