En 17-årig pojke dömdes i tingsrätten för grovt förtal för att ha visat en film på när han och målsäganden hade samlag.
Han frias nu av hovrätten bland annat då det inte är utrett huruvida filmen faktiskt visade målsäganden.
En 17-årig pojke åtalades vid Falu tingsrätt för grovt förtal. Enligt åtalet skulle 17-åringen ha visat en inspelning av ett samlag mellan honom och en 15-årig flicka för ett okänt antal personer.
I ett tidigare avgörande konstaterade Högsta domstolen att ett samlag som filmats och visats för andra kan omfattas av ansvarsregeln för grovt förtal.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Uppsåtligen visat
Det framkom genom utredningen bland annat att 17-åringen erbjudit flickan att säga till andra att det inte var hon på filmen.
Detta – i kombination med skärmdumpar från Snapchat-konversationer mellan 17-åringen och andra personer – visade enligt tingsrätten att 17-åringen uppsåtligen visat filmen för andra personer.
17-åringen dömdes i tingsrätten för grovt förtal till ungdomstjänst i 20 timmar. Han dömdes också att utge 12 500 kronor i skadestånd till flickan.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu friar 17-åringen.
För att förtal ska anses föreligga måste det styrkas att 17-åringen faktiskt visade filmen och att det under visningen framgick att filmen föreställde flickan eller att 17-åringen i vart fall sagt att det var flickan på filmen.
Går inte säkert att säga
Hovrätten pekar på det faktum att flickan inte själv var med när filmen visades och att hon som en konsekvens av detta inte kunnat lämna några relevanta uppgifter om på vilket sätt och under vilka omständigheter visningen skedde.
Samtidigt går det heller inte att med säkerhet säga huruvida filmen verkligen föreställde flickan eller om 17-åringen enbart uppgett att det var hon.
De Snapchat-meddelanden som 17-åringen skickat ger i och för sig visst stöd för att han uppgett att det var flickan på filmen. Men det saknas tillräckliga uppgifter om när i tiden och i vilket sammanhang dessa meddelanden skickades.
Sammantaget anser hovrätten att bevisningen inte räcker och friar därför 17-åringen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
