Att en ansökan om strandskyddsdispens låg orörd hos Länsstyrelsen i Stockholms län i ett år och elva månader stred enligt tingsrätten mot Europakonventionen.
Svea hovrätt gjorde en annan bedömning och slog fast att en handläggningstid på upp till två år per instans ”generellt är att anse som skälig i mål av normal komplexitet”.
Ombuden anför i Högsta Domstolens rättssal att det inte är den totala handläggningstiden som är problemet utan inaktiviteten hos Länsstyrelsen.
Dagens Juridik är på plats.
Det hela började med att Sofia Sundström ville bygga en bastu och en brygga på sin fastighet och ansökte våren 2018 om strandskyddsdispens hos Värmdö kommun. Kommunen godkände bygget, men Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade att överpröva beslutet.
I slutet av maj 2020, ett år och elva månader senare, meddelade Länsstyrelsen att myndigheten hade börjat den slutliga handläggningen av ärendet. Innan dess hade ärenden varit nästan helt inaktivt. Bara en vecka senare upphävde Länsstyrelsen kommunens beslut om strandskyddsdispens.
Stämde staten
Sofia Sundström överklagade Länsstyrelsens beslut i två instanser, men fick överklagandent avslaget och nekades prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen. Den totala handläggningstiden blev ungefär två år och åtta månader.
Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde hon staten för Länsstyrelsens långsamma handläggning och hänvisade till rätten till prövning inom skälig tid enligt Europakonventionen.
Tingsrätten: “Oacceptabelt”
I Stockholms tingsrätts dom från januari 2024 slogs fast att statens skulle betala 10 000 kronor i skadestånd till Sofia Sundström för den senfärdiga handläggningen.
Av utredningen kunde tingsrätten slå fast att ärendet “i princip var klart” för avgörande när länsstyrelsen beslutade att överpröva kommunens beslut.
“Att länsstyrelsen sedan låter Sofia Sundströms ärende ligga passivt under drygt ett år och elva månader framstår enligt tingsrättens uppfattning som oacceptabelt vilket talar för att en kränkning av hennes rätt till prövning inom skälig tid har förekommit”, skrev Stockholms tingsrätt.
Hovrätten: Enligt praxis
Justitiekanslern överklagade tingsrättens dom och Svea hovrätt gick då på statens linje och avslog skadeståndsyrkandet. Rätten till prövning inom skälig tid har inte kränkts, slog hovrätten fast.
Hovrätten hänvisade till Europadomstolens praxis och konstaterade att en handläggningstid på “upp till två år per instans generellt är att anse som skälig i mål av normal komplexitet”.
Eftersom handläggningstiden understeg två år skulle enligt hovrätten skadeståndsyrkandet “i enlighet med etablerad praxis” avslås.
HD prövar frågan
På tisdagsförmiddagen håller Högsta domstolen huvudförhandling i målet.
Dagens Juridik är på plats för att bevaka förhandlingen.
Sofia Sundström har yrkat att staten ska betala henne 25 000 kronor med ränta från dagen för delgivning av stämningsansökan.
Fredrik Bergman Evans, från Centrum för Rättvisa, inledde slutanförandet med att konstatera att det handlar om en vardaglig fråga och att vi “nu sitter och pratar om Europakonventionen”.
– Det finns situationer som är värre än den Sofia har varit i, säger han.
Den viktiga grundfrågan är här, enligt ombudet, hur svenska domstolar ska fastställa konventionens innebörd som svensk lag. Europadomstolen måste sätta minimiribban “ganska lågt” för att alla 46 medlemsstater ska kunna följa konventionen och det är enligt ombudet därför viktigt att svenska domstolar ska kunna göra bedömningar utifrån svenska förutsättningar.
Europadomstolens praxis, som staten hänvisar till, är enligt ombudet “spretig” och det är “inte ovanligt” att beslut motsäger varandra.
Ombuden anför också att det inte är den totala handläggningstiden som är problemet utan inaktiviteten hos Länsstyrelsen.
Två års inaktivitet är “långt ifrån ok” enligt praxis.
– Med hänsyn till svensk rättsystematisk kontext hade Sofia Sundström med fog kunnat kräva att länsstyrelsen avgjorde ärendet inom sex månader, säger Centrum för Rättvisas Elmer Jonstoij Berg vidare och hänvisade bland annat till en tidigare HD-dom, Länsstyrelsens egna mål och regleringsbrev från regeringen.
JK: Bör gå på hovrättens ”lojalitetslinje”
I statens slutanförande inledde justitiekanslerns representant Martin Mörk med att konstatera att JK tidigare har riktat kritik mot Länsstyrelsen på grund av dess långa handläggningstider, vilket även motpartsombuden tog upp i sitt anförande. Den kritiken ligger fast
– Det betyder inte att ens mänskliga rättigheter har kränkts, säger han.
Vidare anförde JK att HD bör gå på hovrättens linje och slå fast att svenska domstolar i vissa fall kan avvika från Europadomstolens praxis, vilket JK beskrev som ”lojalitetslinjen” och inte den ”avvikelselinje” som motpartsombudet framfört och som tingsrätten gick på.
Det som är tvistigt i detta mål är, enligt JK:s kanslerjurist Filippa Sjödén, hur man ska se på inaktiviteten hos länsstyrelsen. Enligt staten så är ”vissa perioder av inaktivitet” godtagbart om den totala handläggningstiden, alltså från att frågan väcks till att den är ”slutgiltigt avgjord”, är skälig.
I detta fall har den totala handläggningstiden av båda parter ansetts som skälig och även om ”det sticker i ögonen” att Länsstyrelsen lät ärendet ligga förelåg det enligt staten inga särskilda skäl för att det skulle ha handlags snabbare än andra.
