Kvinnan har en svår form av tvångsproblematik kring renlighet som leder till att hon förbrukar stora mängder engångs- och hygienartiklar.
Enligt kammarrätten finns det inget som talar för att överkonsumtionen i sig bidrar till att försämra hennes hälsotillstånd.
Merkostnader till följd av tvångsbeteendet kan därför ger rätt till ersättning.
Försäkringskassan beslutade vid omprövning i november 2021 att neka en kvinna som har en svår form av kronisk tvångsproblematik merkostnadsersättning. Kvinnans tvångstankar kretsar kring renlighet och leder till att hon förbrukar stora mängder engångs- och hygienartiklar. Kassan motiverade sitt beslut med att kostnader för produkter vid tvång inte godtas samt att det finns en stor normalvariation avseende kostnader för rengöring och förbrukningsartiklar.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
”Förödande konsekvenser”
Beslutet överklagades av kvinnan till Förvaltningsrätten i Uppsala. Där anförde hon att utebliven merkostnadsersättning och minskad överkonsumtion får förödande konsekvenser för hennes psykiska hälsa. Merkostnaderna från överkonsumtionen är direkt kopplade till hennes funktionsnedsättning och bidrar inte till att försämra hennes hälsa.
Förvaltningsrätten inledde med att hänvisa till ett avgörande från Kammarrätten i Göteborg som handlar om merkostnadsersättning och överkonsumtion. Där uttalade kammarrätten att en förutsättning är att överkonsumtionen i sig inte bidrar till att försämra eller motverka den enskildes hälsotillstånd.
Höga ångestnivåer
Av de läkarintyg som har åberopats i målet framgår att minskad överkonsumtion kan leda till mycket höga ångestnivåer för kvinnan samt att fortsatta tvångshandlingar inte leder till en försämring av hennes tillstånd. Det anges vidare att tidigare behandlingar och olika läkemedel har haft begränsad effekt.
Av detta drog förvaltningsrätten slutsatsen att det finns ett samband mellan kvinnans överkonsumtion och funktionsnedsättning. Domstolen konstaterade samtidigt att det av läkarintygen inte framgick huruvida överkonsumtionen har en negativ effekt på hennes fysiska hälsa.
Med hänsyn till detta ansåg rätten att kvinnan inte hade gjort sannolikt att överkonsumtionen inte bidrar till att försämra hennes tillstånd. Överklagandet skulle alltså avslås.
Kammarrätten i Stockholm konstaterar i likhet med underinstansen att det borde krävas att överkonsumtionen inte i sig bidrar till en försämring av den enskildes tillstånd. Av det medicinska underlaget framgår bland annat att överkonsumtionen pågår oavsett ekonomisk situation och att behandlande specialister har ansett att samtliga behandlingsmöjligheter är uttömda.
Kvinnans behandlande läkare har bedömt att överkonsumtionen är en direkt följd av hennes funktionsnedsättning samt att ersättning för dessa merkostnader inte bidrar till att försämra hennes hälsotillstånd. Läkaren har vidare bedömt att fortsatta tvångshandlingar inte kommer leda till en försämring i hennes psykiska mående.
Inga skadliga effekter
I de intyg som getts in till kammarrätten har läkaren angett att konsumtionen inte har några skadliga fysiska effekter. Tvärtom skulle ersättning för överkonsumtionen utgöra ekonomiskt stöd och leda till en bättre livssituation och ett bättre mående.
Kammarrätten anser att den tvångsmässiga överkonsumtionen har ett samband med kvinnans funktionsnedsättning. Vidare bedömer rätten att överkonsumtionen inte har någon negativ inverkan på hennes fysiska eller psykiska mående. Vidare finns det inget som tyder på beviljande av merkostnadsersättning skulle påverka hennes konsumtionsbeteende eller att hennes tillstånd skulle förbättras om överkonsumtionen minskade.
Återförvisas
Mot bakgrund av detta anser kammarrätten att överkonsumtionen inte bidrar till att försämra kvinnans tillstånd. En ytterligare förutsättning för att merkostnadsersättning ska kunna beviljas är att godkända kostnader är skäliga och uppgår till minst 25 procent av prisbasbeloppet. Denna fråga har Försäkringskassan inte tagit ställning till, varför målet ska återförvisas dit. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
