En person som döms för grovt vapenbrott och brott mot knivlagen för en vapenöverlåtelse i Eskilstuna undslapp utvisning i tingsrätten, men utvisas i hovrätten då hans anknytning till Sverige inte var tillräckligt stark.
Detta trots att mannen bott i Sverige i 20 år samt hade två barn.
Den tilltalade dömdes i både tingsrätten och hovrätten för grovt vapenbrott och brott mot knivlagen för en vapenöverlåtelse i Eskilstuna, i vilken han varit delaktig både i planering och genomförande och agerade mellanhand mellan säljare och köpare. Mannen förekom under fem avsnitt i belastningsregistret. Åklagaren yrkade att mannen skulle utvisas.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Kvotflykting
Mannen kom till Sverige 2004 och beviljades permanent uppehållstillstånd som kvotflykting, dock utan att erhålla en flyktingförklaring. Han kunde således inte anses ha flyktingstatus och de särskilda förutsättningar för utvisning som anges i utlänningslagen beträffande någon som är flykting gör sig således inte gällande beträffande den tilltalade. Eskilstuna tingsrätt ansåg att förutsättningarna för utvisning var uppfyllda, men att mannen var att betrakta som varaktigt bosatt i Sverige.
Mannen kom till Sverige som ung, men hade återfallit i sådan brottslighet att han enligt tingsrätten får utvisas enligt utlänningslagen. Även när en utlänning omfattas av 5 § ska domstolen emellertid på vanligt sätt väga skälen för utvisning mot utlänningens anknytning till Sverige. Tingsrätten ansåg att mannen efter en sammantagen bedömning inte skulle utvisas eftersom han bott i Sverige i närmare 20 år, hade familj i Sverige och inte hade några band till Iran.
Hovrätten utvisar
Svea hovrätt delar tingsrättens bedömning att de grundläggande förutsättningarna för utvisning i 8 a kap. 1 § är uppfyllda. Till skillnad från tingsrätten konstaterar hovrätten att reglerna till skydd för varaktigt bosatta inte är tillämpliga eftersom mannen aldrig ansökt om och beviljats status som varaktigt bosatt i landet. Han är inte heller att anse som flykting.
Hovrätten framhåller att syftet med ändringen i utlänningslagen är att det ska vara möjligt att i fler fall än tidigare utvisa utlänningar som begår brott. Detta får genomslag genom att det ställs högre krav på utlänningens anknytning till Sverige. Den tilltalade kom till Sverige som 14-åring och bestämmelsen i 8 a kap. 5 § utlänningslagen ska således tillämpas. Som tingsrätten konstaterat hade mannen emellertid återfallit i sådan brottslighet – därtill med sådant högt straffvärde – att han får utvisas även med beaktande av denna bestämmelse.
Inte hinder
Mannen saknade annan utbildning än grundskola och var arbetslös sedan ett antal år tillbaka. Vidare talade utredningen i målet för att han under en tid skaffat sig inkomster genom illegal verksamhet av likartad beskaffenhet som det han nu döms för. Han hade ingen kontakt med sina barn och hade dessutom ett pågående kontaktförbud gentemot barnens mor. Anknytningen till barnen kan mot denna bakgrund inte anses så stark att den i sig utgör hinder mot utvisning. Även om mannen hade föräldrar och syskon i Sverige utgör det inte en särskilt stark anknytningsfaktor när det rör sig om en vuxen person. Hovrätten utvisar därför mannen från Sverige utan tidsbegränsning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
