Allvarliga brister i åklagarens utredning med bland annat tveksam kvalitet i barnförhören gör att sex års fängelse för barnvåldtäkt ändras till friande dom i hovrätten.
Målsägandens uppgifter räcker inte och bevisningen i övrigt har i vissa delar mycket begränsad eller betydelse för prövningen av åtalet.
En 37-årig man åtalades för våldtäkt av barn då han ska ha genomfört sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförligt med samlag, med en flicka som var under 15 år. Det ska ha hänt regelbundet varje vecka mellan den 1 oktober 2018 och den 14 maj 2021. Därutöver har han vid tre tillfällen haft vaginalt samlag med flickan under perioden 31 december 2020 och 14 maj 2021.
Ångermanlands tingsrätt konstaterade att i många sexualbrottsmål utgörs den centrala bevisningen av målsägandens berättelse. Det är emellertid inte tillräckligt att målsägandens uppgifter framstår som mer trovärdiga än den tilltalades men målsägandens uppgifter kan räcka om den får tillräckligt stöd i övrig utredning.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Trovärdig och tillförlitlig”
I detta mål finns förutom målsägandens berättelse även annan utredning främst i form av andrahandsuppgifter från tvåpersoner men även till viss del från ytterligare två vittnen. Andrahandsuppgifter kan tillsammans med andra uppgifter ge tillräckligt stöd åt målsägandens berättelse. Tingsrätten fann målsägandens berättelse såväl trovärdig som tillförlitlig. Hon ansågs ha lämnat en åldersadekvat berättelse och har berättat sammanhängande. Berättelsen ansågs fri från motsägelser och svårförklarliga moment.
Tingsrätten ansåg att de samstämmiga uppgifter som målsäganden och vittnena lämnat ger målsägandens uppgifter om att hon utnyttjats sexuellt av 37-åringen ett starkt stöd. Mannen dömdes därför till sex års fängelse för våldtäkt mot barn.
Hovrätten ändrar
Inledningsvis konstaterar Hovrätten för Nedre Norrland att tingsrätten enligt domslutet dömt 37-åringen för våldtäkt mot barn under en angiven tidsperiod. Av skälen kan utläsas att tingsrätten ansett att han ska dömas för att vid okänt antal tillfällen men i vart fall varje vecka under flera års tid, minst fem – sex gånger, med målsäganden, som var under 15 år, genomfört samlag och andra sexuella handlingar jämförliga med samlag. Enligt hovrättens mening innebär tingsrättens formuleringar i domslutet jämfört med domskälen att det inte är helt tydligt vad tingsrätten har dömt mannen för, hur många tillfällen och vilka av de tillfällen som målsäganden berättat om. Frågan om eventuell återförvisning har lyfts med parterna vid hovrättens huvudförhandling. Ingen av parterna har framställt något yrkande om återförvisning.
Anmärkningsvärd detalj
Eftersom åklagarens huvudsakliga bevisning därmed utgörs av målsägandens uppgifter ska prövningen ske med utgångspunkt i dessa. Hovrätten anser att flickan ska bedömas som trovärdig. Det som hovrätten ska pröva i nästa steg är den utsaga som målsäganden har lämnat. Det är då i första hand innehållet i utsagan som ska prövas. En anmärkningsvärd detalj i målsägandens berättelse är, enligt hovrätten, att hon inte kunnat redogöra för när de sexuella övergreppen hon berättat om ska ha börjat eller kunnat redogöra för den första gången.
Målsäganden har uppgett att det första tillfället ska ha skett för tre – fyra år sen (utifrån förhör hållet under 2021), att hon var 11 eller kanske 12 år och att hon gick i fyran eller kanske femman. Vid det första tillfället var målsäganden således enligt egen uppgift runt 11–12 år, en ålder då de flesta barn torde ha utvecklat en förståelse för sin kroppsliga integritet och kunna skilja på beröringar av olika slag. Hon borde därför inte av åldersskäl ha svårt att erinra sig det första tillfället. Hon har i barnförhören inte fått någon närmare fråga om varför hon inte minns det första tillfället.
Målsäganden har inte heller kunnat förklara varför hon kunnat knyta den första gången till just den tidpunkten. Utifrån det målsäganden uppgett är det därmed tämligen oklart hur åklagaren kommit fram till brottstiden skulle vara från den 1 oktober 2018.
Målsäganden har vidare berättat att övergreppen ska ha skett varje vecka, samtidigt som det kommit fram att hon inte vistats hos den åtalade mannen i den omfattningen. Hur detta går ihop med hennes uppgift om varje vecka är inte klart. Enligt hovrättens mening utgör även detta en brist i de barnförhören som hållits med henne genom att några frågor om detta aldrig ställdes.
Oklarheter
Sammantaget anser hovrätten att åklagarens utredning i målet i flera avseenden är förenad med allvarliga brister, bland annat har åklagaren inte kontrollerat kontrollerbara uppgifter vilket talar för att utredningen inte är tillräckligt robust, inte heller har åklagaren åberopat bevisning som skulle kunna finnas till stöd för målsägandens uppgifter eller förklarat/rett ut de oklarheter som finns exempelvis angående olika tidpunkter aktuella för åtalet.
Hovrätten har även en del anmärkningar på kvalitén i de hållna barnförhören. Detta sammantaget medför att målsägandens uppgifter inte kan läggas till grund för hovrättens bedömning. Den bevisning som åklagaren åberopat till stöd för åtalet har i vissa delar mycket begränsad betydelse för prövningen av åtalet, och i andra delar räcker den inte – vare sig var för sig eller vid en samlad bedömning – för en fällande dom. Åklagaren har därmed inte lyckats bevisa sitt gärningspåstående varför åtalet för våldtäkt mot barn ska ogillas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
