En 29-årig man som arbetat som golvläggare beviljades livränta i förvaltningsdomstolen.
Kammarrätten anser däremot att de läkarutlåtanden som talar mot att mannens besvär beror på åren som golvläggare är mer välmotiverade och underbyggda än de som talar för ett samband, och han nekas därför livränta.
Försäkringskassan beslutade att inte bevilja en 29-årig golvläggare livränta, eftersom man inte ansåg att övervägande skäl talade för det föreligger ett samband mellan hans tidigare arbete inom byggbranschen och de ryggbesvär som sätter ned hans arbetsförmåga.
Arbetsrätten vid företagsrekonstruktion – några anteckningar
Finns det, som på motsvarande vis som vid konkurs, en särskild ”företagsrekonstruktionsarbetsrätt”, har den nya lagen om företagsrekonstruktion någon påverkan på arbetsrätten i vid mening – och vad innebär detta i så fall i praktiken? Erik Danhard diskuterar vilka lönefordringar som omfattas av skulduppgörelsen i en rekonstruktionsplan, vilka lönefordringar som omfattas av skyddande principer och vilken arbetsrättslig förändring som kan beslutas i en rekonstruktionsplan.
”Långvarig felbelastning”
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö, där rätten bedömde ett flertal medicinska utlåtanden. Han åberopade där ett intyg från en specialist i allmän medicin utfärdat, enligt vilken besvärens ”största möjlig förklaring” kunde vara långvarig felbelastning.
Rätten noterade att utlåtandet inte saknade källor och därför hade lågt bevisvärde. Däremot hade en arbetsmedicinsk utredning genomförts där en specialist i yrkes- och miljömedicin uttalat sig. Enligt honom bedömdes exponeringen under tio år som golvläggare medföra runt fyra gångers överrisk för disksänkning, vilket 29-åringen eld av. I utlåtandet angavs vetenskapliga referenser och talade enligt domstolen starkt för ett samband mellan besvären och arbetet.
Sammantaget ansåg rätten att övervägande skäl talade för ett samband mellan ryggbesvären och hans tidigare arbete.
Kammarrätten upphäver
Kammarrätten gör däremot en annan bedömning av den medicinska utredningen. Försäkringskassan hade gett in ett utlåtande från en ryggkirurg och docent i ortopedi. Hon pekade bland annat på att de ryggbesvär 29-åringen lider av tar lång tid att utvecklas. Enligt studier krävs det fysiskt hårt arbete i mer än tio års tid. Av utlåtande framgår också att mannen inte arbetat heltid i över tio år som golvläggare, vilket angavs i den arbetsmedicinska utredningen. Istället beräknas den totala exponeringstiden till ungefär fem år.
Dessutom kan andra riskfaktorer spela in, exempelvis kroppslängd på över 190 centimeter kan enligt studier innebära en lika stor relativ risk som mycket lång exponering i betongarbete. Med en så kort exponeringstid bedömdes istället hans kroppslängd på 193 centimeter och övervikt vara konkurrerande faktorer.
Mer sannolikt
Rätten anser att ryggkirurgens utlåtande grundas på ett omfattande underlag och underbyggs av relevanta vetenskapliga studier. Detsamma ansågs inte om det intyg som 29-åringen åberopat utfärdat av en specialist i allmänmedicin, som dessutom var grundat på den felaktiga utgångspunkten att han arbetet heltid som golvläggare under tio års tid.
Avslutningsvis konstaterar domstolen att det inte framstår som mer sannolikt att 29-åringens ryggbesvär beror på hans tidigare arbete än andra konkurrerande faktorer. Försäkringskassans beslut fastställs därför. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
