REPLIK – av Thomas Bodström, advokat
Det är intressant att läsa Stefan Creutz debattartikel, eftersom det visar att han i vissa fall inte lever i verkligheten.
För det första skriver han att jag inte har överklagat beslutet. Det är fel. Jag skrev överklagande dagen efter häktningsförhandlingen och skickade in det samma dag som Stefan Creutz skrev sin debattartikel. Ibland är det bättre att avvakta med att häva ur sig saker som är fel, så slipper man göra bort sig. Att hovrätten avslog överklagandet gör inte saken bättre för synen på svenskt rättsväsende.
När Stefan Creutz för det andra skriver om förhållande på häktet förstår man att han aldrig har satt sin fot där. Han beskriver en situation där varje barn har rätt till fyra timmar aktivitet per dag, som om det alltid skulle fungera. I Fabians fall har det definitivt inte gjort det. Det dröjde lång tid innan han ens fick träffa en annan intagen överhuvud taget. Därefter har det varit många dagar som det inte blivit något alls. Faktum är att jag faktiskt inte har hört talas om ett enda fall där det har fungerat på det sätt som Stefan Creutz beskriver det. Det är förvånande att Stefan Creutz helt verkar ha missat de ständiga rapporterna från kriminalvården om överbeläggning, underbemanning, platsbrist med mera, som gör att man på fängelser och häkten ofta inte kan utföra sitt uppdrag.
Men även om det skulle fungera är det direkt skadligt att ha ett barn isolerat i tjugo av dygnets timmar i, som i det här fallet, kommer uppgå till bortåt tre månader. Åklagaren har dessutom flaggat för att det ytterligare kan förlängas.
När brott ska utredas mot barn och det är nödvändigt att de är frihetsberövade, är det naturligt att de vistas på så kallade SIS-hem. Där finns det tydliga regler och övervakning för att intagna inte ska kunna påverka utredningen. Det är också därför som det anges i lagen att det ska vara uppenbart att det saknas alternativ till häktning för att den ska fortgå – annars ska man välja alternativet. I det här målet har åklagaren inte ens påstått eller argumenterat för varför det skulle vara uppenbart att alternativet inte skulle kunna väljas förrän häktesförhandlingen i princip var avslutad. Då svarade åklagaren på domarens direkta fråga att hon ansåg att Fabian inte berättat tillräcklig i sina förhör för att det skulle vara aktuellt. Även om åklagaren inte är nöjd med Fabians förhör är det inget skäl för att han ska tvingas vara kvar på häkte.
Vi har mycket kompetenta åklagare i Sverige. De är också väl insatta i rättspolitiken och många har offentligt protesterat mot förslaget att sätta 13-åringar i fängelse. Men när det gäller att barn ska vara isolerade i häkten finns det enstaka åklagare som – i likhet med Stefan Creutz – stoppar huvudet i sanden. Det är som om de inte vill veta hur situationen egentligen är, än mindre kännas vid vilken skada de är med och orsakar hos barn.
Jag vill understryka att det inte är jag i första hand som påstår att mer än femton dagars isolering är grymt, omänsklig och förnedrande behandling, och att det i vissa fall är att jämföra med tortyr. Det är FN.s tortyrkommitté som genom forskning fastslagit det.
Så om nu Stefan Creutz misstror mig, borde han väl ändå ha respekt för den världsorganisation som vi alltid annars anser att andra länder ska följa. Det borde vara särskilt viktigt när det gäller barn.
