Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Att något är ofint är inte samma sak som att det är oetiskt”

Debatt
Publicerad: 2019-11-01 10:28

REPLIK – av Mina Svärd, advokat som fått en varning från Advokatsamfundet för ett inlägg på Instagram.

Tänk dig att en advokat som företräder en målsägande i ett brottmål skriver ett inlägg på sociala medier där hen firar att en misstänkt blivit dömd. Samma advokat kanske till och med kritiserar domstolens dom och uppger att det är ett nederlag för rättvisan om en misstänkt istället går fri.

Det är som du märker svårt att föreställa sig att advokaten kommer att motta några andra reaktioner än uppmuntran och applåder. Än svårare är det att föreställa sig att advokaten i tankeexperimentet skulle anmälas till advokatsamfundet och dessutom varnas av disciplinnämnden för sitt uttalande.

Ändå är det precis vad som hände mig.

Med den lilla skillnaden att jag i det fallet företrädde en klient som var oskyldig men misstänkt för brott.

I dagarna har advokaters marknadsföring diskuterats flitigt, och det är bra. Framförallt då advokatsamfundets policy för användning av sociala medier lämnar en del att önska vad gäller precision och tydlighet.

Tidigare har det varit förbjudet att marknadsföra sig över huvud taget och det har skapat en tradition inom vilken det anses ”ofint” att marknadsföra sig genom att tala om sina framgångar. Att något är ofint är dock inte samma sak som att det är oetiskt.

Faktum är också att tiderna redan har förändrats. Många klienter söker efter ombud genom sociala medier eller Google, förordnandena från domstolarna kommer allt mer ersättas av att klienter väljer sina egna ombud. Detta underlättas av att klienterna ges möjlighet att bilda sig en egen uppfattning genom att själva söka information via de olika byråernas marknadsföring. Från ett klientperspektiv torde detta inte vara annat än positivt.

Därför är det problematiskt när jag som advokat varnas av advokatsamfundet för att jag skrivit ett inlägg på sociala medier som handlar om att en oskyldigt anklagad klient blivit frisläppt (och så småningom frikänd) från ett grovt brott. Särskilt då jag inte hade behandlats på samma sätt om jag uttalat mig i något av de många mål där jag uppträder som målsägandebiträde.

Om försvarare inte får tillåtelse att marknadsföra sig på samma villkor, vad sänder då det för signal till våra klienter?

Än mer problematiskt är det när jag under de senaste dagarna framhållits som ett exempel på att advokatsamfundet sätter ner foten mot advokaters marknadsföring på sociala medier. Det är en avsevärd skillnad på att framhäva sina framgångar som offentlig försvarare, mot att medvetet använda sig av ett språk och en estetik som riskerar att allvarligt skada förtroendet för advokatkåren. Jag tycker det är direkt fel att klumpa ihop dessa frågor med varandra.

Det är advokatsamfundet som måste dra en gräns för vad som är tillåtet eller inte, men om denna gräns dras för snävt riskerar man att omöjliggöra marknadsföring på sociala medier helt. Särskilt är det viktigt, att samma situation bedöms lika oavsett vilken roll advokaten intar.

På andra områden, som exempelvis inom familjerätten, där vi konkurrerar med stora juristbyråer riskerar dessutom för snäva regler att försätta advokater i en konkurrensmässigt svag position. Detta torde varken vara önskvärt eller i linje med de etiska reglernas syfte.

Försvararuppdraget är något vi är stolta över, och det vore förödande att falla till föga för den allmänna retorik som för tillfället präglar samtalet.  Vi lever i en tid där misstänkta människor hängs ut i media, mer eller mindre på löpande band. Trots att vi har ett rättsväsende som utgår ifrån principen om att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats. Från lagstiftarnas håll talas det idag nästintill unisont om högre straff, avskaffande av ungdomsrabatt och större befogenheter för polisen att använda tvångsmedel. I den allmänna brottmålsdebatten har det under de senaste åren mer eller mindre växt fram en kultur av att hellre fälla än att fria.

Här har vi advokater som yrkeskår en särskilt viktig roll. Att stå upp för måttfullhet i förhållande till de försöken att piska upp en redan djupt ovetenskaplig och olycklig kriminalpolitisk debatt. Advokatkåren bör särskilt i dessa tider hålla hårt i respekten för de mänskliga rättigheterna, av vilka rätten till en rättvis rättegång, och rätten till en försvarare, är central. Vi borde aldrig acceptera att det anses som klandervärt att vara stolta över det arbetet.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se