Hovrätten ändrar tingsrättens dom och beslutar att pappan ensam ska anförtros vårdnaden om sonen som har särskilda behov.
Föräldrarnas samarbetsproblem rör framför allt frågor om sonens hälsa, där mamman har motsatt sig att han ges ADHD-medicin.
Hon har dessutom talat illa om pappan i sociala medier och påverkat sonen att säga att han vill bo hos henne.
En man och en kvinna har tillsammans en son med särskilda behov som är född år 2013. Paret separerade år 2018 och året därpå meddelades dom om äktenskapsskillnad. Sonen har bott varannan vecka hos föräldrarna sedan separationen.
Pappan ansökte om stämning mot mamman och yrkade att Skaraborgs tingsrätt kulle förordna om att han skulle få ensam vårdnad om sonen och i andra hand att sonen skulle bo stadigvarande hos honom.
Kan inte samarbeta
Som stöd för sin talan anförde pappan bland annat att sonen har ADHD och att föräldrarna inte kan samarbeta i framför allt hälsofrågor. På grund av diagnosen behöver sonen trygghet och rutiner – annars ”blir det kaos”. Han var dessutom orolig för att mamman inte ger sonen den medicin som han har ordinerats. Sedan sommaren 2021 hade mamman vägrat följa med pappan på BUP-möten i skolan. Vidare hade hon ”lagt ut elakheter” om pappan på sociala medier, bland annat att han är en våldsam person.
Mamman bestred vårdnads- och boendeyrkandena. För egen del yrkade hon att sonen skulle bo stadigvarande hos henne och, om tingsrätten skulle finna att gemensam vårdnad var utesluten, ensam vårdnad. Hon anförde bland annat att samarbetet fungerar väl och att det blivit ett missförstånd gällande de gemensamma BUP-mötena.
Under målets handläggning gav tingsrätten socialnämnden parternas hemkommun i uppdrag att genomföra en vårdnads-, boende- och umgängesutredning. I den föreslogs att vårdnaden ska vara gemensam, att sonen ska bo hos pappan och att sonen ska ha rätt till umgänge med mamman.
Tydliga rutiner
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att sonen var i behov av tydliga rutiner och tydlig struktur i vardagen. Av partsförhören framgick att pappan delar vårdnadsutredningen syn på sonens behov och att han litar på sjukvården. Mamman har däremot ifrågasatt medicineringen och i stället agerat efter egen övertygelse, vilket domstolen såg allvarligt på.
Det var även medicineringen, och hälsofrågor om sonen i stort, som låg till grund för föräldrarnas samarbetsproblem. Av utredningen framgick att medicineringen upphört eftersom mamman inte lämnat sitt samtycke samt att föräldrarna den senaste tiden inte gått till BUP-möten gemensamt. De hade även misslyckats att enas om det senaste julumgänget. Dessa samarbetsbrister utgjorde ett orosmoment, framhöll domstolen.
Båda engagerade
Båda föräldrarna var samtidigt mycket engagerade i sonen och har från början varit villiga att ta emot hjälp. De har även inte uteslutit att delta i gemensamma BUP-samtal framöver. Med beaktande av detta fann tingsrätten att det var i enlighet med barnets bästa med gemensam vårdnad.
Det var dock uteslutet med växelvist boende på grund av samarbetsproblemen. I enlighet med utredningens förslag ansåg tingsrätten att sonen skulle få mer stabilitet och rutiner hemma hos pappan. Parterna var dock överens om att sonen skulle ha rätt till omfattande umgänge med mamman.
Mamman överklagade till Göta hovrätten och yrkade att sonen skulle ha sitt stadigvarande boende hos henne. Om det var uteslutet med gemensam vårdnad yrkade hon ensam vårdnad. I hovrätten hölls tilläggsförhör, där pappan uppgav att mamman fortsatte svartmåla honom i sociala medier samt att hon avbrutit sonens medicinering. Dessutom hade hon bytt vårdcentral för sonen utan att stämma av med honom.
Till en början framhåller hovrätten att det saknas skäl att ifrågasätta parternas föräldraförmåga. Det är dock bekymmersamt att mamman har talat illa om pappan på sociala medier och därmed i viss mån haft svårt att hålla sonen utanför konflikten.
Sonen far illa
Det är tydligt att sonen är medveten om vårdnadsprocessen och far mycket illa av denna. I vårdnadsutredningen bedöms sonen ha påverkats av mamman att säga att han vill bo hos henne snarare än hos pappan. Trots sonens ålder och mognad kan hans vilja därför inte få avgörande betydelse för vårdnaden.
Det framgår att föräldrarna har stora samarbetssvårigheter och att de också efter tingsrättens dom har haft svårt att enas i frågor som gäller sonen, bland annat medicinering. Med hänsyn till detta anser hovrätten att det saknas förutsättningar för gemensam vårdnad. Sonen har haft sitt huvudsakliga boende hos pappan i nästan ett års tid och utvecklats väl under denna tid. Det är därför pappan som ska anförtros ensam vårdnad. Vad tingsrätten beslutat i umgängesdelen ska dock stå fast. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
