Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Om kampen att få byta advokat – och att frias när man löst problemet själv”

Debatt
Publicerad: 2019-10-16 10:18

TEMA – av författaren och journalisten Thérèse Juel

I sin nyutkomna bok ”Dömda – om rättssäkerheten i Sverige” (Blue Publishing förlag) ger författaren och journalisten Thérèse Juel sin syn på ett antal fall och företeelser i den svenska rättsstaten. Ett kapitel handlar om svårigheten med att få byta advokat som offentlig försvarare. Dagens Juridik publicerar idag ett förkortat utdrag av det kapitlet.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Risken att bli oskyldigt dömd finns alltid, eftersom de som utreder brottsmisstankar och de som dömer är människor. Och människor kan göra fel. För den stackars oskyldiga medborgaren kan en felaktig dom i förlängning innebära en total katastrof. Under årens lopp har jag pratat med många drabbade där alla med lika uppgivna röster har sagt samma sak: ”Det här trodde jag aldrig kunde ske i Sverige”.

I december 2009 greps en man från Östersund på Frösö flygplats av tre poliser. Mannen förstod ingenting men följde med. Han anhölls och begärdes häktad för sexbrott mot sin dotter.

Inför häktningsförhandlingen kom en polis och undrade vilken försvarsadvokat pappan ville ha. När han inte hade någon att föreslå hämtade polisen en telefonkatalog, bläddrade fram till rubriken Advokat i gula sidorna och räckte fram katalogen. Bland alla främmande namn tyckte pappan att ett namn verkade bekant.

Hans val av försvarsadvokat var alltså inte djupare än så, men längre fram i den juridiska processen kom detta att bli ett uppenbart hinder.

Under månaderna som följde kom hans begäran att få byta försvarsadvokat att avslås, både av hovrätten och Högsta domstolen, vilka ansåg att det inte fanns några avgörande skäl till att byta offentligt ombud – trots att Högsta domstolen flera gånger har slagit fast att byte av offentlig försvarare ska godtas om den tilltalade inte känner förtroende för sin nuvarande försvarare.[1] Detta har dessutom ansetts vara särskilt viktigt när det gäller just sexualbrottmål.

I januari 2010 åtalades mannen vid Östersunds tingsrätt för grovt sexuellt övergrepp mot barn och grov fridskränkning. Tingsrätten beslutade att den advokat som pappan hade valt från telefonkatalogen skulle vara hans offentliga försvarare.

Pappan nekade till samtliga anklagelser. Han berättade att det fanns naturliga förklaringar bakom allt som anfördes mot honom.

Eftersom dottern bara var 14 år hördes hon inte i rätten. Istället spelades polisens fyra videoinspelade förhör upp med henne i rättssalen.

Två veckor efter sista dagen i tingsrättens förhandlingar ringde försvarsadvokaten och meddelade att det inte hade gått så bra. Tingsrätten hade gått på åklagarens linje. Domen innebar två års fängelse samt att pappan skulle betala ett skadestånd till dottern på 180 000 kronor plus ränta.

Efter huvudförhandlingen i tingsrätten var pappan missnöjd med försvarsadvokatens insats och i samband med att den fällande domen skulle överklagas kände han att han ville byta. Av en bekant fick han höra talas om advokat Peter Haglund i Falköping som gjort sig känd för att arbeta nitiskt för sina klienter i sexualbrottmål.

I mitten av april fick pappan kallelse till den nya rättegången i hovrätten i Sundsvall som skulle hållas i slutet av maj. Han ringde upp Peter Haglund som bad att få ta del av handlingarna i målet innan han åtog sig uppdraget som offentligt ombud, vilket givetvis förutsatte att hovrätten beviljade bytet.

Tre veckor före den utsatta huvudförhandlingen tog Hovrätten för Nedre Norrland emot pappans begäran om att få byta offentligt ombud.

Ett av skälen han uppgav var att han ställde sig kritisk till försvarsadvokatens agerande när han hade närvarat vid polisförhören med dottern, som senare spelats upp i rätten. Pappan ansåg att försvarsadvokaten hade varit för passiv i samband med förhörsledarens ledande frågor till dottern. Han ansåg även att försvarsadvokaten inte tillräckligt hade ifrågasatt åklagarens subjektiva anklagelser och upplägg.

Efter tingsrättens fällande dom och inför överklagandet till hovrätten hade försvarsadvokaten heller inte hört av sig och pappan undrade om detta berodde på tidsbrist eller brist på engagemang.

