Trots att pappan är dömd för misshandel mot mamman och använder sig av ett hårdhänta uppfostringsmetoder mot barnen anser såväl tingsrätten som hovrätten att det finns förutsättningar för gemensam vårdnad.
Hovrätten beaktar bland annat att socialtjänsten inte har bedömt att barnen behöver skyddas mot pappan trots flertalet orosanmälningar.
En man och en kvinna har tillsammans två barn, födda år 2014 respektive 2015. De separerade några år efter att barnen föddes. Efter separationen uppstod en vårdnadstvist som resulterade i en överenskommelse om gemensam vårdnad där barnen hade sitt boende hos mamman men rätt till umgänge med pappan några timmar varje lördag. I oktober 2020 beslutade tingsrätten interimistiskt att något umgänge med pappan inte skulle ske.
Pappan dömdes mot sitt nekande år 2017 för att ha misshandlat mamman.
I det aktuella målet yrkade pappan vid Skellefteå tingsrätt att barnen skulle ha rätt till helg- och lovumgänge med honom. Mamman medgav yrkandet, men yrkade för egen del ensam vårdnad om barnen. Pappan bestred yrkandet om ensam vårdnad.
Förnekar
Pappan förnekade att det hade förekommit något våld från hans sida i förhållande till mamman eller barnen. Han menade att mamman kommit med grundlösa anklagelser om våld och sexuella övergrepp i samband med att parterna har tvistat om vårdnad och umgänge. Genom åren har han gjort ansträngningar för att gå mamman till mötes, bland annat genom att underteckna en fullmakt så att hon kunde sköta vardagliga saker med förskolan själv. Han har dessutom låtit mamman närvara vid umgängestillfällena eftersom hon känt en oro kring hans beteende.
Mamman anförde att misshandeln som pappan dömts för var en del av ett våldsamt mönster. Hon ifrågasatte inte att pappan har många bra föräldraegenskaper, åtminstone när barnens blocksockernivå är i balans. Upplever han att en partner eller barnen inte sköter sig kan han dock bli våldsam. Eftersom pappan förnekar problemen med våld helt och hållet kan föräldrarna inte enas om en lösning. Vidare hade dottern, enligt mamman, berättat om övergrepp från pappan.
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att föräldrarna verkar ha olika syn på barnuppfostran, men inte i sådan utsträckning att detta ensamt skulle utesluta gemensam vårdnad. När det gäller brottet som pappan är dömd för och påståendena om ytterligare våld ansåg domstolen att detta inte gjorde honom till en olämplig vårdnadshavare i föräldrabalkens mening.
För gemensam vårdnad krävs dock att föräldrarna har ett visst mått av förtroende för varandra. Av mammans vittnesmål framgår att de beskrivna händelserna lever kvar och att hon i princip inte kan lita på pappan, vilket talar emot gemensam vårdnad. Samtidigt har föräldrarna under flera år efter separationen haft kontakter med varandra utan synbara problem.
Gemensam vårdnad
Mot denna bakgrund ansåg tingsrätten att parterna skulle ha gemensam vårdnad om barnen. Vidare skulle barnen ha rätt till umgänge med pappan först några timmar cirka varannan vecka och därefter dagtid varannan helg.
Hovrätten för Övre Norrland ansluter sig huvudsakligen till tingsrättens bedömning.
Beträffande vårdnadsfrågan framhåller hovrätten inledningsvis att det finns mycket som tyder på att pappan har utsatt mamman för ett våldsamt, hotfullt och kränkande beteende. Beteendet ligger dock långt tillbaka i tiden och kan därför inte ensamt utgöra grund för att neka pappan gemensam vårdnad.
När det gäller barnen har mamman påstått att pappan utsatt dem för våld och sexuella övergrepp. Anklagelserna om övergrepp är mycket vaga och hovrätten väljer därför att inte lägga dessa till grund för den fortsatta bedömningen. Däremot framgår det av utredningen att pappan i vissa uppfostringssituationer har varit hårdhänt och aggressiv mot barnen. Trots flertalet socialtjänst- och polisanmälningar har socialtjänsten dock bedömt att det inte har funnits skäl att skydda barnen från pappan. Med hänsyn till bland annat detta anser hovrätten att pappans uppfostringssätt inte diskvalificerar honom som vårdnadshavare.
Ytterligare umgänge
Därmed blir frågan om föräldrarna har förmåga att sätta barnens behov främst och ta gemensamt ansvar i frågor som rör barnen. Parterna är överens om att de har en samsyn i vårdnadsansvaret. Mamman har dock uppgett att hon, på grund av hur pappan tidigare har behandlat henne, känner en mycket stor oro i kontakterna med honom. Hovrätten har förståelse för detta, men mot bakgrund av att det gemensamma vårdnadsansvaret hittills har fungerat anser rätten att det saknas skäl att förordna om ensam vårdnad. Den gemensamma vårdnaden ska alltså bestå.
I umgängesdelen ska tingsrättens dom fullt ut fastställas med undantag för att ytterligare umgänge via videosamtal beviljas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
