SAS gjorde inte tillräckligt när flygningen mellan Heathrow och Arlanda ställdes in på grund av dåligt väder och kvinnan bokades om till en SAS-flight dagen därpå.
Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och tvingar flygbolaget att betala 250 euro i kompensation samt att ersätta en flygning från Gatwick med en konkurrent som kvinnan själv ordnat med.
En kvinna var en dag i mars 2018 inbokad för att flyga med SAS mellan Heathrow i London och Arlanda, Stockholm. Mindre än ett dygn före flygningen beslutade dock flygbolaget att ställa in flygningen. Detta berodde, i sin tur, på ett flygledningsbeslut till följd av en prognos om mycket dåligt väder i London.
Kvinnan fick ett erbjudande om ombokning till en annan SAS-flygning från Heathrow till Arlanda dagen därpå, men nöjde sig inte med detta. I stället bokade hon en flygning hem samma dag med konkurrenten Norwegian, från Gatwick till Arlanda och kom med denna fram sex timmar efter ursprunglig ankomsttid.
Hon stämde sedan SAS och krävde att bolaget skulle betala dels 250 euro i förseningsersättning, dels närmare 450 pund för den nya biljetten och drygt 100 pund för taxiresan till Gatwick. Kvinnan har diabetes och hade inte haft tillräckligt med medicin med sig för att stanna ett extra dygn i London, berättade hon vid huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Bestred krav
SAS bestred dock kravet i dess helhet. Flygledningsåtgärden ”pre-tactical mesaure” vidtogs vid totalt åtta tillfällen under 2018. Den ska enligt den brittiska luftfartsmyndigheten också anses som en extraordinär omständighet i flygpassagerarförordningens mening – och flygbolagen saknar enligt myndigheten möjlighet att påverka de inställda flygningarna med några rimliga åtgärder. Flygbolaget ansåg sig också ha fullgjort sig ombokningsskyldighet genom erbjudandet att flyga hem kvinnan tidigt morgonen efter den inställda avgången. Man var samtidigt inte skyldig att utge någon ersättning för resa till eller från någon annan flygplats, argumenterade bolaget.
Stockholms tingsrätt ansåg att bolagets bevisning visade att flygningen ställts in med kort varsel till följd av dåliga väderförhållanden och efter krav från de myndigheter som styr Heathrows flygplats. Omständigheterna hade därmed varit extraordinära i flygpassagerarförordningens mening och legat utanför SAS kontroll. Flygbolaget hade därmed inte kunnat påverka kravet att ställa in flygningen och förseningen hade inte gått att undvika. Att flygbolaget, som kvinnan hävdat, inte vidtagit alla åtgärder för att minimera hennes försening utgjorde inte grund för att ålägga SAS ersättningsskyldighet, ansåg domstolen.
Svea hovrätt river nu upp tingsrättens dom och ålägger SAS att ersätta kvinnan med de belopp hon begärt.
Hovrätten delar i och för sig bedömningen att flygningen har ställts in till följd av en extraordinär omständighet i flygpassagerarförordningens mening. Frågan är i stället om SAS vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra förseningen samt om kvinnan har rätt till ersättning för de kostnader som uppstått till följd av hennes eget ombokningsarrangemang.
SAS har här betonat att den ombokning man erbjöd kvinnan var den första flygning efter den inställda avgången mellan Heathrow och Arlanda som utfördes av något av flygbolagen i samarbetsorganisationen IATA. För att undgå kompensationsskyldighet krävs dock även vid förseningar som beror på extraordinära omständigheter att flygbolaget visar att man vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika att omständigheten medförde att flygningen behövde ställas in. Det räcker då normalt inte att erbjuda en passagerare en ombokning till nästa flygning i bolagets egen regi – eller att erbjuda en flygning nästföljande dag.
Alla tillgängliga resurser
Flygbolaget förväntas i stället ”utnyttja alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig och tillfredsställande ombokning snarare möjligt”. Man är här skyldig att gå utanför både det egna bolaget och den egna flygbolagsalliansen för att minimera förseningen. SAS har här inte visat hur man försökt boka om kvinnan via andra alternativ som gjort att hon kommit fram tidigare – och man är därför skyldig att betala kompensation i enlighet med flygpassagerarförordningen, i det aktuella fallet 250 euro.
Om flygbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel 8 i förordningen och passageraren därför själv ombesörjer ombokningen och därmed drabbas av merkostnader, är bolaget skyldig att ersätta dessa kostnader, enligt praxis från EU-domstolen. När flygbolaget självt saknar tillräcklig kapacitet är det ”både rimligt och väl förenligt med ändamålet att uppnå ett långtgående passagerarskydd att lufttrafikföretaget utnyttjar andra lufttrafikföretags kapacitet”, fortsätter hovrätten.
Om flygbolaget kan visa att man kontaktat passageraren och haft för avsikt att tillhandahålla den assistans som krävs enligt artikel 8, men passageraren ändå har gjort sina egna assistans- eller ombokningsarrangemang, får flygbolaget i och för sig dra slutsatsen att det inte har ansvar för eventuella tillkommande kostnader som passageraren ådragit sig och besluta att inte ersätta dessa.
SAS har dock enligt hovrätten inte ombesörjt en ”rimlig och tillfredsställande ombokning snarast möjligt” för kvinnans räkning – och man har heller inte erbjudit en ombokning snarast möjligt under likvärdiga transportvillkor.
Kvinnan har i och för sig erbjudits en ombokning, men kvinnan har inte kontakts dessförinnan angående avsikten att tillhandahålla en sådan fullgod assistans med ombokningen och med likvärdiga transportvillkor som förordningen krävt. SAS är därför skyldig att ersätta kvinnans extra utgifter, som framstår som skäliga.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