I hovrättens dagbok över målet står det att handläggaren, dagen efter att man hade mottagit begäran om byte av offentlig försvarare, hade ett telefonsamtal med Peter Haglund, vilken uppgav att pappan ville att han blev förordnad oavsett om han tillerkändes ersättning för merkostnader eller inte. Några dagar senare fattade hovrätten beslutet av avslå begäran om byte. Hovrätten skrev:

”I den nu aktuella typen av mål är det viktigt med förtroendefullt arbete mellan klient och försvarare. Hänsyn måste emellertid även tas till andra berättigade intressen, t.ex. det allmännas eller målsägandens intresse av att ett brottmål blir skyndsamt handlagt. Utrymmet för att tillåta ett byte av försvarare är dessutom mindre i de fall där den person som den tilltalade föreslagit inledningsvis har förordnats till försvarare. X (mannen) har uppgett att den planerade huvudförhandlingen måste ställas in om ett byte av försvarare sker. Hovrätten har här att beakta att målsäganden endast är 15 år gammal och att det finns utredning i målet som tyder på att hon mår mycket dåligt. Att nu medge ett byte av försvarare skulle innebära en väsentlig försening av rättegången. Vad X anfört utgör enligt hovrättens bedömning inte tillräckliga skäl för att medge ett byte av försvarare. X yrkande om byte bör därför inte bifallas.”

Peter Haglund skickade ett yrkande där han betonade att han, oavsett om han skulle bli förordnad eller träda in som privat ombud, behövde mera tid för att ordentligt kunna sätta sig in i målet. Samtidigt överklagade pappan avslaget till Högsta domstolen där han menade att det skulle vara ”orimligt att hålla huvudförhandling i målet innan frågan om vem som skulle vara offentlig försvarare för den tilltalade slutligt hade avgjorts”.

Senare samma dag fattade hovrätten beslut om att ställa in huvudförhandlingen. Den 2 juli fattade Högsta domstolen beslut om att inte lämna prövningstillstånd.

Den 12 juli ringde hovrättens handläggare till pappan och frågade om han fortfarande ville anlita advokat Peter Haglund som privat försvarare och betala honom med egna medel eller om den försvarsadvokat som han hade haft i tingsrätten skull kvarstå som offentlig försvarare. Pappan kontaktade då advokat Haglund, som den 26 juli skickade ett nytt yrkande till Hovrätten för Nedre Norrland. Där hänvisades till att det nu hade blivit ändrade omständigheter.

I hovrättens avslag anfördes två skäl. Dels att den tilltalade själv hade valt den tidigare försvararen, dels att huvudförhandlingen skulle behöva ställas in om försvarsbytet medgavs. För att tydliggöra det vidare händelseförloppet skrev Peter Haglund:

”Förhandlingen ställdes sedermera in av Hovrätten och är ännu inte utsatt till ny förhandling. Detta skäl för att vägra byte av försvarare måste därför anses ha bortfallit. Den första av hovrätten påstådda grunden, att X möjligheter att byta försvarare skulle vara inskränkta därför att han själv valt A (den första advokaten) som försvarare, är inte riktig. Delvis för att det inte finns något stöd för att utrymmet att byta försvarare skulle minska därför att den tilltalade själv valt försvarare och delvis därför att [pappans namn] inte fått tillfälle att välja försvarare.

Hovrättens påstående om att den tilltalade föreslagit A grundas enbart på åklagarens begäran om att A skulle förordnas. X greps plötsligt på flygplatsen i Östersund och frihetsberövades genast. Han fick sedan frågan om han ville välja en försvarare eller få en utsedd. X uppgav att han ville välja försvarare själv. X blev därefter informerad om att han var tvungen att välja en advokat som hade sitt tjänsteställe i Östersund, han gavs en telefonkatalog och fick välja mellan de advokater som fanns listade i denna. X kände inte till något om advokater i Östersund men litade på informationen han hade fått. Hans val baserades sedan enbart på att han kände igen namnet A.

Ett fritt biträdesval är inte uppfyllt genom att misstänkt person får en lista med biträden att välja mellan. Under dessa omständigheter måste det godtas att [pappans namn] efter att fått tid och möjlighet att ta reda på mer om rättsläget, olika försvarare m.m. samt fått god kontakt och förtroende för en annan advokat, medges byte av försvarare.”

Den 16 augusti beslöt Hovrätten för Nedre Norrland att för andra gången avslå pappans begäran om byte av offentlig försvarare. Hovrätten angav följande skäl:

”Vad X anfört beträffande samarbetsproblem mellan honom och A utgör enligt hovrätten inte tillräckligt skäl att medge byte av offentlig försvarare. Ett byte av offentlig försvarare skulle därutöver medföra avsevärda merkostnader för inläsning av målet, varför det även på grund av detta skäl saknas anledning att medge byte.”

