Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”En vittrande pelare – vi nämndemän undermineras och resurserna stryps”

Debatt
Publicerad: 2019-10-18 08:45

DEBATT – av Linda von Beetzen, förbundsordförande för Nämndemännens riksförbund, NRF

I Sverige fick kvinnor rösträtt 1921. Sedan dess har vi haft en demokratisk tradition som i många avseenden saknar motstycke i världen. Vi har starka demokratiska institutioner som är skapade för att bevara folkets inflytande över landets styrelse. Men just nu bevittnar vi en systematisk underminering av en av våra demokratiska grundpelare.

Fundamentet för all demokrati vilar på tre pelare; fria val, det fria ordet och ett självständigt rättsväsende, fristående från dem som har makten. Alla tre pelare krävs för att ett land skall kunna kalla sig demokratiskt.

Av detta följer att den som vill sätta demokratin på undantag kan underminera en eller fler av de fundamentala pelarna.

Det man först måste fråga sig är naturligtvis varför någon skulle vilja underminera demokratin. Det enkla svaret är att makten blir starkare för den som har den. Och det i sig behöver inte bero på illvillighet, även om alla anti-demokratiska initiativ i världshistorien har fått förödande konsekvenser för såväl samhället i stort som för enskilda individer.

Men maktförstärkning har inte sällan sin utgångspunkt ifrån goda ambitioner. För ett tag sedan publicerades en seriöst menad debattartikel som drev tesen om att om vi inte kommer till rätta med klimatförändringarna behövs en global diktatur som får tillräcklig makt att lösa problemet.

Så vi behöver inte fokusera så mycket på varför det i alla demokratiska länder ständigt finns tendenser till maktförstärkning, vad vi måste vara uppmärksamma på är alla tecken på att demokratin kommer att undermineras.

Finns det då några sådana tecken? Man kan tycka vad man vill om att det tog ett halvår att bilda en regering men resultatet blev ändå att vi fick en regering med stöd av en majoritet av riksdagspartierna.

Att den andra hälften av befolkningen tycker att det blev fel regering är i rent saklig mening inget demokratiskt problem, det är spelets regler.

Den representativa parlamentarismen har alla resurser den behöver för att spegla folkets vilja. Det finns ingen brist på bidrag till föreningar och initiativ som säger sig arbeta för stärkt demokrati. Det samlade partistödet uppgår till 1,2 miljarder kronor och det finns en lång rad myndigheter som ger stora bidrag till olika demokratiprojekt.

En av dessa är Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som har en bidragsbudget på flera hundra miljoner kronor.

Några av de projekt som fått bidrag i år är ”Orädd demokrati 2.0” som fick nästan tre miljoner kronor. Föreningen Jordens Vänner fick en och en halv miljon för projektet ”Breddat engagemang för klimaträttvisa”, och organisationen Lesbisk makt fick en halv miljon. Organisationen Kommon Ground fick en halv miljon för projektet Radikal Propaganda och till och med en organisation som Lunds Kickboxningssällskap fick hundratusen för projektet ”I possiblilsimens tid”.

Låt mig vara tydlig med att jag inte lägger någon värdering i att dessa organisationer och projekt får bidrag. Jag nämner dem för att visa att vår demokratiska tradition har en vidsträckt och mycket inkluderande grund.

Hur är det med nästa pelare, yttrandefriheten? Man kan tycka vad man vill om att skattebetalarna betalar nästan fem miljarder kronor till Sveriges Television och ytterligare några miljarder till Sveriges Radio, men det är en kostnad vi gemensamt tar för att garantera ett oberoende i den demokratiska pelare som yttrandefriheten vilar på.

Utöver detta finns ett statligt mediestöd, det som tidigare kallades presstöd, på en halv miljard kronor. Detta går såväl till tidningar som vänsterinriktade Proletären som till högerinriktade Nya tider, som var och en får ett antal miljoner i stöd. Men även till etablerade tidningar som ägs av jättekoncerner får stöd. Svenska Dagbladet, som ägs av Schibstedt, får exempelvis 40 miljoner kronor och Göteborgsposten får också 40 miljoner kronor.

