Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Advokater: ”Sluta pruta på etik och kvalitet”

Debatt
Publicerad: 2019-11-29 11:02

DEBATT – av advokat Kerstin Vogel, advokat Peter Zeijersborger och Gertrude Zeijersborger, vd.

Den senaste tiden har advokater som arbetar i samhällets tjänst diskuterats alltmer i media. Både som utsatt yrkesgrupp och som gangsterromantiserande våldsbejakare. Advokatsamfundets roll har ifrågasatts och förslag om förstatligande har framförts. Debatten är ett symptom på ett djupare problem och en allvarlig utveckling som på sikt hotar rättssäkerheten. Dåliga ekonomiska villkor, förlegade strukturer och en otidsenlig syn på yrket skrämmer bort kompetens och hindrar kårens utveckling och professionalism.

Vi som arbetar med offentliga förordnanden företräder privatpersoner i uppdrag som försvarare, biträden, ombud och ställföreträdare. Domstolar och myndigheter delar ut uppdragen utifrån godtyckliga kriterier, dikterar villkoren och beslutar om vad som är skäligt arvode. Vi lägger ut för statens omkostnader, exempelvis tolkar, och i regel får vi bara fakturera en gång i halvåret. Om en rättegång ställs in, får samtliga i rättssalen betalt utom advokaten. Med jämna mellanrum går det dessutom ut generella direktiv till personal på myndigheter och domstolar att alla kostnadsräkningar ska ”skäras” och så kallade taxemål betalas så liten ersättning att det inte går ihop ekonomiskt att träffa klienten på ett möte.

Advokaten konkurrerar med jurister om offentliga förordnanden till samma timpeng trots att juristen inte har en skyddad titel, krav på försäkringar, fortbildning eller samfundsavgifter. Som advokat förväntas du dessutom utbilda biträdande jurister till nya advokater inom ramen för din verksamhet, till ett lönekrav som samfundet ställer och betala för samfundets obligatoriska kurser och examination.

Efter timkostnadsreformen 2012 har statens ersättning till advokater halkat efter med 40 % jämfört med den genomsnittliga löneökningen i Sverige under samma tid. Ett motiv till reformen var att den digitala utvecklingen skulle minska behovet av administrativ personal. I verkligheten har det blivit tvärt om. Den nya tekniken har inneburit att mängden korrespondens flerfaldigats och att kravet på tillgänglighet och snabb respons ökat dramatiskt från både klienter, myndigheter och domstolar.

En starkt bidragande orsak till den tråkiga kultur som uppmärksammats inom kåren kan härledas till de personliga förordnandena; en patriarkal rest från en svunnen tid när advokaten inte förväntades ta hand om barn, vara sjuk eller ledig. Att ta sig an ett personligt förordnande innebär i princip att det är domstol och myndigheten som leder och fördelar advokatens arbete och inte dennes arbetsgivare, dvs byrån. Systemet kräver total tillgänglighet av advokaten när förhandlingar, förhör och rättegångar ska läggas ut annars blir man fråntaget ärendet. Att ”sätta någon i sitt ställe” ses inte på med blida ögon vilket innebär att planerad semester, föräldraledighet eller ohälsa slår hårt mot det flertal advokater som lever på provisionslön. Resultatet är huggsexa om förordnanden och tonläget mellan kollegor och andra aktörer både i och utanför rätten blir tidvis mycket otrevligt. Det är även välkänt bland misstänkta att vissa advokater ger kontanter till sina häktade klienter i förhoppning om att få in nya förordnanden.

En fungerande disciplinnämnd är en förutsättning för att utveckla och kvalitetssäkra kåren men idag lever inte advokatsamfundets disciplinnämnd upp till de mest självklara grundprinciperna om rättvis rättegång, transparens och förutsägbarhet. Anmälningar på massa sidor skickas helt ofiltrerade och det är en gissningslek att förstå vad det är för anklagelser som ska bemötas. En klient eller tidigare anställd som anser sig förfördelad kan ösa ur sig helt irrelevanta litanior som många gånger är ren smutskastning, men skrivelserna ska likväl besvaras i flera vändor vilket tar tid och kraft. Disciplinnämnden motiverar väldigt sällan sina beslut och de går inte att överklaga om det inte rör sig om uteslutning. Två till synes liknande fall kan bedömas helt olika, skriftväxling kan pågå ett år innan nämnden kommer fram till att det inte är rätt parter och begäran om en förklaring eller upplysning bemöts konsekvent med ”lämnas utan vidare åtgärd”. Det är hopplöst svårt för kåren som kollektiv och advokaten som individ att förbättra verksamheten utan att veta hur nämnden resonerar och vilka beaktande den tar i sina beslut.

Advokatsamfundets högsta företrädare har gång på gång hävdat att advokat är ett kall och inte ett yrke. Man har även tydligt motsatt sig kollektivavtal på byråer med märklig argumentation kring arbetsplatsernas inneboende förträfflighet. Om samma åsikter förts fram av representanter för läkare, lärare eller sjuksköterskor hade det blivit ett ramaskri.

Villkoren för advokater som arbetar med offentliga förordnanden behöver reformeras så att unga duktiga personer lockas till yrket och byråerna får förutsättning att erbjuda professionella, moderna arbetsplatser med schyssta villkor och löner. Det är på tiden att samfundet visar att det fortfarande är en relevant aktör som välkomnar en förnyelse och gärna i dialog med oss i kåren.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se