Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Byten av offentlig försvarare kan handla om korruption”

Debatt
Publicerad: 2021-02-09 11:27

DEBATT – av Rashin Nicklasson, Advokat med inriktning på antikorruption

Dagens Juridik har skrivit om att åklagare i sin anmälan, i den senaste tidens uppmärksammade fall, angett att ”flera erfarna, respekterade och frekvent anlitade brottmålsadvokater i Stockholmsområdet har berättat om att klienter som de biträtt under lång tid, på senaste uttryckligen sagt till dem att om de inte vidarebefordrar information osv, är de tvungna att byta till de advokater som gör det. Eftersom det finns några som gör det.”

Det finns anledning att titta närmare på frågan om byte av offentlig försvarare, som är en annan fråga än den om rätten att välja sin offentliga försvarare.

Det förekommer att enskilda, i mål som handlar om allvarlig brottslighet, själva eller med hjälp av tjänstemän vid Kriminalvården, skriver att de önskar byta sina offentliga försvarare eftersom det inte finns något förtroende för advokaterna och att det är svårt att få tag på dem. Byten har ibland beviljats av domstolarna utan att något ytterligare skrivits i motiveringarna.

Ett byte av offentlig försvarare får beslutas av rätten, om det finns särskilda skäl. Om en offentlig försvarare har bytts ut en gång, får ett nytt byte ske om det finns synnerliga skäl (21 kap. 6 § rättegångsbalken). Utrymmet för att tillåta ett försvararbyte är normalt mindre i fall där den som den enskilde själv har föreslagit har förordnats (NJA 1995 s. 75). Brist i förtroendet för den offentlige försvararen tillmäts särskild betydelse i bland annat mål där den enskilde riskerar ett långt frihetsberövande och mål rörande brottslighet av sådant slag att det är särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. Detta anges i olika avgöranden, även i Högsta domstolens beslut den 9 oktober 2020 i mål nr Ö 2530-20. Av p.10 i beslutet framgår: ”[E]nbart ett blankt påstående om brist i förtroendet för den offentlige försvararen kan normalt inte godtas. Det krävs att påståendet har en viss konkretion och att de omständigheter som förs fram är ägnade att utgöra grund för en förtroendebrist. I det sammanhanget bör även målets karaktär kunna beaktas.”

Att någon utnyttjar sin ställning för att uppnå en otillbörlig fördel för egen eller annans vinning är en definition av korruption. En begäran om att få byta sin offentliga försvarare är förstås inte generellt något som handlar om korruption. Men när enskilda känner till att de endast med motiveringen ”förtroendebrist” och ”otillgänglig advokat” kan lyckas få de utsedda offentliga försvararna utbytta till offentliga försvarare som är villiga att göra det otillåtna – vilket i sig är en annan diskussion – försätts dessa personer i en maktposition som de kan utnyttja för att uppnå en otillbörlig fördel. När denna maktposition utnyttjas av enskilda är det ett korrupt beteende trots att det alltså är domstolen som fattar beslutet om byte.

En viktig komponent i det förebyggande arbetet mot korruption är att göra regelbundna riskbedömningar avseende korruption som innebär att svagheterna i den egna verksamheten tas fram. Det är när man vet vad svagheterna är som man kan använda de rätta kontrollerna för att minimera riskerna för korruption. För att applicera den här komponenten på frågan om byte av offentlig försvarare kan en svaghet vara när domstolar, i fall där något byte tidigare inte skett och så vidare, godtar den enskildes närmast mallskrivna motivering som grund. Ett sätt att minimera risken för korruption i dessa fall är att, i enlighet med Högsta domstolens beslut, normalt inte godta enbart ett blankt påstående om brist i förtroende för den offentlige försvararen.

Att den enskilde har förtroende för sin offentliga försvarare är en förutsättning i arbetet som offentlig försvarare. Den enskilde ska naturligtvis begära byte om denne önskar ett byte. Oftast har inte heller den offentliga försvararen någon erinran mot bytet just för att förtroendefrågan är en grundläggande faktor för ett bra samarbete. Men för ett byte av offentlig försvarare behövs ytterligare motivering än bara brist på förtroende då det annars finns en klar risk att den enskilde missbrukar sin makt.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se