En 25-årig man som förekom under sju avsnitt i belastningsregistret och i aktuellt fall dömdes för rån slipper utvisning i hovrätten.
Det fanns dock två skiljaktiga som delade tingsrättens bedömning och ansåg att mannen skulle utvisas.
Den tilltalade hade tvingat målsäganden att utge sina klockor, mobiltelefoner samt ett armband. Vidare anspelade han på att han bar vapen, vilket vid gripandet visade sig vara en skruvmejsel och en sax. Mannen dömdes i Stockholms tingsrätt för rån och tingsrätten bestämde straffvärdet till fängelse i ett år och sex månader. Tingsrätten beslutade även att mannen skulle utvisas.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Tingsrätten utvisade
Den tilltalade kom till Sverige innan han fyllt 15 år, vilket medför att något av alternativen i 8 a kap. 5 § utlänningslagen måste vara uppfyllt för att beslut om utvisning ska kunna fattas. Den tilltalade förekom under sju avsnitt i belastningsregistret, varav vissa lagföringar avsåg våldsbrott. Dessa handlingar utgjordes av angrepp mot liv, hälsa, frihet och frid som särskilt nämns i förarbetena och hade dessutom betydande straffvärden. Enligt tingsrätten förelåg förutsättningar för att utvisa mannen.
Tingsrätten ansåg inte att mannens anknytning till Sverige var tillräckligt stark för att hindra utvisningen, eftersom han saknade familj i Sverige och hade inte etablerat sig på arbetsmarknaden. Han hade vidare ägnat sig åt upprepad kriminalitet av allvarligare grad.
Hovrätten för annan bedömning
Svea hovrätt konstaterar att mannen omfattas av bestämmelserna i 8 a kap. 5 § utlänningslagen och att han gjort sig skyldig till ett brott vars straffvärde uppgår till ett år och sex månader, vilket inte i sig utgör skäl för utvisning. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att mannen återfallit i brottslighet på ett sådant sätt att det finns förutsättningar för utvisning enligt 8 a kap. 5 § utlänningslagen. I fråga om anknytning till Sverige anser hovrätten dock att denna är tillräckligt stark för att hindra utvisning på grund av att mannen kom till Sverige som 11-åring och har levt mer än hälften av sitt snart 25-åriga liv i Sverige, talar svenska, har genomgått grundskolan och påbörjat en gymnasieutbildning samt har näst intill obefintliga band till Somalia. Han har en ordnad boendesituation genom socialtjänsten och fick permanent uppehållstillstånd i Sverige år 2016, på grund av särskilt ömmande omständigheter. Hovrätten avslår således yrkandet om utvisning.
Skiljaktiga
Ett hovrättsråd och en nämndeman är skiljaktiga och anförde att rån i förarbetena räknas till de brott som ska ses särskilt allvarligt på, vilket talar för att utvisning borde ske i aktuellt fall. Därtill kommer att mannen återfallit i allvarliga våldsbrott. De skiljaktiga ansåg att den påtagliga återfallsrisken innebar att skälen för utvisning vägde över de skäl som talade mot. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
