Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer en 26-årig man som knivskurit en man till döds och skadat en annan svårt till livstids fängelse för mord och försök till mord.
Tingsrätten godtog att 26-åringen haft viss nödvärnsrätt och att han saknat uppsåt att döda – men hovrätten gör en annan bedömning i båda dessa frågor.
Det var i mars 2022 som SOS Alarm fick ett samtal om att två personer knivskadats vid Nytorgsbacken på Söder i Helsingborg. En 23-årig man avled också av skadorna efter att ha träffats i hjärtat, medan en annan man överlevde trots att ha blivit knivskuren i magen.
En 26-årig man greps senare och åtalades i Helsingborgs tingsrätt för mord och mordförsök.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Göra upp skuld
Utredningen visade att männen stämt träff för att göra upp en skuld – men kring vad som hänt sedan gick uppgifterna isär. Den man som knivskurits men överlevt ville under förhandlingen inte uttala sig, men åklagaren åberopade vittnen som hävdade att han tidigare påstått att 26-åringen dragit fram en kniv och attackerat de båda männen.
Tingsrätten ansåg också att det var styrkt att 26-åringen gett 23-åringen ett dödligt knivhugg i bröstet samt knivhuggit den andre mannen. Domstolen ansåg vid en sammanvägd bedömning däremot inte att bevisningen höll för att slå fast att 26-åringen haft uppsåt att döda.
Tingsrätten godtog samtidigt att 26-åringen hade agerat i nödvärn. Han säger sig ha blivit slagen av de andra männen, men har inte haft några fysiska skador som ger stöd för detta. Tingsrätten godtog dock att en av männen dragit fram en kniv och riktat ett hugg mot 26-åringens mage – samtidigt som den andre höll i honom. Även om kniven inte resulterat i någon skada ansåg tingsrätten att 26-åringen ”haft rätt att gå ganska långt för att försvara sig”. Enligt 26-åringen hade han sedan lyckats ta kniven från angriparen och sedan riktat ett hugg mot överkroppen på respektive angripare.
Att mot ett ”tämligen harmlöst våld” som inte resulterat i skador använda denna typ av livsfarligt våld hade dock varit uppenbart oförsvarligt och rymdes därför inte inom nödvärnsrätten.
Sex års fängelse i tingsrätten
Tingsrätten landade i slutsatsen att 26-åringen hade gjort sig skyldig till två fall av grov misshandel. Han fälldes dessutom för bland annat rån, grovt vapenbrott och penningstvättsbrott – och påföljden bestämdes sammantaget till sex års fängelse.
26-åringen friades samtidigt från en separat åtalspunkt för skyddande av brottsling. Att hon betalat ett hotellrum åt mannen efter händelsen var enligt tingsrätten inte tillräckligt allvarligt för att vara straffbart.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ändrar nu tingsrättens dom och dömer 26-åringen till livstids fängelse för mord och mordförsök.
Enligt hovrätten har åklagaren lyckats motbevisa 26-åringens uppgifter om att han före knivsticken blev angripen av de båda andra männen. Det har alltså inte handlat om någon nödvärnssituation och hovrätten anser samtidigt att 26-åringen måste ha agerat med likgiltighetsuppsåt att döda.
26-åringen har inte agerat med avsikts- eller insiktsuppsåt och ingenting talar för att angreppet har varit planerat. Han har dock ”helt oförutsett” attackerat de andra männen med kniv – och han har efteråt inte vidtagit några åtgärder för att förhindra att de andra männen skulle avlida och inte heller visat någon ånger.
Livstid
Det finns inga försvårande eller förmildrande omständigheter att frångå de 16 års fängelse som är utgångspunkten för mord. Med hänsyn till att han även ska dömas för försök till mord saknas det dock utrymme för att välja ett tidsbestämt straff. 26-åringen ska i stället dömas till livstids fängelse, slår hovrätten fast. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
