Enligt pojken och hans föräldrar fanns det inte en tanke på att glaset skulle kunna gå sönder när han i ”ungdomligt oförstånd” kastade en snöboll mot det munblåsta fönstret.
Hovrätten delar dock tingsrättens uppfattning att det kan hållas för visst att pojken vid kastet var likgiltig inför risken att rutan kunde gå sönder och han fälls nu för skadegörelse.
Det var efter en incident i Värnamo i december 2022 som den 15-åriga åtalades för skadegörelse. Pojken hade kastat en snöboll mot en husfasad och sprungit från platsen när den munblåsta fönsterrutan krossades.
Pojken medgav i Jönköpings tingsrätt kastet som sådant – och att fönsterrutan gått sönder. Han hade dock inte trott att rutan skulle gå sönder och hade därför saknat uppsåt till skadegörelse. Han förklarade samtidigt att han kastade snöbollen ”ganska ordentligt” från ett avstånd på cirka åtta meter, eftersom han ville vara säker på att den skulle nå fram.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Ungdomstjänst
Enligt tingsrätten måste pojken dock ha insett att risken för att en ruta på huset skulle träffas och gå sönder var stor. Genom att ändå kasta snöbollen och sedan springa därifrån hade pojken agerat med likgiltighetsuppsåt – och åtalet för skadegörelse var alltså styrkt. Pojken dömdes till 20 timmars ungdomstjänst och ålades att betala knappt 11 000 kronor i skadestånd till husägaren, till stor del solidariskt med sina föräldrar.
Pojken och föräldrarna överklagade och yrkade på friande dom, respektive att skadestånd inte skulle utgå eller åtminstone skulle sänkas. Pojken har inte haft en tanke på att snöbollen skulle kunna gå genom fönstret – och hans agerande har präglats av ungdomligt oförstånd. Han har inte haft anledning att utgå från att fönstret skulle gå sönder – något som enligt klagandena får stöd av en videoinspelning som de lämnat in som bevisning där pojken kastar en boll på ett fönster som inte går sönder. Pojken har inte heller känt till att det aktuella fönsterglaset var munblåst. Ett fotografi som husägaren tagit av snöbollen och som ska visa en isklump saknar samtidigt bevisvärde eftersom det inte går att säga när, var och i vilket sammanhang fotografiet togs.
Måste ha insett
Göta hovrätt delar dock uppfattningen att pojken när han kastade snöbollen måste ha insett att det fanns en stor risk för att fönsterrutan skulle krossas. Det framgår av hans egna uppgifter att han kastade med kraft i syfte att träffa huset – och det saknas enligt domstolen skäl att betvivla husägarens uppgift om att det påträffades en isklump i rummet innanför den krossade fönsterrutan.
Slutsatsen blir att det kan hållas för visst att pojken vid kastet var likgiltig inför om fönsterrutan skulle krossas. Åtalet för skadegörelsen är därför styrkt och hovrätten väljer nu att fastställa tingsrättens fällande domslut. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
