Det är inte visat att mannen brast i uppmärksamhet och varsamhet när han kolliderade med cyklisten, som fick allvarliga skador.
Vittnesuppgifter ger stöd för att han körde i 30 på den fuktiga 50-vägen när bilen kom över i mötande körfält efter en sladd, och att mannen förlorade kontrollen när han girade åt höger igen – och kom att köra upp på gång- och cykelbanan.
En man åtalades för vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik sedan han kört upp på en gång- eller cykelväg och där kört på en cyklist – som drabbades av flertalet frakturer, sårskador, ihållande smärta och blånader – och kört in i en vägg.
Mannen har medgett att han kört bilen på ett sådant sätt att den kommit upp på gång- och cykelbanan, att han kolliderat med väggen – och att kvinnan ”i samband därmed har stött samman med bilen”. Han menar dock sig inte ha varit oaktsam, utan att det varit fråga om en olyckshändelse.
Enligt mannen körde han 28–30 kilometer i timmen på 50-vägen. När han närmade sig en kurva, började bilen ”utan anledning, förmodligen på grund av väglaget” att kränga åt vänster – och kom då att hamna i motsatt körbana. Han lyckades häva sladden, och avvärjde då en ”nära förestående kollision” med en mötande bil. I samband med detta tappade han kontrollen över bilen, men lyckades vrida på ratten så mycket åt höger – för att köra mot stenväggen, och inte träffa cyklisten. Alldeles innan kollisionen såg han att kvinnan hade fötterna mot marken för att få stopp på cykeln – men vet inte om bilen träffade henne. Han minns inte heller om han bromsade i samband med detta.
Två vittnen har hörts i målet. Det ena körde bakom mannen, och den andra i motsatt färdriktning. Det första vittnet har uppgett att han körde uppskattningsvis 5–6 meter bakom bilen, när den plötsligt ”drog åt höger”, fördes över trottoaren och in i väggen och ”därefter studsade tillbaka”. Han såg även att ”en dam ramlade omkull” men vet inte om hon gick eller cyklade.
Det andra vittnet har berättat att bilen ”svängde lite okontrollerat och i en ganska hög hastighet” in på avfarten. Den började sedan ”svänga lite konstigt i filerna” och fördes nästan in i mittfilen. Det såg enligt vittnet ut som om föraren fick panik och försökte väja bort från mittfilen, och att han i samband med detta förlorade kontrollen över bilen och kolliderade med cyklisten. Cyklisten träffades enligt vittnet samtidigt som bilen träffade väggen.
Tingsrätten fann, med hänvisning till främst det andra vittnets uppgifter, att skadorna orsakats av mannens bristfälliga körsätt – och att det alltså inte rört sig om en olyckshändelse. Mannen skulle därför dömas för vållande till kroppsskada, menade tingsrätten.
Däremot fann domstolen inte att det också går att säga att mannen tagit en så medveten risk som krävs för att han ska kunna dömas för vårdslöshet i trafik. Körningen framstår snarare som ”ett resultat av en oskicklig eller reflexmässig hantering av bilen i en plötsligt uppstående situation”.
Mannen, som är tidigare ostraffad, dömes till 50 dagsböter om 50 kronor. Dessutom ålades han att betala sammanlagt 34 525 kronor plus ränta skadestånd till kvinnan, för kränkning samt sveda och värk.
Nu ändrar Svea hovrätt domen, genom att frikänna mannen från ansvar för vållande till kroppsskada och avslå kvinnans skadeståndsyrkande.
Enligt åklagaren bestod mannens oaktsamhet i att han brast i den uppmärksamhet och varsamhet som krävdes – ”som hovrätten uppfattar gärningsbeskrivningen” – genom att underlåta att bromsa och hålla för hög hastighet i förhållande till vägförhållandena samt att köra upp på en gång- eller cykelbana.
Hovrätten menar att det mannen berättat, om att bilen plötsligt började kränga åt vänster ut i motsatt körbana och att han då hastigt vred ratten åt häger, får stöd av det andra vittnets berättelse. Utredningen talar för att mannens bil fick sladd och att det var anledningen till att den började kränga. Det ligger visserligen när till hands att sluta sig till att orsaken till sladden var att bilen kördes för fort på den fuktiga/våta vägen. Men mannens uppgift att han körde 28–30 kilometer i timmen får sådant stöd av det första vittnet att den inte kan anses motbevisad av åklagaren. Detta vittne körde direkt bakom mannen och hade, enligt hovrätten, bättre förutsättningar att bedöma hastigheten än det andra vittnet, som kom körande i motsatt riktning. Det kan därmed inte anses att mannens hastighet innefattat ett sådant otillåtet risktagande som krävs för att han ska bedömas ha gjort sig skyldig till straffbar oaktsamhet.
Åklagaren har inte heller, menar hovrätten, styrkt att mannen underlät att bromsa i samband med kollisionen med cyklisten. Att mannen inte hade någon kontroll över bilens girning till höger bekräftas av båda vittnena. Att bilen kom att färdas upp på cykel- eller gångbanan kan därmed inte heller härledas till någon oaktsamhet från mannens sida. Mot bakgrund av detta ska åtalet alltså ogillas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
