FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
Ingen juridikintresserad läsare kan ha missat vad som har hänt i Borås de senaste dagarna.
I våras anställde tingsrätten en tillförordnad rådman som inte uppfyllde kraven för att anställas direkt av lagmannen. Han hade inte tjänstgjort sex månader som hovrätts- eller kammarrättsfiskal.
Under tiden på tingsrätten har han deltagit i avgörandet av över hundra mål, som nu kan behöva tas om.
Lagmannen har tagit på sig ansvaret för misstaget. Han har erkänt det, svarat på frågor och försökt rätta till följderna. Man kan inte begära mer av honom.
Men den här historien rymmer en annan intressant fråga.
Den tillförordnade rådmannen – som nu flyttats till Hovrätten för Västra Sverige – har länge arbetat som åklagare i Borås.
Karriärbytet uppmärksammades i våras av lokalmedia, där den nytillträdde domaren beskrevs som någon som deltagit i många uppmärksammade mål och blivit ”en känd profil utanför rättssalarna”.
När jag läser detta ringer mina varningsklockor.
Från en vecka till en annan gick han från att driva brottmål till att döma i dem. Detta på en ort med 150 000 invånare och 30 åklagare.
Betyder detta per automatik att han är jävig? Naturligtvis inte. Enligt praxis hindrar inte åklagarbakgrunden någon från att bli domare.
HD har dock konstaterat att ett adjungerat hovrättsråd, som var tjänstledig från Åklagarmyndigheten och som deltog i avgörandet av ett brottmål, var jävig. Detta även om åklagaren som förde talan i brottmålet inte kom från samma kammare som den där det adjungerade hovrättsrådet arbetade.
Omständigheterna är därför inte desamma som i Borås, men för en part i ett mål kanske skillnaden inte upplevs som självklar när domaren och åklagaren fram till nyligen var kollegor.
Ingen skugga ska falla över rådmannen. Men frågan är hur en domstol bör hantera jävsrisken när en åklagare börjar döma på samma ort där han länge arbetat.
