Medan tingsrätten avslog yrkandet om utvisning för en våldtäktsdömd man med flyktingstatus utvisas han på livstid av hovrätten.
Hinder mot verkställighet saknas då hans flyktingstatus grundades i att hans far utsatt honom för skyddsgrundande behandling.
Som vuxen är dock han inte längre hänvisad till vårdnadshavarna.
Den nu 18-årige mannen åtalades för våldtäkt efter att han tagit målsäganden på rumpan och brösten, penetrerat henne vaginalt med sina fingrar samt genomfört ett vaginalt samlag med henne. 18-åringen utövade också våld mot henne genom att ta tag i henne och hålla i henne, dra in henne i ett buskage i Bellevueparken i Malmö och dra ner hennes byxor och trosor.
Miljörelaterade demonstrationer och demonstrationsfrihet i HD
Hur bör den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten relateras till störningar av trafiken? I anledning av ett nytt avgörande från Högsta domstolen behandlar Claes Lernestedt detta, liksom bland annat hur man ska handskas med ett rekvisit som ”allvarligt” när det inte finns någon ”normal”-variant.
Oense om utvisning
Både tingsrätten och hovrätten är överens i skuldfrågan och han skulle dömas till fängelse i tre år och fyra månader. Frågan var om han skulle utvisas. Migrationsdomstolen har funnit att 18-åringen gjort sannolikt att han riskerar sådan skyddsgrundande behandling som avses i 4 kap. 1 § utlänningslagen. Han har därför beviljats flyktingstatusförklaring samt uppehålls- och arbetstillstånd för perioden den 13 oktober 2020 till den 13 oktober 2023.
Migrationsverket har därefter inte genomfört någon prövning av om han som vuxen man skulle löpa skyddsgrundande risker vid ett återvändande till hemlandet. På föreliggande underlag är det inte möjligt att bedöma om situationen i Iran skulle innebära ett hinder mot verkställighet av utvisning för hans del. Migrationsverket kan mot denna bakgrund inte bedöma om det föreligger något hinder enligt utlänningslagen mot att verkställa ett eventuellt utvisningsbeslut. Enligt Skatteverkets folkbokföring är 18-åringen registrerad som ogift och har inga folkbokförda relationer. I övrigt har Migrationsverket inga uppgifter om hans aktuella familjeförhållanden.
Enligt tingsrätten har åklagaren inte övertygat rätten om att det, mot 18-åringen bestridande av detta, finns tillräckliga skäl för att, trots bland annat flyktingstatusförklaringen, utvisa 18-åringen ur riket. Begäran om utvisning avslogs därför.
”Allvarlig fara för allmän ordning”
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att enligt 8 a kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen får 18-åringen på grund av sin flyktingstatus utvisas endast om gärningen han har begått utgör ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna kvar i Sverige. Bestämmelsen bygger på Sveriges åtaganden enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning.
18-åringen döms för våldtäkt till fängelse tre år och fyra månader. I samband med att minimistraffet för våldtäkt höjdes till fängelse i tre år den 1 augusti 2022 framhölls att skyddsintresset för våldtäktsbrottet är mycket starkt och att en våldtäkt innebär en mycket allvarlig kränkning av en annan persons sexuella integritet. 18-åringen har begått en våldtäkt mot en ung person och straffvärdet har inte ansetts kunna stanna vid minimistraffet. Vid en sammantagen bedömning finner hovrätten att det är fråga om ett synnerligen grovt brott. Med hänsyn till gärningens allvar, och till att det inte går att helt bortse ifrån 18-åringens återfall i likartad brottslighet, skulle det medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna i Sverige.
Hans flyktingstatusförklaring hindrar därmed inte att han utvisas.
Ändrade förhållanden
Frågan är då om det finns något verkställighetshinder enligt 12 kap. 1–3 §§ utlänningslagen. Mannens flyktingsstatus i Sverige är grundad i en bedömning att han som barn hade varit hänvisad till sina vårdnadshavare vid ett återvändande till Iran och att det var fadern som utsatt honom för skyddsgrundande behandling. Som vuxen man är han inte längre hänvisad till vårdnadshavarna vid ett återvändande och det kan därför inte anses föreligga verkställighetshinder av det skälet.
Det har inte lagts fram någon utredning till stöd för att just 18-åringen på grund av att han inte vill bekänna sig till islam skulle riskera att bli föremål för den iranska statens intresse om han återvänder till Iran. Frågan är då om denna omständighet på ett mer generellt plan skulle kunna utgöra ett hinder att verkställa en utvisning. Det anser inte hovrätten.
Med hänsyn till fängelsestraffets längd och brottets karaktär ska 18-åringen, trots att utvisningen ”innebär visst men för honom”, utvisas på livstid. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
