Att en kvinnas bryggärende blev liggande hos Länsstyrelsen i nästan två år var ”inte tillräckligt allvarligt” för att det ska anses innebära att staten har gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen.
Det slår HD fast i ett färskt avgörande.
– Europakonventionens ställning i svensk rätt står på spel, sa Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för Rättvisa, till Dagens Juridik efter huvudförhandlingen i Högsta domstolen i början av maj.
Nu slår HD fast att det var skäligt enligt EKMR när Länsstyrelsen lät ett byggärende ligga på vänt i nästan två år innan myndigheten fattade ett beslut.
Nya lättnader i strandskyddet
Sedan den 1 juli 1975 är strandskyddet ett generellt områdesskydd i Sverige. Skyddets två syften är dels att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång, dels att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vattnet. Den 1 juli 2025 infördes nya lättnader i strandskyddet med huvudsyftet att skapa ett tydligare och mer ändamålsenligt strandskydd med bättre förutsättningar för att bygga bostäder samt utveckla och driva företag i strandnära lägen. Dessutom verkar flera strandskyddsändringar vara på kommande. I detta avsnitt förklarar Alrutz’ Advokatbyrås John Woivalin strandskyddets innebörd samt de nya reglerna om strandskydd. Han blickar även framåt och redogör för utredningsuppdraget ”Ett reformerat strandskydd” som kan leda till ytterligare lagändringar på området.
Handlingar blev liggande i nästan två år
Historien har sin början i att Sofia Sundström ville bygga en brygga vid sin fastighet och ansökte våren 2018 om strandskyddsdispens hos Värmdö kommun, som godkände bygget.
Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade sig för att överpröva beslutet och där blev det sedan liggande i ett år och elva månader innan myndigheten på några dagar hanterade och upphävde dispansen.
Med hjälp från Centrum för rättvisa bestämde sig Sofia Sundström för att stämma staten för att ha kränkt hennes rätt till prövning inom skälig tid enligt Europakonventionen.
Tingsrätten gav Sofia Sundström rätt och ålade staten att betla 10 000 kronor i skadestånd till henne för Länsstyrelsens långa handläggning. Hovrätten gick däremot på statens linje och avslog skadeståndsyrkandet. Rätten till prövning inom skälig tid hade enligt domstolen i detta fall inte kränkts.
Att målet sedan skulle ta sig enda upp till Högsta domstolen var inget som Sofia Sundström hade räknat med under rättegången, uppgav hon i en intervju med Dagens Juridik i maj.
– Det var lite av ett kvitto, tror jag, på att jag ändå haft kompassen rätt ställd i att det här är en viktig sak.
HD: Totala tiden inte oskälig
I sitt slutanförande i HD framhöll Sofia Sundströms ombud att nästan två års inaktivitet på Länsstyrelsen var ”långt ifrån ok” enligt Europadomstolens praxis och argumenterade för att hon enligt ”med hänsyn till svensk rättssystematisk kontext” hade kunnat kräva ett avgörande från Länsstyrelsen inom sex månader.
Justitiekanslern konstaterade att ”vissa perioder av inaktivitet” är enligt staten godtagbart om den totala handläggningstiden, alltså från att frågan väcks till att den är slutgiltigt avgjord, är skälig. Det var den i detta fall, enligt JK.
När domen från HD offentliggjordes på fredagsmorgonen står det klart att domstolen går på JK:s linje och fastställer hovrättens dom.
Parterna var ense om att den totala handläggningstiden i ärendet, ungefär två år och åtta månader, inte var oskäligt lång, konstaterar HD.
”Det som stod på spel för S.S var inte av sådant slag att det krävde en särskilt skyndsam handläggning. Ärendet var inte heller av sådan komplexitet att det kunde motivera en längre handläggningstid än annars”, skriver domstolen.
Att ärendet blev liggande hos Länsstyrelsen under en ”klart” längre period än vad som kan anses godtagbart och för detta har myndigheten kritiserats av JK, resonerar HD.
”Att handläggningen tog så lång tid var dock – mot bakgrund av den totala tiden fram till slutligt avgörande av målet – inte tillräckligt allvarligt för att det ska anses innebära att staten har gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen.”
