Mannen var intagen på Kumlaanstalten och ansökte om besökstillstånd avseende en kvinna, båda påstod i ansökan att de var särbor.
I tidigare personutredning hade mannen uppgett att han var singel.
Kammarrätten bedömer, till skillnad från förvaltningsrätten, att de inte kan betraktas som närstående och fastställer Kriminalvårdens beslut att avslå ansökan.
En 42-årig intagen på Kumla anstalt ansökte i januari 2024 om att en kvinna skulle få tillstånd att besöka honom. Okontrollerade besök kunde inte beviljas med grund i mannens brottslighet och personliga förhållanden. Kvinnan bedömdes inte vara närstående till mannen och därför beviljades inte heller kontrollerade besök.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
”Ingen partner”
Mannen frihetsberövades i september 2020 och angav då vid en personutredning att han inte hade en partner. Han ansökte om kontakt med kvinnan i juli 2021 som då bedömdes vara en vän till honom.
I ansökan om besökstillstånd uppgav mannen att kvinnan var hans flickvän. Kvinnan signerade ansökan och angav att de var särbor. Förvaltningsrätten i Karlstad konstaterade att uppgifterna i ansökan talade för att kvinnan var närstående till mannen samt att kvinnan, genom sin underskrift, samtyckt till kontakt med mannen.
Målet återförvisades till Kriminalvården för att pröva övriga förutsättningar för beviljande av besökstillståndet.
Inte tillräckligt varaktig
Kriminalvården anförde i Kammarrätten i Göteborg att mannens och kvinnans relation inte har en sådan varaktighet som krävs för att de ska betraktas som närstående. De har inte varit folkbokförda på samma adress och mannen uppgav i personutredningen från 2020 att han inte hade en partner. Vidare ansökte han inte om kontakttillstånd med kvinnan förrän 2021, medan han två månader tidigare ansökt om kontakttillstånd med bland annat hans sina barns mor.
Mannen menade att uppgiften i personutredningen var felaktig, vilket han rättade i augusti 2021. De var inte folkbokförda på samma adress eftersom de var särbor. Anledningen till att han inte ansökte om kontakttillstånd förrän juli 2021 var att han före det hade restriktioner.
De framkommer inte, enligt kammarrätten, något som tyder på att mannen velat ändra uppgiften i personutredningen före juli 2021 då han ansökte om kontakttillstånd. Det dröjde dessutom tio månader från häktningen innan mannen ansökte om tillstånd till kontakt med kvinnan. Utifrån omständigheterna bedömer kammarrätten att mannen och kvinnans uppgifter inte ger tillräckligt stöd för att de har en sådan varaktig relation att de ska betraktas som närstående.
Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Kriminalvårdens beslut. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
