Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Har mycket lite med kriminell vapenhantering att göra”

Debatt
Publicerad: 2019-11-11 09:46

DEBATT – av Erik Lakomaa, ekonomie doktor, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Regeringen lade för en vecka sedan fram en lagrådsremiss med ett nytt förslag om på licens för innehav av magasin, ett föremål som hittills aldrig reglerats. Förslaget är snarlikt förslag regeringen presenterade i januari och juli i år om samma sak, men som då avvisades innan de nått riksdagen.

Den stora skillnaden mellan det förslag man nu lagt och de tidigare, är att det senaste är något mer restriktivt för jägare och målskyttar samt att det istället för att motiverats med krav från EU (regeringen har nu medgett att EU inte krävde magasinreglering) nu hänvisas till att förslaget skulle vara nödvändigt för att bekämpa gängkriminalitet. Utan magasinlicenser skulle polisen enligt regeringen tvingas lämna tillbaka magasin till gängkriminella. Om detta över huvud taget förekommit har regeringen dock inte kunnat svara på. När Damberg fick en skriftlig fråga om detta medgavs i svaret att det inte fanns några underlag och hänvisades stället till vad statsrådet hört under ”resor i landet”. Under alla omständigheter torde det vara ytterst märkligt om polisen regelmässigt tvingades återlämna magasin till gängkriminella eftersom reglerna i rättegångsbalken (27:1) och brottsbalken (36:3) medger att sådana tas i beslag och förverkas.

Inrikesminister Mikael Damberg (S) Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT /

Förslagen som sådana har också mycket lite med kriminell vapenhantering att göra. Det är exempelvis inte möjligt, ens på ett långsökt sätt, att argumentera för att man kommer åt gängkriminalitet genom att förbjuda en person som har licens för både vapen för ändamålet jakt och målskytte att använda magasin från jaktvapnet i målskyttebössan eller vice versa. En sådan regel riktar sig enbart mot laglydiga personer. Någon förklaring till varför detta förslag lagts står inte att finna. Det motiveras inte i lagrådsremissen trots att förslaget strider mot hur vapenregleringen i övrigt är utformad.

Kritiken mot förslaget har också har varit massiv, inte bara från oppositionen, utan även från remissinstanserna. När motsvarande förslag i juli gick ut på remiss inkom 134 remissvar där förslaget avstyrktes medan endast två remissinstanser tillstyrkte. Kritiken har dels rört de praktiska problemen för jägare, skyttar och samlare, dels juridiska frågor, som att det strider mot grundprinciperna i den svenska vapenregleringen liksom att det för med sig allvarliga rättssäkerhetsproblem genom att man vill kriminalisera innehav, även genom passivitet, av föremål som inte gått att definiera. Till skillnad från idag reglerade vapendelar har ingen hittills lyckats presentera en juridisk hållbar definition av magasin. FN strök också av det skälet magasin från sitt vapenprotokoll.

Det är dock inte enbart förslagen som är problematiska. Det går även att ha synpunkter på hur frågan behandlats av regeringen. Lagrådsremissen innehåller exempelvis flera sakfel avseende beskrivningar av gällande rätt. Felen är av en karaktär som indikerar att den som skrivit helt enkelt inte har full insikt i hur vapenregleringen i Sverige är utformad. För att ta några exempel:  På s 21 står att” Ett fast magasin utgör en integrerad del av vapnet och kan normalt sett inte bytas till ett större utan att vapnet ändrar karaktär på ett sådant sätt att det inte längre omfattas av det aktuella vapentillståndet. ” Detta är inte korrekt. Ändring av magasin kräver inte tillstånd. Vapenlagen (4:1) säger att ”Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt annorlunda vapen.” Funktion och verkningsgrad avser här omladdningssystem (ex repeter, halvautomat, helautomat) respektive vilken patron vapnet är kamrad för. Om den som har en repeterstudsare förser den med ett större (eller mindre) magasin, eller ändrar den från att ha fast magasin till löstagbart (eller omvänt) är det inte en ändring som kräver en ny licens. Om vederbörande däremot lyckas bygga om den till en halvautomat krävs detta. Samma gäller om denne byter kaliber (ex från 6,5×55 till .30-06.)

