En man döms också av hovrätten för brott mot djurskyddslagen sedan han slagit sin hund med hund med knytnävarna och lyft upp honom i kopplet så att endast hans baktassar var i marken och ryckt i kopplet.
Åklagaren lyckas dock inte visa att mannen gjort sig skyldig till djurplågeri.
En 66-årig man åtalades för i första hand djurplågeri då han skulle ha utsatt sin dotters hund för lidande utan att det fanns godtagbara skäl i Järfälla i oktober 2021. Han ska ha utdelat flera knytnävsslag mot hundens överkropp och huvud, lyfte upp honom i kopplet så att han svävade i luften eller endast så att hans baktassar var i marken och ryckte i kopplet.
I andra hand åtalades han för brott mot djurskyddslagen då han skulle ha agat hunden utan berättigat skäl.
Enligt Attunda tingsrätt är bland annat följande förhållanden är klarlagda när det gäller hunden: Han är en australian shepherd. Det är en hund med vallegenskaper med hög uthållighet. Han har dålig impulskontroll och var under den aktuella tiden utåtagerande. Han gjorde utfall mot sådant som rörde sig som till exempel cyklister, bilar och andra djur. När han gick in i jaktdrift var han svår att få kontakt med. Han låste sig på det som rörde sig och blev frustrerad när han inte fick utlopp för sin drift. Han kunde skälla, slänga sig, stresspipa etetera för att få jaga det han hade fått fokus på. Det var därför viktigt att som hundförare agera tidigt, både på vad som hände i omgivningen och på hans beteende.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Vittnen larmade
Två systrar kom körande i bil på Enköpingsvägen och bevittnade händelsen. De tyckte att mannen agerade på sådant sätt mot hunden att de ringde polisen. En av systrarna berättade att mannen drog i hunden, lyfte den i kopplet och sedan slog han den mot nosen. Framtassarna var i luften, hon vet inte var baktassarna var. Det var tal om flera slag med knuten näve medan hunden var lyft i luften. Hunden tog ner huvudet för att skydda sig. Hon såg att slagen träffade nosen, men hunden visade ingen reaktion. Efter de första slagen gick mannen och hunden några steg. Mannen drog igen i kopplet. Mannen slog sedan hunden på nytt, men då mot hundens bröst.
66-åringen, vars dotter äger hunden, uppgav att han inte hittade så bra i området. Under promenaden råkade han komma ut på en cykelbana. När han inte var beredd kom det en cyklist bakifrån. Hunden kom då i gång. Det kom sedan en person på elsparkcykel. Hunden gjorde utfall mot elsparkcykeln. Han ”fiskade in” hunden genom att lyfta handen så kopplet blev kortare. Kopplet blev spänt, men hunden kunde fortfarande ha tassarna i markerna om han stod still. 66-åringe hävdade att han aldrig slog hunden.
Tillförlitlig
Tingsrätten ansåg att systerns berättelse var tillförlitlig. Enligt tingsrättens mening är den bevisning som stöder åtalet tillsammans så stark att den – om bevisning som talar mot åtalet inte föranleder annat – är tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt beträffande att 66-åringen, på tid och plats som framgår av gärningsbeskrivningen och utan annat skäl än att tillrättavisa eller bestraffa, har utövat utdelat flera knytnävsslag mot hundens överkropp och ansikte, lyft upp honom i kopplet så att endast hans baktassar-var i marken och ryckt i kopplet.
Inte djurplågeri
Utredningen är dock inte tillräcklig för att beviskravet ska anses uppfyllt när det gäller att hunden utsatts för sådant lidande att gärningen kan bedömas som djurplågeri.
Det agerande från mannens sida som tingsrätten funnit bevisat har dock som ovan anförts skett i syfte att tillrättavisa eller bestraffa. Det har därmed saknat legitimt intresse och har varit otillbörligt.
Även om det inte bevisligen har lett till lidande är det ställt utom rimligt tvivel att det har lett till obehag av viss intensitet. Agerandet var att betrakta som aga i den mening som avses i 2 kap. 9 § djurskyddslagen. Gärningen skulle därför rubriceras som brott mot djurskyddslagen.
Påföljden bestämdes till 30 dagsböter.
Svea hovrätt delar helt tingsrättens bedömning om vad som är utrett i målet och ansluter sig alltså till tingsrättens bedömning att det är styrkt att mannen har agerat på det sätt som påstås i åtalet. Mot bakgrund av att vittnena gjort sina iakttagelser under en mycket begränsad tid, går det inte att dra någon säker slutsats att hunden utsatts för sådant fysiskt eller psykiskt lidande att gärningen ska bedömas som djurplågeri. Med detta tillägg ansluter sig hovrätten i övrigt till tingsrättens bedömningar i alla delar. Tingsrättens dom ska därför fastställas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
