En man som krockat med en älg nekas ersättning för inkomstförlust av försäkringsbolaget.
Hovrätten anser det inte särskilt anmärkningsvärt att mannen inte kan arbeta längre tid än två–tre timmar utan paus.
Det anses dessutom främst vara de kognitiva besvären som påverkar hans arbetsförmåga.
Den 4 oktober 2007 krockade den 62-årige mannen med en älg och ådrog sig bland annat frakturer på olika halskotor i nacken. Han blev i samband med olyckan förd till Gävle sjukhus för akutsjukvård och flyttades så småningom till Östersunds sjukhus.
Vid tiden för olyckan var mannen uppsagd från sin anställning som teknisk illustratör och var under uppsägningstiden arbetsbefriad och höll på att starta upp ett eget konsultföretag.
Den 29 juli 2011 beslutade Försäkringskassan om att mannen hade rätt till en fjärdedel sjukersättning från och med maj 2011 och av beslutet framgår att Försäkringskassan bedömt att hans arbetsoförmåga var stadigvarande nedsatt med 25 % från februari 2011.
Förlorad inkomst
62-åringen begärde att tingsrätten ska fastställa att han har rätt till trafikskadeersättning från Länsförsäkringar avseende inkomstförlust inklusive förlust av pension för dels den tid han erhållit sjukpenning respektive aktivitetsstöd efter trafikolyckan den 4 oktober 2007.
Han begär ersättning för förlorad inkomst utifrån 25-100 procents arbetsoförmåga under skiftande perioder.
Östersunds tingsrätt ansåg vid en sammanvägning av samtliga omständigheter att 62-åringen inte visat att det är klart mer sannolikt att trafikolyckan den 4 oktober 2007 orsakat besvär utöver smärta och inskränkt rörlighet i nacken samt vissa sömnproblem och vissa koncentrationssvårigheter.
Har 62-åringen efter akuttiden om fem månader en arbetsoförmåga på grund av de besvär som han orsakats genom trafikolyckan? Detta ansåg inte tingsrätten.
Inte heller ansågs de skador som mannen fått med anledning av trafikolyckan medverkat till att han har en högre medicinsk invaliditet än 8 procent.
Hovrätten för Nedre Norrland gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om orsakssamband.
Arbetsoförmåga måste styrkas
När det gäller påstådd arbetsoförmåga ifrågasätter inte hovrätten att 62-åringens liv och vardag påverkas av hans besvär. För att han ska ha rätt till trafikskadeersättning avseende inkomstförlust krävs dock som hovrätten anfört ovan att han styrkt sin påstådda arbetsoförmåga. Det ska i sammanhanget påpekas att det förhållandet att arbetsförmågan är påverkad på visst sätt inte är detsamma som arbetsoförmåga. Med arbetsoförmåga menas i fall som detta att någon är förhindrad utföra sitt vanliga arbete, helt eller delvis.
Parternas sakkunniga har kommit till olika slutsatser i fråga om mannens arbetsförmåga. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens värdering av deras vittnesmål även i denna del. Vidare anser hovrätten att det är klarlagt att 62-åringen under åren genomgående har skattat sin smärta som ”måttlig” eller ”lindrigare”. Enligt hovrätten är det inte heller särskilt anmärkningsvärt att mannen, vilket framgår av åberopade journalanteckningar, inte kan arbeta längre tid än två–tre timmar utan paus. Hovrätten konstaterar vidare att det som kommit fram i målet talar för att det främst är de kognitiva besvären som påverkar hans arbetsförmåga och att det, i enlighet med vad hovrätten kommit fram ovan, endast är utrett att dessa har samband med olyckan i den mån som Länsförsäkringar har medgett det.
Bevisat
Mot denna bakgrund kan inte 62-åringen anses ha bevisat att han varit och är arbetsoförmögen i den omfattning som han påstår. Den omständighet att Försäkringskassan beviljat honom sjukpenning ändrar inte denna bedömning eftersom Försäkringskassan haft ett annat beslutsunderlag samt delvis andra bedömningsgrunder än hovrätten.
Tingsrättens dom ska därför fastställas i denna del.
Tingsrättens dom ska också fastställas när det gäller invaliditetsgraden.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
