Kammarrätten går emot Integritetsskyddsmyndigheten och bedömer att kamerabevakningen vid akutmottagningen på Mölndals sjukhus ska förenas med en rätt till bildinspelning dygnet runt.
Såväl bevakningsintresset som integritetsintresset väger tungt i det aktuella fallet – men behovet av att utreda och förebygga brott väger tyngst.
Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, beslutade i november 2020 att bevilja Västra Götalandsregionen tillstånd till kamerabevakning dygnet runt i realtid av tre entréområden vid Mölndals sjukhus. I samma beslut avslogs regionens ansökan om att tillståndet skulle förenas med en rätt till bildinspelning. Som skäl för beslutet angav IMY huvudsakligen att det inte var visat att platsen som skulle bevakas var brottsutsatt i kamerabevakningslagens mening.
Av 8 § andra stycket första punkten kamerabevakningslagen framgår att man särskilt ska beakta om kamerabevakning behövs för att stävja brottslig verksamhet på, såvitt här relevant, en brottsutsatt plats.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Många brott
Regionen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Som stöd för sin talan hänvisade regionen till att cirka 80 brott polisanmäldes år 2018 och att motsvarande siffra var ungefär 100 för året därpå. Perioden januari–november 2020 hade cirka 70 brott anmälts. Regionen lade även fram statistik över antalet incidenter rörande hot och våld där sjukhusets personal varit utsatta. Sjukhusområdet utgjorde därför en brottsutsatt plats i lagens mening. Utan rätt till bildinspelning var det i princip omöjligt att använda kamerabevakningen i brottsutredande syfte.
IMY ansåg att överklagandet skulle avslås. Myndigheten ansåg att arten och omfattningen av de rapporterade händelserna inte medförde att platsen som skulle bevakas var brottsutsatt enligt kamerabevakningslagen.
Restriktiv
Förvaltningsrätten hänvisade inledningsvis till kamerabevakningslagens förarbeten. Enligt tidigare praxis gällde att den sökta platsen skulle vara särskilt brottsutsatt. Lagstiftaren har ansett att denna praxis har varit allt för restriktiv, och begreppet brottsutsatt plats har därför utvidgats jämfört med vad som tidigare gällde.
I förarbetena uttalas att begreppet brottsutsatt plats inte tar sikte på varje plats där det har inträffat ett enstaka brott, men det krävs inte heller att brottsligheten är ovanligt hög. I stället anges att det bör kunna visas att det finns problem med brottslighet där bevakningen ska ske. Vidare framgår att det inte krävs att brottsligheten är påtagligt hög precis där den sökta bevakningen ska ske. Det är därmed tillräckligt om det exempelvis kan visas att ett torg är brottsutsatt även om tillståndsansökan avser en mindre del av torget.
Domstolen ansåg att det sistnämnda uttalandet inte var fullt ut tillämpligt på ett sjukhus eftersom såväl bevakningsintresset som integritetsintresset kan variera i styrka beroende var på området man befinner sig. De aktuella platserna skulle därför bedömas var för sig.
Rätten ansåg att det inte framgår av förarbetena vilken form av bevisning som krävs. Domstolen bedömde dock att det krävs någon form av dokumenterad utredning. Brottens allvarlighet och karaktär ansågs sakna betydelse för bedömningen. Det fick i stället beaktas vid den senare intresseavvägningen.
Brottsutsatt plats
Vid en samlad bedömning fann förvaltningsrätten att regionen hade visat att yttre och inre entréområde med väntrum och passage vid akutmottagningen var en brottsutsatt plats. Regionens behov av bildinspelning bedömdes väga tyngre än den enskildes integritetsintresse i dessa fall. Beträffande övriga platser anslöt sig dock domstolen till IMY:s bedömning. Regionens överklagande ska alltså bifallas delvis.
IMY överklagade till Kammarrätten i Göteborg. Myndigheten anförde bland annat att brottslighetens allvarlighet och karaktär ska vägas in i bedömningen av om en plats ska anses vara brottsutsatt. Vidare menade IMY att regionen inte hade presenterat tillräckligt konkret utredning för att platsen var brottsutsatt eller för att bevakningsintresset vägde tyngst.
Kammarrätten anser i likhet med underinstansen att det beträffande ett sjukhus krävs att brottsligheten är påtagligt hög precis inom de aktuella kamerornas bevakningsområde. Domstolen bedömer att akutmottagningens entréer med väntrum och passage är att anse som brottsutsatta i kamerabevakningslagens mening. Vidare anser kammarrätten att brottslighetens art inte får betydelse vid bedömningen av om en plats är brottsutsatt – det får i stället beaktas vid bedömningen av bevakningsintressets vikt samt den intresseavvägning som ska göras.
Domstolen konstaterar att regionen har presenterat utredning som visar att det har förekommit brottslighet av allvarlig karaktär och att det därmed finns ett tungt vägande bevakningsintresse. Samtidigt är en akutmottagning en plats där integritetsintresset väger tungt.
Både bevakningsintresset och integritetsintresset väger således tungt i det aktuella fallet. Av utredningen framgår att regionen har vidtagit alternativa åtgärder som inte har visat sig vara tillräckliga. Det står även klart att det är en begränsad krets personer som kommer att ha tillgång till det inspelade materialet.
Mot den bakgrunden anser kammarrätten att bevakningsintresset väger tyngst. IMY:s överklagande ska därför avslås. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
