Hovrätten sänker straffet från 8 till 4,5 år för en 46-årig man för bland annat våldtäkt av barn.
Det straffvärde som tingsrätten har kommit fram till är för högt och dessutom ogillar hovrätten delar av åtalet.
Den 46-årige mannen åtalades för våldtäkt av barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn på två åtalspunkter samt sexuellt ofredande mot en närstående minderårig. Han ska ha genomfört vaginalt samlag, och annan sexuell handling jämförlig med samlag vid flera tillfällen när flickan var 11-12 år. Men redan när flera år tidigare ska mannen ha rört hennes rumpa och vagina med sin penis samt rört på hennes kön med sina fingrar.
Han ska också ha rört på hennes bröst och rumpa med sina händer när hon var 11-12 år samt rört på hennes bröst och rumpa med sina händer när hon var 9-11 år.
Flickan uppgav att händelserna oftast skett när hon och 46-åringen har varit ensamma men de har också skett i den säng som hennes mamma befunnit sig i, när mamman har sovit.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Förnekar
46-åringen har å sin sida förnekat att det som påstås, har hänt. De uppgifter som målsäganden har lämnat kom som en total chock för honom. Enligt hans uppfattning är målsägandens problem i skolmiljön en tänkbar förklaring till hennes uppgifter. Han har förklarat att det inte har funnits utrymme för honom att begå de gärningarna mot målsäganden som påstås eftersom han inte har varit ensam med henne vid de tillfällen som åtalet avser i den utsträckning som hon har påstått. Han har påpekat att familjen på helgerna hela tiden har gjort saker tillsammans.
Umeå tingsrätt konstaterade att mannens förklaring till de uppgifter som målsäganden har lämnat får dock inte något stöd i utredningen. Vad han uppgett inger inte något tvivel avseende trovärdigheten och tillförlitligheten till de uppgifter som målsäganden har lämnat.
På grund av det sagda fann tingsrätten att den utredning som åklagaren har presenterat ska läggas till grund för tingsrättens bedömning. Gärningarna är enligt tingsrättens mening styrkta. Brotten bör bedömas på sätt åklagaren har påstått. 46-åringen kan således inte undgå ansvar för, i vart fall, tre fall av våldtäkt mot barn samt på de skäl åklagaren har anfört ett flertal fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt sexuellt ofredande mot barn samt sexuellt ofredande.
Åtta års fängelse
Enligt tingsrättens uppfattning har den samlade brottsligheten ett straffvärde som uppgår till åtta års fängelse. Vid sådant förhållande kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Tingsrätten bestämde på grund av det sagda påföljden för de brott 36-åringen har gjort sig skyldig till, till fängelse åtta år.
46-åringen överklagade domen. Vid värderingen av trovärdigheten av målsägandens berättelse konstaterar Hovrätten för Övre Norrland inledningsvis att hon, på grund av sin ålder, inte har hörts i domstol. Ett förhör inför utredande myndighet innebär normalt sett sämre möjligheter än annars att följa upp en sådan berättelse. Hovrättens uppfattning är dock att förhören med målsäganden har genomförts på ett rättssäkert sätt och att ledande frågor har undvikits så långt det varit möjligt. Målsägandens föräldrar och andra runt omkring henne har också berättat att hon inte har pratat med dem om händelserna före polisförhören. Risken för att hennes berättelse har vuxit fram efter påverkan från andra framstår därmed som liten.
Detaljerade
I likhet med tingsrätten bedömer hovrätten vidare att målsägandens uppgifter har varit detaljerade i flera avseenden. Detta gäller särskilt de tillfällen som åklagaren har specificerat i gärningsbeskrivningen; ett fall av våldtäkt under sportlovet år 2023 och tre fall av grova sexuella övergrepp med början i augusti år 2020. Därutöver finns det ytterligare två tillfällen som målsäganden berättat om som tydligt avgränsade händelser och som liksom övriga nyss nämnda framstår som – i sina detaljer – sammanhängande. Det gäller en vaginal våldtäkt som ska ha ägt rum i Umeå kommun i tiden omkring händelsen under sportlovet. För denna händelse har målsäganden lämnat uppgifter om ett relativt likartat händelseförlopp som den påstådda våldtäkten i Sorsele kommun. Om det grova sexuella övergreppet, som ska ha ägt rum i Sorsele kommun, har målsäganden berättat att mannen rörde med sina fingrar på hennes vagina/klitoris. Hon har placerat den händelsen till början av år 2022.
Sammantaget delar hovrätten tingsrättens bedömning att målsägandens berättelse är trovärdig. Gällande de gärningar som åklagaren har specificerat i gärningsbeskrivningen och därutöver en våldtäkt i Umeå kommun och ett grovt sexuellt övergrepp i Sorsele kommun som angetts ovan, bedömer hovrätten att den av åklagaren åberopade bevisningen i sig är tillräcklig för en fällande dom. Gärningarna ska bedömas på det sätt tingsrätten kommit fram till.
Beträffande övriga påstådda gärningar bedömer hovrätten att de uppgifter som målsäganden har lämnat är, om än trovärdiga, i sig alltför ospecifika. Det framstår i och för sig som naturligt utifrån att händelserna enligt henne har varit återkommande i vardagen och inte ”stuckit ut”. Det i sig innebär inte att ett sådant åtal inte skulle kunna vara bevisat, men det ställs då högre krav på den övriga bevisningen. Hovrättens slutsats gällande dessa gärningar blir därför, till skillnad från tingsrättens, att åtalet inte är styrkt i dessa delar.
För högt
Tingsrätten har ansett att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse i åtta år. Precis som tingsrätten konstaterar hovrätten att gärningarna som rör våldtäkt mot barn är allvarligast. Vidare delar hovrätten tingsrättens bedömning att det finns flera straffvärdehöjande faktorer i målet; så som relationen mellan den tilltalade och målsäganden och att gärningarna skett på platser där målsäganden ska kunna förväntas känna sig trygg. Trots detta anser hovrätten att det straffvärde tingsrätten har kommit fram till är för högt beträffande den brottslighet som tingsrätten har funnit styrkt.
Efter att i någon mån även ha beaktat de uppgifter som mannen har lämnat om sina möjligheter till framtida försörjning inom sin nuvarande bransch, bedömer hovrätten att straffmätningsvärdet motsvarar fängelse i fyra år och sex månader. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