Inte heller här vill jag lägga några värderingar kring fördelningen, utan kan endast konstatera att vi i Sverige är generösa med att bidra ekonomiskt för att upprätthålla den demokratiska institution vi kallar för yttrandefrihet.

Men hur är det med den tredje pelaren? Hur ser det ut med stödet till den institution som skall upprätthålla det demokratiska inflytande som möjliggör vårt oberoende domstolsväsende?

Vi är idag 8 500 nämndemän som tar av arbetstid och fritid för att bidra till ett rättssäkert samhälle. Vi genomför detta uppdrag med risk för vår egen säkerhet då det inte sällan är grovt kriminella på andra sidan skranket. Men vi gör det för ett högre syfte, för att vi skall vara den garant som säkerställer att den tredje pelaren av Sveriges demokrati upprätthålls: rättssäkra domstolar med demokratiskt inflytande.

Hur ser då det offentligas stöd till denna demokratiska institution ut? I Domstolsverkets budget för i år finns 134 miljoner för ersättning till oss nämndemän. I praktiken innebär detta att ersättningen för alla oss nämndemän som är egenföretagare, frilansare och pensionärer är 500 kronor för en heldag och 250 kronor för en halvdag före skatt. Har man fast anställning får man även ersättning för förlorad inkomst.

Ersättningen har legat på denna nivå sedan 2007, vilket är ett tydligt tecken på att samhället inte sätter något större värde på nämndemännens insatser. Jag tror inte det finns någon annan yrkeskategori som haft frusna arvoden de senaste tolv åren.

Och på förbundsnivå finns heller inga tecken på att demokratiskt inflytande över rättsväsendet är viktigt. I år fick vi inom Nämndemännens Riksförbund exempelvis 725 000 kronor i statligt bidrag, pengar som främst går till utgivningen av tidningen Nämndemannen, men även till vidareutbildning av 8 500 nämndemän samt administration.

För att sätta detta i perspektiv fick föreningen Ortodoxa Scouter ett statligt bidrag på 802 000 kronor.

Men det är inte bara med ekonomiska medel man försöker underminera nämndemännens roll. Tidningen som NRF ger ut är den enda gemensamma kanalen som når ut till alla nämndemän och de senaste åren har vi med näbbar och klor kämpat för att kunna fortsätta ge ut tidningen. Det senaste beskedet från Domstolsverket är att vi inte kommer ges förutsättningar att ge ut tidningen efter nästa år.

Och hur ser det ut med stöd till nämndemän som har hotats i sin tjänsteutövning? Det är i princip obefintligt. För anställda inom rättsvårdande myndigheter finns omfattande program för att hantera hat och hot men vi nämndemän förväntas klara oss på egen hand.

Jag skulle kunna fortsätta med exempel där vi nämndemän sätts på undantag, där de ekonomiska resurserna stryps och där vårt inflytande begränsas. Det mönster som framträder är tydligt; nämndemännens roll undermineras från en rad olika håll.

Vi vet att det finns de som helst vill se ett rättssystem utan nämndemän. Är det dessa grupper som ligger bakom den utveckling vi ser? Vi kan ju tydligt konstatera att stödet till två av de demokratiska pelarna omfattande. Samtidigt kringskärs stödet till själva kärnan av den tredje demokratiska pelaren på ett sätt som borde få alla medborgare att känna oro.

Vår demokrati vilar lika på alla tre pelare och varken representativ parlamentarism eller yttrandefrihet kan fungera utan oberoende domstolar. Man kan tycka vad man vill om nämndemannasystemet men det är det system vi har valt för demokratiskt inflytande i rättssystemet.

Det är dags för politiker och myndigheter att se allvaret i den utveckling som sker och att agera för en förändring. Om två år fyller vår svenska demokrati 100 år. Låt oss se till att vi har något att fira.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se