En 22-årig man döms till 14 års fängelse för ett mord vid Högskolan i Borås.
Att det kan ha varit en annan gärningsman som höll i vapnet saknar betydelse.
Tingsrätten fäster tilltro till en intagen man som 22-åringen erkänt mordet för under tiden i häktet.
Den 3 november 2020 på kvällen kom flera larm in om en skottlossning i centrala Borås. En man hade blivit skjuten vid högskolan. Mannens liv gick inte att rädda. På platsen hade även en vän till den avlidne mannen befunnit sig. Åklagaren åtalade en 22-årig man för mord och för försök till mord på vännen. Mannen har förnekat brott.
Utredningen tillåter, enligt Borås tingsrätts bedömning, ingen säker slutsats beträffande vem av 22-åringen och den andra gärningsmannen som höll i vapnet. Det som har framkommit genom utredningen leder dock till slutsatsen att 22-åringen och den andra gärningspersonen på platsen haft en gemensam brottsplan som de utfört genom att ordna fram ett skjutvapen och söka efter det tilltänkta offret, ta reda på var han befann sig, vänta på att han skulle komma ut för att därefter skjuta honom.
Efter skjutningen har de tillsammans lämnat platsen i en personbil – ett fordon som 22-åringen tillhandahållit och efter gärningen gömt undan. På en beskrivning från en målsägande som den tilltalade också åtalades för att ha försökt mörda framgår det angående gärningsmännens agerande i förhållande till varandra innan skotten föll, som klart att gärningsmännen stärkt varandra i uppsåtet att begå gärningen.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Aktiv och betydelsefull
Tingsrätten anser att utredningen visar att 22-åringen har haft en sådan aktiv och betydelsefull roll att han ska betraktas som medgärningsman oaktat att det inte är bevisat att han var den som höll i vapnet och sköt.
Tingsrätten anser vid en sammantagen bedömning att åklagaren har visat att 22-åringen har utfört gärningen tillsammans och i samförstånd med annan eller andra medgärningspersoner på det sätt som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen.
Ett vittne i målet har i det närmaste agerat som kronvittne, trots att han inte varit inblandad i de aktuella gärningarna utan har hört 22-åringen erkänna mordet under sin tid i häktet tillsammans med denne. Tingsrätten konstaterar att vittnesutsagan inte är generell eller svepande, utan detaljrik med ingående beskrivningar om hur brottet utfördes och vilka personer som var involverade. Det handlar om detaljer som är specifika. En sådan detalj som utmärker sig är uppgiften om upplevelsen att det var svårt att träffa och att skotten avlossades i en båge när offret försökte springa i väg. Avgörande är emellertid att uppgifterna får stöd i övrig utredning. Uppgiften om hur skotten avlossades stämmer med vad som är utrett genom den tekniska bevisningen om skottbilden. Även uppgiften om vilken ammunition som användes är korrekt.
Tillförlitliga
Det anförda talar sammantaget mot att uppgifterna skulle vara något som vittnet har hittat på. Det är fråga om uppgifter som visat sig tillförlitliga. Uppgifterna är vidare av sådan karaktär att de knyts specifikt till 22-åringen på så sätt att det rör sig om omständigheter som det bara var han som kunde känna till vid tidpunkten.
Slutligen ska skälet till att den intagne har vittnat bedömas. Försvaret har framhållit att hans utsaga måste värderas utifrån att han genom att vittna kan få ett lindrigare straff om han skulle bli dömd för de brott som han är misstänkt för. De brott som han är på sannolika skäl misstänkt för är försök till utpressning, utpressning och grov utpressning. Åtal är ännu inte väckt. Vittnet har sitt förhör vid huvudförhandlingen varit angelägen om att få framfört att han bestämde sig för att ställa upp och vittna redan innan han fick del av informationen om den nämnda bestämmelsen om eventuell strafflindring.
Fått dödshot
Han har förklarat att det för honom handlade om sättet som 22-åringen berättade om brottet, så nonchalant och iskallt, och att det som avgjorde var när 22-åringen berättade att de även skjutit mot offrets pappa sex månader senare, på begravningsplatsen. Han har uttryckt att det finns regler inom den kriminella världen och att det där och då fick honom att bestämma sig för att berätta. Han har vidare uttryckt att hans liv nu är slut och att han får dödshot från personer som han växt upp med. Hans förhållanden är nu sådana att han befinner sig på okänd ort.
Han har samtidigt uppgett att han visste att det skulle bli så här när han bestämde sig för att vittna. Han har berättat att han har tröttnat och att han känner sig klar. Det som han har att vinna i form av en eventuell strafflindring, står med andra ord inte i proportion till risken som han löper att bli utsatt för allvarliga repressalier till följd av uppgiftslämnandet.
Tingsrätten finner vid en sammantagen bedömning att vittnet har lämnat en utsaga som vid en prövning mot övrig utredning har visat sig tillförlitlig. Tingsrätten anser att han är trovärdig.
14 års fängelse
Tingsrätten friar 22-åringen för försök till mord men fäller honom alltså för mord och därtill för grovt vapenbrott. Mannen var vid brottet 20 år och 5 månader. Enligt 29 kap. 7 § brottsbalken i dess lydelse före den 2 januari 2022 (se prop. 2021/22:17 och övergångsbestämmelserna) ska hans ungdom beaktas vid straffmätningen och innebär också att det maximala straff som kan bli aktuellt är fängelse i 14 år. Vid straffmätningen ska hänsyn också tas till att 22-åringen varit frihetsberövad med restriktioner. Även efter att dessa faktorer har beaktats är straffmätningsvärdet enligt tingsrättens bedömning så högt att straffets längd inte kan bestämmas till någonting annat än 14 år. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
