Flera omständigheter talar tillsammans med styrka för att det är hyresgästens son som under lång tid självständigt disponerat hyresrätten i Farsta.
Till det kommer att hyresgästen ljugit i hyresnämnden och visst varit medlåntagare när hennes make köpt en bostadsrätt.
Hovrätten ändrar nu hyresnämndens beslut och nekar hyresgästen förlängning.
Stockholmshem ansökte i Hyresnämnden i Stockholm om att hyresavtalet avseende en tvårumslägenhet i Farsta inte skulle förlängas. Enligt värden hade hyresgästen, som bytte till sig lägenheten under 2015, gjort sig skyldig till en olovlig andrahandsuthyrning. I andra hand skulle hyresavtalet inte förlängas, eftersom det tillkommit genom vilseledande eller förtigande av omständigheter av väsentlig betydelse för hyresvärden. Hyresgästen skulle under alla omständigheter anses sakna skyddsvärt behov av lägenheten, eftersom hon har sin permanenta bostad på annat håll.
Förnekade
Hyresgästen förnekade att någon andrahandsuthyrning förekommit utan gjorde gällande att hon bott i prövningslägenheten ihop med sin son. Någon annan bostad hade hon inte och det stämde därför inte att hon skulle sakna behov av hyresrätten.
En bostadsrättslägenhet som står i hyresgästens makes namn ägdes enligt hyresgästen till 100 procent av honom. Värden menade att det underskott av kapital som både hyresgästen och maken haft de senaste fem åren talade för att de står för 50 procent var av lånen och att hon har en dold äganderätt i bostadsrättslägenheten. Så var dock inte fallet, bedyrade hyresgästen. Maken, som hon separerat från, var ensam betalningsskyldig för lånen och hyresgästens avdrag för kapitalunderskott var kopplat till aktieförsäljningar.
Även om sonen under en längre period varit den som betalat in hyran och också varit den som öppnat vid besök från Störningsjouren ansåg hyresnämnden att hyresgästens förklaringar över lag framstod som godtagbara. Att sonen varit den som upprepat försökt beställa olika renoveringsåtgärder saknade också avgörande betydelse. Fyra vittnen hade dessutom tillbakavisat värdens påståenden om att hyresgästen i själva verket är bosatt i bostadsrättslägenheten, även om tre av dessa i och för sig var närstående till hyresgästen.
Avslogs
Den sammantagna slutsatsen var enligt hyresnämnden att värdens åberopade bevisning inte var tillräcklig för att visa att hyresgästen inte har sin permanenta bostad i lägenheten, att hon skulle ha lämnat vilseledande/förtigit omständigheter i samband med kontraktsskrivningen eller att hon skulle sakna behov av densamma. Upphörsyrkandet avslogs därför.
Svea hovrätt gör nu en annan bedömning när man beslutar att neka hyresgästen förlängning.
Enligt domstolen framstår det som mindre troligt att mor och son bott tillsammans i tvåan under flera års tid, utan att detta ”gjort avtryck på lägenhetens inredning och möblering”. Att sonen vid upprepade tillfällen försökt beställa renoveringsåtgärder som bara hyresgästen får beställa och att det varit han som öppnat när störningar förekommit talar också tillsammans med styrka för att sonen under lång tid nyttjat prövningslägenheten självständigt.
Det har efter överklagande också framkommit att hyresgästen enligt ett intyg från banken är medlåntagare avseende bostadsrättslägenheten. Hyresgästen har förklarat att banken inte godtog maken som ensam låntagare och att hon varit av uppfattningen att hon skrivit på ”som garant”. Det har inte presenterats någon tydlig förklaring till varför hyresgästen och hennes son i hyresnämnden lämnat felaktiga uppgifter om lånet och ligger enligt hovrätten nära till hands att anledningen varit att hyresgästen inte velat förknippas med makens lägenhet eftersom det kunde styrka värdens förmodan att hon inte bor i prövningslägenheten.
Vaga uppgifter
Enligt hovrätten har både hyresgästen, hennes son och vittnen som åberopats lämnat vaga uppgifter kring boendeförhållanden. Att de ljugit i hyresnämnden om lån och ränteavdrag gör också att även övriga uppgifter bör bedömas med försiktighet.
Även om hyresgästen har haft svar på de flesta frågor som uppkommit har uppgifterna i viss mån varit torftiga och ”i det närmaste undanglidande” – och inte kunnat bekräftas av den övriga utredningen.
Hovrättens slutsats blir att hyresvärden har styrkt sitt påstående att hyresgästens son under avsevärd tid har brukat prövningslägenheten självständigt. Något tillstånd har inte funnits till andrahandsupplåtelsen och hyresgästen har därför åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad av att hyresavtalet inte skäligen bör förlängas, slår hovrätten fast. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