Nio dagar senare skickade Haglunds advokatfirma en ny skrivelse till Högsta domstolen om att pröva hovrättens avslag om att byta advokat.

Den 29 oktober fick pappan en ny kallelse till huvudförhandling i sin brevlåda. Den här gången var det bestämt att rättegången skulle hållas 17, 18, 26 och 30 november. Samma dag fick han beskedet från Högsta domstolen att de inte skulle pröva hovrättens avslag att byta ombud. Högsta domstolens yttrande var formulerat exakt som vid det tidigare tillfället, trots att Peter Haglund i överklagan skrivit att även om Högsta domstolen i upprepande mål under 1990-talet tydligt angett riktlinjer för när byte av offentlig försvarare ska beviljas så efterföljs detta inte i underrätterna.

Den enda möjligheten för pappan att få Peter Haglund som sin försvarsadvokat var att han nu måste stå för ersättningen själv. Problemet var bara att pappan inte hade de pengarna. Efter några skälvande dagar kom lösningen på problemet. Med sitt hus som säkerhet blev pappans mamma beviljad ett lån av banken. Därmed var den ekonomiska frågan löst men snart uppdagades ett nytt problem.

Nästan vid samma tidpunkt hade en annan av Peter Haglunds klienter blivit beviljad prövningstillstånd i Högsta domstolen som dessutom hade meddelat att huvudförhandling skulle börja i Stockholm den 1 december. Det andra målet handlade om en annan pappa som hade blivit dömd till fyra år i fängelse för att ha sexuellt utnyttjat sin son. Peter Haglund förstod att hans tid inte skulle räcka till för att förbereda de båda målen samtidigt. Kvar fanns bara en lösning – att Hovrätten för Nedre Norrland ännu en gång flyttade fram rättegången.

Den 2 november skickade Peter Haglund en närmare tre sidor lång skrivelse till hovrätten där han nästan bildligt på bara knän bad om ursäkt för sin överhopade arbetssituation och förklarade att han inte mäktade med de båda målen samtidigt. Dagen därpå, den 3 november, beslutade hovrätten att avslå pappans begäran om att den tidigare advokaten skulle entledigas som offentlig försvarare. Man avslog även begäran om att den nu utsatta huvudförhandlingen i målet skulle ställas in. Hovrättens beslut avslutades med följande mening: ”Beslutet kan inte överklagas särskilt”.

I mitten av november klev mannen in på psykakuten vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Strax innanför entrédörrarna sjönk han ihop och storgrät. Personal kom snabbt och hjälpte honom. Strax därpå blev han inlagd på Danderyds sjukhus och blev därefter kvar på den avdelningen i två veckor. Under den första veckan dessutom med extra vak då läkarna ansåg honom vara i riskzonen att ta sitt liv.

Utan tilltalad ingen huvudförhandling. Hovrätten för Nedre Norrland tvingades ställa in den planerade huvudförhandlingen. Den 28 december 2010 kom Högsta domstolens beslut i Peter Haglunds andra mål. Där friade Högsta domstolen den tidigare dömde pappan. Den friande domen blev prejudikat.[2]

I februari 2011 blev pappan åter kallad till hovrättsförhandling i Sundsvall. Den här gången hade domstolen entledigat den tidigare försvarsadvokaten. Vid pappans sida fanns nu Peter Haglund som hans privata försvarare.

Den 3 mars kom hovrättens dom som enhälligt ogillade åtalet och dotterns skadeståndstalan.[3] I och med att åtalet ogillades slapp pappan att själv stå för Peter Haglunds kostnader. Hovrätten beslöt att staten skulle stå för dessa.

Två domstolar och två diametralt olika beslut. Kvar finns några frågor:

Vad hade hänt om inte pappan blivit rekommenderad att byta till advokat Peter Haglund och fortsatt sin kamp att få byta ombud? Vilket domslut hade det blivit om pappan inte hade klappat ihop på Karolinska sjukhuset och huvudförhandlingen hållits enligt dåvarande planering med den tidigare försvarsadvokaten? Och hur hade hovrätten bedömt dotterns osäkra och motsägelsefulla uppgifter, vilka Östersunds tingsrätt ansett vara trovärdiga? Nu kunde försvaret vid huvudförhandlingen i stället hänvisa till det nästan månadsfärska prejudikatet från Högsta domstolen.


[1] NJA 2004 s 639, NJA 1993 not C 102, NJA 1995 s 7

[2] NJA 2010 s 671

[3] Hovrätten för Nedre Norrland, dom 2011-03-03, mål B 326-10

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.