Hovrätten stoppar utvisningen av en våldtäktsdömd man från Polen.
EES-medborgare som bott i Sverige i tio år kan bara utvisas om det är oundgängligt nödvändigt och även om våldtäkt är ett mycket allvarligt brott är det inte fråga om en sådan typ av gärning som medger utvisning.
Den tilltalade 43-åringen åtalades för våldtäkt då han enligt gärningsbeskrivningen med våld har genomfört vaginalt samlag med målsäganden som inte deltog frivilligt. Våldet har bestått i att mannen med ett hårt grepp om målsägandens axlar hållit fast och tryckt ner hennes kropp och ansikte mot sängen. Han har otillbörligt utnyttjat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation på grund av sömn, berusning och allvarlig rädsla.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Tingsrätten dömde till utvisning
Stockholms tingsrätt sammanfattande ställningstagande var att 43-åringen hade gjort sig skyldig till våldtäkt. Han dömdes till fängelse i tre år samt utvisning. Sammantaget ansågs 43-åringens eget beteende utgöra ett sådant allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse, att han trots den restriktivitet som gäller vid tillämpningen av bestämmelser om utvisning av en EES-medborgare bör utvisas.
Också Svea hovrätt finner mannen skyldig och fastställer påföljden om tre års fängelse. Däremot stoppas utvisningen. Domstolen tar mannens uppgifter om att han bott här sedan 2006 för goda. Av 8 a kap. 6 § andra stycket och 8 kap. 14 § tredje stycket utlänningslagen (2005:716) följer att en EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren får utvisas endast om beslutet är oundgängligen nödvändigt av hänsyn till allmän säkerhet. Begreppet ”allmän säkerhet” torde i första hand innefatta sådana fall där det föreligger fara för rikets säkerhet, liksom fall där utlänningens verksamhet på annat sätt är att betrakta som allmänfarlig. Som exempel på sådan brottslighet som skulle kunna motivera utvisning kan nämnas brott enligt 13 kap. brottsbalken och brott som faller in under terroristbrottslagstiftningen.
Hovrätten: Inte oundgängligt nödvändigt
Även om våldtäkt är ett mycket allvarligt brott är det, enligt hovrätten, inte fråga om en sådan typ av gärning som innebär att ett beslut om utvisning är oundgängligt nödvändigt på det sätt som avses i 8 kap. 14 § utlänningslagen. Tingsrättens beslut om utvisning ska därför upphävas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
