Såväl tingsrätten som hovrätten frikänner en man som från brott mot trafikförordningen, efter en påstådd fortkörning utanför Göteborg.
Mätningen har skett enligt den så kallade efterföljandemetoden – och det krävs då att polisbilens hastighetsmätare har kontrollerats i anslutning till efterföljandet.
Det har inte skett, och åtalet ogillas därför.
En 29-årig man åtalades i Göteborgs tingsrätt för brott mot trafikförordningen. Åklagaren gjorde gällande att mannen i juni 2023 hade kört i 108 km/h på Västerleden i riktning mot Mölndal trots att högsta tillåtna hastighet var 70 km/h.
Mannen förnekade gärningen och invände bland annat att körde 80–85 km/h under hela händelseförloppet. Det var omöjligt att överskrida den hastigheten eftersom det var så mycket trafik.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Efterföljandemetoden
Polismannen som hade stannat föraren vittnade i målet och berättade att han hade använt sig av den så kallade efterföljandemetoden. Mätmetoden innebär att en polis i ett fordon under en tillräckligt lång sträcka följer efter den misstänkte fortköraren och samtidigt läser av hastighetsmätaren på det egna fordonet.
Vittnet berättade att han arbetat som polis i 16 år och därför har god vana av att mäta hastighet vid efterföljande. Efterföljandesträckan var 1 900 meter och avståndet mellan honom och 29-åringen kan som mest ha uppgått till 70 meter, men det finns ingen som helst förväxlingsrisk.
Saknas föreskrifter
Tingsrätten inledde med att konstatera att det saknas föreskrifter eller råd för användning av efterföljandemetoden, men den har accepterats i praxis. För att mätningen ska anses tillräckligt tillförlitlig krävs att mätsträckan är minst 500 meter och att avståndet mellan bilarna inte överstiger 100 meter. Dessutom krävs att polisbilens hastighetsmätare har kontrollerats i anslutning till efterföljandet samt att avståndet mellan fordonen har varit konstant eller ökat under mätsträckan.
Enligt domstolen saknades det anledning att ifrågasätta polismannens uppgifter, men vittnesmålet var inte ensamt tillräckligt för en fällande dom. Rätten beaktade bland annat att polisen varit ensam i den efterföljande bilen – en civil polisbil utan blåljus och sirener. Åtalet skulle därför ogillas.
Tingsnotarien och en nämndeman var skiljaktiga och menade att åtalet var styrkt. Visserligen hade polisbilens hastighetsmätare inte kontrollerats i samband med efterföljandet. En sådan kontroll kan dock ersättas med ett avdrag med tio procent på den lägst uppskattade uppmätta hastigheten i intervallet. Mot bland annat den bakgrunden fann de skiljaktiga att 29-åringen skulle dömas i enlighet med åtalet.
Hovrätten för Västra Sverige fastställer nu tingsrättens dom.
Uppfyller inte krav
I likhet med tingsrätten framhåller hovrätten att ett antal kriterier måste vara uppfyllda för att en mätning som gjorts enligt efterföljandemetoden ska kunna läggas till grund för en fällande dom.
Det finns ingen utredning om att polisbilens hastighetsmätare har kontrollerats eller att avståndet till 29-åringens bil har varit konstant eller ökat under mätsträckan. Med hänsyn till detta finner rätten att mätningen inte uppfyller de krav som ställts upp i praxis. Mannen ska alltså frikännas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
