Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Dags att kriminalisera umgängessabotage”

Debatt
Publicerad: 2019-11-18 09:41

DEBATT – av Bertil Begander, advokat som jobbat med familjerätt i 25 år.

Varje år är omkring 50 000 barn i Sverige med om att deras föräldrar
separerar. Vårdnadstvisterna i de svenska domstolarna har fördubblats under
tio år och ökar alltjämt. Från cirka 3 200 år 2007 till cirka 6 300 år 2016. Detta
är en stor belastning för samhället. För utredande familjerätter inom
socialförvaltningen och på domstolarnas arbete. Men framför allt är det en
belastning för de drabbade barnen.

Efter 25 års arbete med svåra vårdnadstvister kan jag konstatera följande.
Den typiska vårdnadstvisten är inte en förälder som slår sitt barn, missbrukar
någon typ av drog eller på annat sätt i den fysiska omvårdnaden missköter
sitt barn. Dessa föräldrar är mindre intresserade av sina barn och hamnar
därför sällan i en svår och segdragen domstolstvist.

Den typiska vårdnadstvisten har istället den enkla plattformen brusten kärlek. Den ene föräldern har träffat en ny partner och vill då att den nye personen i deras liv ska bli reservpappa eller reservmamma för barnet. När kärleken så tagit slut tar lögnerna och manipuleringskampanjerna mot barnet vid. I sin iver att
vinna egna fördelar i domstolskriget finns det ingen gräns på oresonligheten
och lögnens idérika skövlande framfart. Och förljugenheten är könsneutral,
det vill säga kan komma – och kommer – från såväl mamman som pappan.

Utgångsläget är domstolens prövning i familjerättsmålet är ”barnets bästa”.
Men hur ska detta kunna uppnås när minst en av de tvistande föräldrarna
enögt ser till ”förälderns bästa”? Likaså är själva spelplanen för lösningen av
föräldrakollisionen, det vill säga domstolen, ett forum som i sig försvårar för en
konstruktiv och hållbar lösning. Inte minst då domaren aldrig träffar föremålet
för själva problemet, barnet. Hur skulle en bilmekaniker hållbart kunna laga
en bil utan att ens se densamma?

Att psykiskt påverka ett barn är ett trauma för barnet, likvärdigt misshandel.
Att barn har behov av tillgång till båda sina ursprungshalvor för att kunna
växa upp till en hel och välfungerande människa är ingen nyhet. I
familjerättsprocessen hamnar bedömningen inte sällan i kollisionen mellan
den så kallade kontinuitetsprincipen, det vill säga att inte ändra på barnets nuvarande boendesituation, och kontaktprincipen, barnets rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Att ta ett obekvämt beslut torde krävas ett
visst mått av mod.

I brottmålet är grundförutsättningen för att åklagarens påståenden
(gärningsbeskrivningen) ska vinna gehör hos domare och nämndemän att det
är ställt bortom varje rimligt tvivel. Men vilket beviskrav finns i
familjerättsmålet avseende en förälders påståenden? I princip inget alls! Att
beviskravet i brottmål skulle tas bort eller på något sätt ändras och vi
därigenom hamna tillbaka i det inkvisitoriska rättssystemet är bortom varje
rättsrimlig tanke. Men att en förälder månad efter månad, år efter år, kan
manipulera sitt barn och inför utredande familjerätt framföra förklenande
anklagelser om den andre föräldern, där någon objektiv grund för
påståendena aldrig hittas, men många gånger ändå inte ifrågasätts av
utredande familjerätt är – från lagstiftarens sida – helt legitimt.

De förljugna manipuleringskampanjerna kan sedan pågå tills barnet har uppnått en sådan ”ålder och mognad” att barnets vilja ska beaktas, det vill säga runt tolvårsåldern.
Därmed faller barnet utanför domstolens prövning och den manipulerande
föräldern har uppnått sitt mål och kan andas ut. Barnets huvudproblem med
avskildheten från den ene föräldern faller då även utanför samhällets
skyddsnät i övrigt. Frånsett att dess psykiska besvär kan genomgå
behandling på BUP eller liknande behandling eller att barnet till och med kan
tvångsomhändertas enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård).

I vissa länder finns utarbetade handlingsprogram för att motarbeta och läka
föräldraalienering, dvs när en förälder genom hopdiktade och grundlösa
historier aktivt verkar för att vända barnet mot den andre föräldern. Så är
fallet i till exempel USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien. Varför finns det inte i Sverige? Och varför är ett psykiskt misshandlat barn från lagstiftarens sida
inte lika skyddsvärt som det fysiskt och/eller sexuellt misshandlade?
Att besluta om vite mot en trilskande och umgängessaboterande förälder,
som det svenska familjerättssystemet erbjuder, är många gånger
verkningslöst. Som en yttersta åtgärd kan vårdnaden flyttas över från den ene
föräldern till den andre, vilket understundom sker.

I en dom från Svea hovrätt den 1 februari 2019 där den ene föräldern
på grund av flera års umgängessabotage förlorade vårdnaden, framgår av
domskälen att föräldern inte aktivt hade verkat för att barnen skulle ha kontakt
med den andre föräldern.
Att som det svenska rättssystemet erbjuda en överflyttning av vårdnaden i
svåra obstruerande fall är givetvis bra, men torde många gånger vara en
åtgärd som kommer för sent. Det (de) manipulerade barnet (barnen) kan då
redan vara så söndertrasat att det är oläkbart eller att det i vart fall har fått
svåra och livslånga störningar. Ett rättssamhälle som är värt namnet måste
ha ett skyddssystem som kan ingripa och agera snabbare.

Forskarstudien från Centrum för ojämlikhetsforskning, CHESS, vid Karolinska
institutet och Stockholms universitet 2017 visar att barn som bor växelvis hos
båda sina föräldrar mår bättre än de som bor mest hos den ene föräldern.
Studien omfattade 3 600 barn i åldrarna tre till sex år.

Den 1 januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Enligt konventionens artikel 9 ska medlemsstaterna se till att barn inte skiljs från sina föräldrar mot dess vilja. Kan Sverige – som med sitt familjerättssystem ogrundat kan avskilja barn från sina föräldrar – anses uppfylla artikeln?

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.