En man som fällts för bland annat flera fall av våldtäkt frikänns nu delvis i hovrätten på grund av en åklagarmiss.
Gärningsbeskrivningen utgör processens absoluta ram och gärningarna kan ha begåtts innan den påstådda brottstiden, konstaterar Hovrätten och sänker straffet från nio till sju år.
En 45-årig man dömdes av Västmanlands tingsrätt till nio års fängelse för barnfridsbrott, grov misshandel, kränkande fotografering, ringa narkotikabrott, grov våldtäkt, misshandel, och grovt barnpornografibrott. När det gällde åtalet för grovt våldtäkt handlade det om totalt sju brott.
Svea hovrätt konstaterar angående två av de påstådda grova våldtäkterna att 45-åringen invänt mot de påstådda brottstidpunkterna och gjort gällande att dessa händelser kan ha ägt rum tidigare. Det nu sagda medför att hovrätten beträffande samtliga åtal för grov våldtäkt har att pröva skuldfrågan fullt ut och inte endast frågan om rubricering.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Inom påstådda tidsspannet
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att det är klarlagt att den tilltalade har agerat på det sätt och på den plats som anges i åklagarens respektive gärningsbeskrivning. I fråga om brottstidpunkten gör dock hovrätten följande bedömning: Åklagaren har i gärningsbeskrivningarna angett att gärningarna har begåtts någon gång mellan den 1 januari 2016 och den 8 januari 2019. Gärningsbeskrivningen utgör processens absoluta ram och domstolen är helt bunden av denna. Detta innebär bland annat att hovrätten inte kan döma mannen för de åtalade gärningarna om det inte är ställt bortom rimligt tvivel att de har begåtts inom det påstådda tidsspannet.
Enligt åklagaren har det inledande brottsdatumet i tidsspannet, det vill säga den 1 januari 2016, bestämts utifrån det faktumet att en av målsägandena har berättat att det var under 2016 som hon reagerade på sitt mående. Det avslutande brottsdatumet i tidsspannet har enligt åklagaren bestämts till den 8 januari 2019 eftersom filmerna måste ha skapats senast detta datum.
Av utredningen framgår att filmerna har skapats senast den 8 januari 2019. Det finns alltså inte något utrymme för att gärningarna har begåtts efter den påstådda brottstiden. Utredningen talar emellertid för att gärningarna mycket väl kan ha begåtts före den påstådda brottstiden. Målsäganden har nämligen berättat att tröttheten kom under 2015 och att den första gången hon sökte vård för sina besvär var i mars 2015. Även en annan av målsägandena har uppgett att nämnda målsägandens symptom började någon gång under 2015 och att hon haft symptom de senaste åtta till nio åren. Till detta kommer att två av de grova våldtäkterna som 45-åringen nu döms för – som har ett närmast identiskt modus med de nu aktuella gärningarna – ägde rum i februari respektive april 2015.
”Betydande utrymme”
Mot denna bakgrund anser hovrätten att det, liksom försvaret har pekat på, finns ett betydande utrymme för att gärningarna i de två aktuella åtalspunkterna har ägt rum under 2015 och således innan den påstådda brottstiden. Det är därmed inte klarlagt att gärningarna har ägt rum under den tidsperiod som åklagaren har gjort gällande. 45-åringen ska därför frikännas från grov våldtäkt vid två tillfällen och tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Hovrätten ändrar också barnpornografibrottet från grovt till brott av normalgraden.
Fängelsestraffet sänks nu från nio till sju år.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
