Det kan inte uteslutas att en man vid ett handgemäng i en trappuppgång har fallit på en kökskniv så att den trängde in i bröstkorgen och punkterade lungan.
Det utesluter inte heller rättsläkaren även om hon ser ett hugg uppifrån som mer troligt.
Den tilltalade ska därmed frias från försök till mord.
En 29-årig man åtalades för bland annat försök till mord under påstående att han har försökt döda en man genom att hugga honom i bröstet med en kniv någon gång i januari 2023 i Borlänge. Knivhugget ledde till smärta, sårskada och punkterad lunga. Det var endast på grund av tillfälliga omständigheter som det inte fanns någon fara för att brottet skulle fullbordas eftersom målsäganden kom under snabb läkarvård och eftersom knivhugget inte orsakade allvarligare skador än vad som blev fallet.
HD:s avgörande Läkarvittnet – särskilt om parternas likställdhet och rätten till kontradiktion
Frågan i Högsta domstolen är om den tilltalade har fått en rättvis rättegång i hovrätten. Prejudikatet väcker vissa frågor om den generella tanken om parternas likställdhet men också frågan om rätten till kontradiktion. Simon Andersson redogör för avgörandet samt i vilka andra fall som rätten till kontradiktion kan bli aktuellt. Avslutningsvis ett färskt avgörande från EU-domstolen rörande frågan om bevisning som härleds från tjänsten Enchrochat.
Slagits om kniven
Den tilltalade hävdade att han inte huggit målsäganden utan att denne råkat sticka sig på kniven i ett tumult där målsäganden och han själv slagits om kniven. Han har bestritt att han haft uppsåt att döda eller skada målsäganden samt i sista hand gjort gällande att det förelegat en straffbefriande nödvärnssituation.
Falu tingsrätt konstaterade att det var klarlagt att det i det aktuella trapphuset uppstod någon form av handgemäng mellan den tilltalade och målsäganden. Vid tillfället kom en lång kökskniv som senare tagits i beslag att gå in ett antal centimeter i målsägandens vänstra bröstkorg, snett mot höger så att den trängde in i den högra lungsäcken och punkterade denna med blödning och pneumothorax som följd.
Från försvaret ifrågasattes om risk förelegat för att målsäganden skulle avlida till följd av knivvåldet mot hans bröst, men tingsrätten menade att det var klarlagt genom rättsintygen och rättsläkarens vittnesmål att så varit fallet även om själva lungorna och heller inte aorta, hjärta eller andra vitala organ korn att skadas: i vart fall har risken för att målsäganden skulle avlida till följd av knivvåldet endast varit utesluten till följd av mycket lyckliga omständigheter. Ansvar för försök till uppsåtligt dödande är således inte uteslutet på den grund att det rört sig om ett så kallat otjänligt försök, detta menade tingsrätten stod helt klart.
”Högg mig”
Tingsrätten ansåg det tydligt att ett vittne sett mycket mer av händelsen än han velat berätta men han har uppenbarligen, i den knepiga situationen där han känner båda parterna, låtit bli att berätta allt han vet om saken. Själva knivskärningen har bara målsäganden och den tilltalade berättat om. Målsäganden har härvid sammanfattningsvis uppgett att han angreps av 29-åringen att denne slog och sparkade på honom så att han föll till golvet, att han reste sig upp och tog av sig jackan samt att han nu också ville slåss med 29-åringen och göra upp saken, samt att 29-åringen därefter sprang in i lägenheten, kom ut med en lång kökskniv samt till sist knivhögg honom i bröstet när hans sparkar för att hålla angriparen och kniven ifrån honom inte längre kunde undvika detta.
Mot detta har 29-åringen i huvudsak uppgett att de två slog och sparkade på varandra, samt att när målsäganden tog av sig jackan en lång kniv föll ur dennes kläder. Enligt den tilltalade blev det därefter en kamp där de båda höll i kniven och försökte få kniven ur den andres grepp. Den tilltalade menar att målsäganden då försökte sparka mot honom, men tappade balansen på något sätt och råkade få kniven i bröstet, vilket inte var någons avsikt. Enligt honom sprang han därefter i panik från platsen och kastade ifrån sig kniven.
Större trovärdighet
Tingsrätten delar åklagarens bedömning att målsägandens berättelse om såväl omständigheterna före och efter händelsen i trapphuset som uppgifterna om vad som skedde, att han blev knivhuggen av 29-åringen, har större trovärdighet än den tilltalades berättelse. Rent allmänt bedöms det därtill mer trovärdigt att den knivskärning målsäganden utsatts för skett genom någon form av uppsåtligt hugg eller liknande än att det rört sig om en olyckshändelse där kniven gått in i hans vänstra bröstkorg och punkterat höger lungsäck.
Det är dock åklagaren som har den fulla bevisbördan i detta liksom i alla andra brottmål. Genom bevisningen ska det vara ställt utom rimligt tvivel att den gärning begåtts som åklagaren yrkat ansvar för uppsåtligen huggit målsäganden med kniven och att detta således inte skett av våda i en kamp om kniven som den tilltalade påstått.
Den enda direkta bevisning som finns som stöd för åtalet är målsägandens uppgifter. Det bedöms inte helt uteslutet att 29-åringens påstående om saken är riktigt; detta är alltså inte motbevisat genom målsägandeförhöret. Till detta kommer att rättsläkaren varken i sina rättsintyg eller i sitt hörande inför tingsrätten uttalat sig huruvida skadan på målsäganden kunnat uppstå på det sätt den tilltalade uppgett eller inte. Att så inte skett i rättsintyget har sin förklaring i att den tilltalade när intygen skrevs ännu inte preciserat sina uppgifter om vad han menar hände i trapphuset och hur målsäganden kom att bli knivskuren.
29-åringen friades därför från mordförsök.
Framgår inte
Svea hovrätt gör samma bedömning. Hovrätten konstaterar att det av rättsintyget inte framgår hur djup knivskadan på målsäganden var eller vilken närmare riktning sårkanalen hade. Något klart stöd för att skadornas utseende är mer förenliga med målsägandens version av händelseförloppet än den version som den tilltalade har lämnat framgår inte av rättsintyget. Rättsläkaren har förvisso uppgett att det är mer troligt att skadan uppstått genom ett hugg uppifrån än genom ett fall mot kniven. Varken uppgifterna i rättsintyget eller de utgifter som hon har lämnat i förhör utesluter dock att skadorna kan ha uppstått på det sätt som den tilltalade gjort gällande.
Även om det alltså framstår som mer troligt att skadan på målsäganden uppkommit genom ett uppsåtligt hugg än av en olyckshändelse, kan det inte uteslutas att det gått till på det sätt som 29-åringen påstått. Mot dennes förnekande är det alltså inte styrkt att han uppsåtligen orsakat knivskadan på målsäganden. Åtalet är därför inte styrkt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
