Bifogade vittnesmål ger ”betydande stöd” för att den mongoliske mannen är skyldig till våldtäkt.
Materialet är samtidigt inte komplett, utan Mongoliet verkar ha utelämnat uppgifter som talar till mannens fördel och som hade varit relevant i bedömningen.
Högsta domstolen säger därför nej till utlämning, även om två skiljaktiga ledamöter säger ja.
Republiken Mongoliet har i en framställning begärt att en mongolisk man i 20-årsåldern som uppehåller sig i Sverige ska lämnas ut för lagföring. Framställningen grundar sig i på beslut om frihetsberövande som meddelats av en mongolisk distriktsdomstol. Mannen är enligt beslutet misstänkt för att i juni 2017 tillsammans med två medgärningsmän ha haft samlag med en kvinna mot hennes vilja med användande av våld.
”Tidigare flickvän”
Mannen har invänt att kvinnan i fråga är hans tidigare flickvän och att de haft ett frivilligt samlag den aktuella kvällen. Kvinnan ska dock skuldbelägga mannen för att inte ha skyddat henne mot de båda andra män som våldtagit henne. Hennes pappa är samtidigt verksam inom det mongoliska åklagarväsendet och har inflytande över de poliser och åklagare som arbetar med misstankarna mot honom. Brottsutredningen innehåller en rad felaktigheter och är dessutom ofullständig, enligt mannen.
Mannen säger sig också ha blivit misshandlad i samband med att tidigare ha suttit frihetsberövad med anledning av våldtäktsanklagelsen. Han hyser därför en välgrundad rädsla för att han vid ett eventuellt utlämnande genom tortyr kommer att tvingas erkänna den påstådda gärningen. Han kommer inte heller att få en rättvis rättegång i Mongoliet, där rättssäkerheten är mycket bristfällig och där man riskerar att fällas utan tillräcklig bevisning. I Mongoliet skulle mannen inte få rätt till någon offentlig försvarare och inte själv ha råd att bekosta en advokat, uppger han. Han skulle också få verkställa ett eventuellt straff under omänskliga förhållanden och riskera våld från andra intagna.
Riksåklagaren har i ärendet yttrat sig och ansett att det saknas hinder mot utlämning – och att ett bifall till begäran inte heller skulle stå i strid med Europakonventionen.
Hinder
Högsta domstolen, HD, håller dock inte med utan bedömer att det visst finns hinder mot utlämningen.
Kravet på dubbel straffbarhet är i och för sig uppfyllt – och gärningen är inte preskriberad i något av länderna. Det krävs dock även att framställningen grundas på ett häktningsbeslut från behörig myndighet – och när de Sverige saknar en mellanstatlig överenskommelse om godtagande av häktningsbeslut krävs det sannolika skäl för att den som begärs utlämnad är skyldig. Man ska med andra ord ställa samma krav på bevisningen som vid en häktning i Sverige.
Mongoliet har på anmodan bifogat utskrifter från förhör som hållits med kvinnan, hennes mamma och med en taxichaufför som ska ha kört kvinnan efter våldtäkten. Dessa förhör ger enligt HD i och för sig ”ett betydande stöd” för att mannen begått den misstänkta gärningen.
Mannen har samtidigt vid flera tillfällen under ärendets handläggning begärt komplettering av ärendet och gjort gällande att det hållits fler förhör med såväl honom som kvinnan än vad som framgår av framställan. Han har också begärt att utredningen ska kompletteras med bland annat meddelanden som han fått till sin telefon från kvinnans familj och de domar som har meddelat mot de i målet medmisstänkta männen. Han har dock här fått avslag av Riksåklagaren.
Inte tillhandahållit
Därefter har mannen överlämnat ett flertal skriftliga handlingar till Riksåklagaren. Det handlar bland annat om ett ytterligare, odaterat, förhör med kvinnan där hon anger att samlaget var frivilligt, en sms-konversation samt anteckningar från mannens advokat i Mongoliet där han redogör för att det har överlämnats en summa pengar till kvinnan. I materialet ingår också ett flertal handlingar där samma advokat framför kritik mot hur utredningen bedrivits och begär ytterligare utredningsåtgärder. Advokaten har här bland annat gjort gällande att kvinnan varit formellt anklagad för avläggande av falskt vittnesmål och att detta måste utredas vidare.
Enligt HD tyder de uppgifter som mannen presenterat på att Mongoliet inte har tillhandahållit svenska myndigheter allt material som kan vara relevant för prövningen av utlämningsframställningen – och att förhörsuppgifter som talar till hans fördel har utelämnats. I frågan om detta gör att det finns skäl att ifrågasätta utredningen går det enligt domstolen samtidigt inte att bortse från vad som är känt om det mongoliska rättsväsendet.
Även om lagstiftningen föreskriver ett oberoende rättsväsende och garanterar rätten till en rättvis rättegång är situationen i praktiken en annorlunda. Det finns rapporter om korruption och tredjepartsinflytande och mongoliska åklagares synpunkter ifrågasätts sällan i rättsprocessen. När substantiell bevisning saknas leder detta också sällan till friande dom utan i stället ofta till att ärendet skickas tillbaka till åklagaren.
Två av fem skiljaktiga
Mot denna bakgrund ger utredningen inte underlag för bedömningen att det finns sannolika skäl för att mannen begått den gärning han begärs utlämnad för, slår HD fast. Det finns därmed hinder mot utlämning enligt 9 § andra stycket utlämningslagen och saknas anledning att gå in på om en utlämning också skulle vara oförenlig med Europakonventionen.
HD:s beslut är dock inte enhälligt. Två av fem justitieråd är skiljaktiga och anser att varken utlämningslagens bestämmelser eller Europakonventionen står i vägen för en utlämning.
De nya uppgifterna i ärendet kommer från mannens advokat och inte från Mongoliet. Uppgifterna medför i och för sig oklarheter i ärendet, men det underlag som åberopats till stöd för begäran är så gediget att det ändå finns sannolika skäl för att mannen är skyldig, enligt de skiljaktiga ledamöterna.
Utredningen ger i och för sig vissa betänkligheter när det gäller behandlingen av brottsmisstänkta och dömda i Mongoliet, men ger inte stöd för att en utlämning vore oförenlig med artikel 3 i Europakonventionen, om tortyr och liknande. Det framgår inte heller att mannen vid en utlämning skulle riskera att på ett flagrant sätt förvägras en rättvis rättegång, anser de skiljaktiga justitieråden. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
