De båda poliserna begick inga fel när de förhörde en informatör och försökte få honom att bekräfta underhandsuppgifter som han lämnat i ett underrättelseuppslag i ett mordärende.
Poliserna har inte brutit mot kravet på saklighet och opartiskhet och i princip allt av betydelse för utredningen har rapporterats till förundersökningsledaren.
Polis kallades en kväll i augusti 2018 till ett joggingspår i stadsdelen Skiftinge i Eskilstuna efter att en 41-årig man påträffats livlös vid spåret. Mannen var vid liv när polis och ambulans kom till platsen, men var medvetslös och hade ett flertal skottskador. Han fördes till sjukhus men avled strax efter ankomst. Obduktionen visade på skottskador i huvud, hals, armar, buk och lår – där en träff i ena lungan ansågs ha varit allvarligast.
Vid brottsplatsundersökningen kunde tekniker säkra tomhylsor och kulor – och vittnesuppgifter pekade på att en moped synts i närheten av brottsplatsen. Polisen använde en eftersökshund och kunde följa hjulspåren och hitta en pistol nedgrävd i skogen. Vapnet kunde med ballistisk bevisning kopplas till skjutningen – och på vapnet säkrades dna från en nu 36-årig man som känt 41-åringen och ringt upp honom en dryg halvtimme innan 41-åringen påträffats skjuten. Polisen kunde även säkra 36-åringens dna på en motorcykel som kunde ha använts som flyktfordon.
Provokativ åtgärd
Polisen genomförde dessutom en provokativ åtgärd där man gick ut i media med information om att man en kommande dag skulle söka igenom grönområdet där mordet begåtts efter vapen och sedan bevakade den plats där vapnet påträffats, bland annat med bildförstärkare. Två maskerade män kom under kvällen till platsen på motorcykel och en 24-årig man som är bekant med 36-åringen var vid tillfället framme vid vapengömman.
24-åringen åtalades vid Eskilstuna tingsrätt för försök till grovt vapenbrott samtidigt som 36-åringen åtalades för mord. Domstolen ansåg dock inte att åklagarens bevisning höll i något av fallen utan ogillade åtalet.
Informatör hördes
Åklagaren åberopade i hovrätten ny bevisning i form av ett inspelat förhör med en man som varit informatör för polisens underrättelsetjänst. Informatören uppgav på inspelningen att 36-åringen för honom erkänt mordet och sagt att han var tvungen att utföra det och i utbyte fick en större skuld struken.
Hovrätten ansåg att uppgifterna från informatören måste värderas mycket försiktigt och inte gav mer än ”visst begränsat stöd” för 36-åringens inblandning. Inspelningen gav intrycket av att polisens förundersökningsledare, när inspelningen varit avslagen, försökt förmå informatören att lämna information om den tilltalades delaktighet och enligt rätten kunde det finnas skäl att ifrågasätta de ansvariga polisernas hantering av förhöret.
Dömdes till livstid
Domstolen ansåg dock att åklagaren genom den tekniska bevisningen ”med marginal” hade uppfyllt sin bevisbörda – och att det var ”praktiskt taget uteslutet” att 36-åringen inte deltagit i mordet. Han dömdes därför till livstids fängelse, med hänsyn även till ett mordförsök som han fällts för några månader tidigare.
Arbetet med att få fram bevisning via informatören skulle dock få sitt eget efterspel, där två polismän så småningom åtalades mot bakgrund av det förhör som de hållit med informatören. Poliserna har enligt åklagaren lämnat information till informatören när bandspelaren varit avstängd och även försummat kravet på saklighet och opartiskhet – något som enligt åklagaren aktualiserade ansvar för tjänstefel.
Som en del i bevisningen finns informatörens egen inspelning från dialogförhöret, som visar att det finns delar som inte tagits upp på den inspelning som poliserna gjort.
När inspelningen varit avstängd har poliserna gett upplysningar om utredningen och att de vill bevisa att mordet var planerat och inte en impulshandling. Poliserna har också berättat att det mot 24-åringen finns teknisk bevisning och att syftet med det fortsatta förhöret är att få med honom som medhjälpare, men att man i utredningen kan avfärda honom som skytt.
Konfronterades
Poliserna har i Eskilstuna tingsrätt berättat om en ovanlig förhörssituation, på så vis att de redan hade informationen som de ville att informatören skulle lämna – eftersom denna tagits med i ett underrättelseuppslag. Informatören var dock inledningsvis ovillig att berätta – och ville i ett senare skede inte berätta mer än vad som var nödvändigt för fällande dom, eftersom han inte ville ”få fler fiender i onödan”. Poliserna har därför hamnat i en situation där man – efter att ha misslyckats med att få informatören att berätta fritt – har konfronterat honom med uppgifter han själv tidigare lämnat. Det handlade här bland annat om ett påstående att 24-åringen varit med vid dödsskjutningen som skulle kunna aktualisera ansvar för medhjälp till mordet.
Inspelningen stängdes av på initiativ från informatören som ville ta en ”fejkkisspaus” för att ställa vissa frågor. En av poliserna har i tingsrätten konstaterat att han kan förstå att detta kan se märkligt ut, men förklarat att han och hans kollega inte försökt dölja något utan bara ”försökt guida informatören så att han skulle gå vidare och prata”.
Tingsrätten beslutar nu också att lämna tjänstefelsåtalet utan bifall.
Utredningen i målet gör enligt tingsrätten att det får godtas att det som varit av betydelse för utredningen i huvudsak har nedtecknats – och att det som ägt rum i övrigt under dialogförhöret har återrapporterats till förundersökningsledaren.
Inte visat
Det är samtidigt inte visat att poliserna har försökt framkalla något uttalande från informatören i en viss riktning genom att använda oriktiga uppgifter eller någon annan form av otillbörlig påverkan.
Det som förekommit före förhöret och under den paus där inspelningen stängts av verkar mer ha varit någon form av diskussion kring hur mycket informatören ville berätta och vilka uppgifter från underrättelseuppslaget som han ville stå fast vid.
Poliserna har också agerat i enlighet med den uppgift de fått, nämligen att förhöra informatören och försöka få honom att bekräfta de underhandsuppgifter han tidigare lämnat om mordet.
Förhöret har enligt tingsrätten också hållits på ”ett i allt väsentligt godtagbart sätt”. Även om poliserna felaktigt beskrivit pausen i förhöret som en kisspaus och vid några tillfällen formulerat sig på ett mindre lämpligt sätt är det heller inte bevisat att de uppsåtligen brutit mot dokumentationskravet eller kravet på saklighet och opartiskhet. Poliserna förefaller snarare ha försökt agera sakligt och professionellt vid genomförandet av sitt uppdrag, trots att de hamnat i en pressad och svår situation, enligt en enig tingsrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
