Svea hovrätt friar en man som tidigare dömts för skadegörelse och stöld i samband med ett garageinbrott.
Åklagaren har åberopat en analys som talar ”extremt starkt” för att DNA-spår på brottsplatsen kommer från mannen.
Enligt hovrätten kan det dock inte uteslutas att spåret i själva verket kommer från en nära släkting till mannen.
En man i 30-årsåldern dömdes i Falu tingsrätt mot sitt nekande till skyddstillsyn och särskild behandling för stöld, ringa stöld och skadegörelsen. Domstolen ansåg att det var styrkt att mannen i februari 2018 hade brutit upp en garageport i Falun, krossat en bilruta och tillgripit vissa bildelar och biltillbehör. Han fälldes även för en mindre butiksstöld.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Högsta säkerhetsgraden
Åklagarens huvudsakliga bevisning utgjordes av en läskflaska som påträffats på brottsplatsen. Enligt en träffrapport härrörde DNA på flaskan från mannen med en säkerhetsgrad av +4. Mannen menade själv att DNA-spåret skulle kunna komma från hans pappa, farbror eller kusin – eller att han kunde ha tappat läskflaskan i samband med ett besök hos sin styvfar, som bor i området.
Tingsrätten konstaterade dock att de personer som mannen nämnt inte var tillräckligt nära släktingar för att kunna förklara DNA-bevisningen. Att någon annan skulle ha hittat läskflaskan med mannens DNA på och lagt den på brottsplatsen var enligt domstolen samtidigt så osannolikt att möjligheten kunde lämnas utan avseende. Rätten ansåg istället det bevisat att mannen varit en av två gärningsmän vid inbrottet.
Hovrätten gör annan bedömning
Svea hovrätt gör dock nu en annan bedömning och friar istället mannen på dessa åtalspunkter.
DNA-analysen med +4 talar i och för sig ”extremt starkt” för att ett av två spår på flaskan kommer från mannen, om man bortser från möjligheten att det kommer från en nära släkting. En DNA-analys som med hög grad av sannolikhet visar att spår från brottsplatsen kommer från en viss person kan också vara tillräckligt som bevisning i brottmål – men slutsatsen av DNA-analysen måste då framstå som ”rimlig”.
”Kan komma från kusin”
Mannen har spekulerat kring att DNA-spåret kan komma från hans pappa, farbror eller kusin – personer som alla är kriminellt belastade och dessutom känner till området där brotten begicks. Vad som avses med ”nära släkting” samt hur stor sannolikheten är att för att en person ska uppvisa en identisk DNA-profil med en nära släkting är ingenting som har berörts i åklagarens utredning. DNA-bevisningen räcker under sådana omständigheter inte som bevisning och åtalspunkterna om skadegörelse och stöld ogillas nu.
Påföljdseftergift
Mannen har redan hunnit undergå skyddstillsyn under ett drygt halvår efter tingsrättens dom – en påföljd som är strängare än den han skulle ha dömts till för den ringa butiksstölden. Hovrätten beslutar därför nu att meddela påföljdseftergift för detta brott. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