Däremot – och man kan misstänka att det är detta som grunden till felet – får man inte ändra magasinkapaciteten i ett hagelgevär (för jakt) som ska vara varaktigt begränsat till 3 patroner. Det gäller dock inte generellt vilket regeringen förefaller tro.

Även beskrivningen av påverkan för detaljhandeln (s 24) är direkt felaktig. Där står: ”Handel med magasin regleras dock i lagen om krigsmateriel och påverkas därför inte av att vissa
löstagbara magasin blir tillståndspliktiga enligt vapenlagen” Regeringen missar här vad som står i Förordningen om krigsmateriel: ”Vad som sägs i 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel om krav på tillstånd gäller inte handel med handeldvapen eller delar till sådana vapen. Tillstånd för sådan handel regleras genom bestämmelser i vapenlagen (1996:67).” Den som kollar upp författningstexten finner sålunda att den har motsatt innebörd jämfört med vad regeringen påstår.

Att det förekommer sakfel av detta slag i en lagrådsremiss är givetvis anmärkningsvärt i sig. Än mer anmärkningsvärt är att regeringen hänvisar till dessa felaktiga beskrivningar av rättsläget när de bemöter kritik som riktats mot förslaget. Om man ser till vad som lagen faktiskt säger och inte vad regeringen påstår, finner man också att kritiken är både relevant och korrekt. Förslaget skulle innebära påtagliga negativa konsekvenser för detaljhandeln – konsekvenser som inte heller är möjliga att undvika genom justeringar av förslaget. De kommer av grundidén med regeringsförslaget – att magasin ska bli tillståndspliktiga.

Till felen hör även ett antal hänvisningar till EU:s vapendirektiv (ex. på s 36) ”Tillägget genomför tillsammans med ändringarna i 2 kap. 1 och 8 §§, artikel 10.1 andra stycket i vapendirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.” Det kan betraktas som lite udda att påstå att införande av en reglering som inte krävs enligt EU:s vapendirektiv innebär att Sverige genomfört vapendirektivet…

Även när det gäller konsekvensbeskrivningarna (s 34f) finns flera exempel på vilseledande eller direkt felaktiga påståenden. När man diskuterar konsekvenser för detaljhandeln nämns endast vapenhandlare (som kommer att få fortsätta att saluföra magasin). Konsekvenser för butiker som inte har handlartillstånd men som idag säljer magasin nämns däremot inte alls.

Kritiken på denna punkt har ju inte, vilket man måste förmoda att regeringen är medveten om, främst varit att vapenhandlare (med handlartillstånd och godkänd förvaring) skulle drabbas (det skulle, vilket regeringen medger, drabbas av en ökad administration) utan att alla de som idag handlar med licensfria tillbehör (som magasin) skulle tvingas bli vapenhandlare (vilket de inte nödvändigtvis kan eller vill) eller upphöra med försäljningen. Det senare är ett påtagligt ingrepp i näringsfriheten som rimligen behövt motiverats.

Även konsekvenserna för enskilda beskrivs på ett vilseledande sätt. Att behöva betala 250 kronor i avgift (per magasin) för att (eventuellt) få behålla magasin som nya kanske kostar 300 kronor styck är knappast samma sak som ”en viss ökad administration”. Det är en kostnad som i andra sammanhang skulle uppfattas som oproportionerlig.

Ska man sammanfatta kan man sålunda säga att det är oklart om det problem förslaget påstås lösa alls existerar i verkligheten, att förslagen riktar sig mot andra (jägare, skyttar, samlare, detaljhandlare) än de gängkriminella man påstår sig vilja komma åt, samt bygger på missuppfattningar och felaktiga beskrivningar både av gällande rätt och av förslagets konsekvenser. Rimligen bör man kunna ställa högre krav på lagstiftning än så.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se