Hovrätten river upp tingsrättens dom och frikänner två tonåringar som tidigare fällts för rån.
Det finns flera oklarheter och det kan enligt hovrätten vara så att fler personer som stämmer in på de signalement som rånoffret lämnat har befunnit sig på platsen.
Vittnen i målet kan också ha ett intresse av att utlämna omständigheter om sitt eget agerande.
Två tonåringar åtalades i Södertörns tingsrätt för rån, efter en händelse vid en skola i södra Stockholm i september 2021. Där skulle de ha slagit en tredje tonårspojke och knivhotat honom, så att han lämnade ifrån sig 500 kronor i kontanter som haft på sig.
Rånoffret går på skolan till vardags, men hade förmåtts av en vän att komma dit på en lördag. Han uppgav till polisen att han hade blivit rånad av tre för honom okända personer, där signalementet stämde in på de båda tonåringarna samt en tredje pojke, som ännu inte var straffmyndig. Dessa tre hade också fångats av en övervakningskamera när de färdades till och från den närliggande tunnelbanestationen före och efter att rånet begicks.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Tingsrätten fällde
Åklagaren åberopade även barnförhör med två underåriga personer som varit på platsen och sett rånet – och vissa chattdialoger från tiden före och efter gärningstillfället. Det kunde i och för sig väckas invändningar mot hur barnförhören gått till, men tingsrätten ansåg sammantaget att åklagaren hade lyckats styrka gärningen. De båda tilltalade fälldes därför för rån till villkorlig dom och 220 timmars samhällstjänst, respektive 110 timmars ungdomstjänst.
Svea hovrätt river nu upp domen och frikänner de båda tilltalade.
Det är som tingsrätten har funnit utrett att rånoffret utsatts för den aktuella gärningen. Frågan är vad som är bevisat kring gärningsmannaskapet.
Behövs stödbevisning
Målsäganden har enligt hovrätten lämnat en mycket trovärdig berättelse, men det behövs stöd av vittnesuppgifter för att styrka åtalet. Här finns det anledning att anmärka mot att försvararna inte fått tillfälle att ställa frågor vid barnförhören samt att förhörsfrågorna bitvis varit ledande. Vart och ett av vittnena kan också ha haft skäl att utelämna omständigheter rörande sitt eget agerande på platsen. Att uppgifterna behöver värderas med försiktighet gör dock inte att man utan vidare kan lämna uppgifter som är oförenliga med målsägandens berättelse utan avseende – vilket tingsrätten har.
Ett av vittnena har pratat om en ytterligare namngiven person som ska ha funnits på brottsplatsen som stämmer in på ett av signalementen. Det andra vittnet har uppgett att fyra eller fem personer deltagit i rånet, men inte namngett någon av dem. Den bild som finns i utredningen på den namngivne personen visar på ett utseende som stämmer förhållandevis väl överens med en av de tilltalade. Vissa diskrepanser kring hur målsäganden beskrivit rånarens klädsel gör enligt hovrätten här att det finns en ”inte försumbar risk” att det signalement som målsäganden lämnat passar in på ytterligare en person som befann sig på platsen.
Målsäganden har uppgett att han lämnat över sin femhundrakronorssedel till en rånare på kryckor. Ett av vittnena har dock inte ens på ledande frågor kunnat minnas någon med kryckor – även om hon berättat att hon sett kryckor på platsen som hon provat att hålla i. Det andra vittnet har dessutom gjort gällande att sedeln lämnats över till den andre tilltalade – och alltså inte en person med kryckor. Vissa uppgifter i utredningen talar också ”i någon liten mån” för att det kan ha funnits ytterligare alternativa gärningspersoner på platsen.
Inte robust
Till detta kommer att det enligt vittnena har varit den underårige pojken som varit drivande – och att de andra sagt till honom att stoppa undan kniven och lugna ned sig. Målsäganden har dessutom inte pekat ur någon av de tilltalade och utredningen innehåller inte någon fotokonfrontation. Rånoffret har inte heller under huvudförhandlingen fått några närmare frågor om gärningsmännens utseende eller om det funnits flera personer på platsen med liknande klädsel.
Det sammantagna intrycket att stödbevisningen är enligt hovrätten att den inte är så robust att den tillsammans med målsägandens i och för sig mycket trovärdiga berättelse kan läggas till grund för en fällande dom. Åtalet ogillas därför nu. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
