Två personer som har hyrt övervåningen av en villa döms för inbrottsstöld, varav den ena till fängelse. Den kvinna som har hyrt bottenvåningen upplevde att det försvann mat och köksredskap och installerade därför en övervakningskamera i sin del av huset. Det framkom då att personerna på övervåningen hade för vana att ta sig in i hennes kök.
En kvinna som hyrde bottenvåningen av en villa i Borås upplevde sedan en längre period att det försvann matvaror och köksredskap. En man och en kvinna hyrde de två våningsplanen ovanför.
I mitten av sommaren 2021 beslutade sig kvinnan för att installera en övervakningskamera i sin del av huset och reste därefter bort. När hon återvände till huset gick hon igenom filmen. Hon kunde då se hur mannen och kvinnan på övervåningen tog sig in i hennes del av huset och stal mat.
Mannen åtalades för fyra fall av inbrottsstöld och kvinnan för ett fall av samma brott.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Erkänner stöld av matvaror
Mannen erkände att han tagit sig in i bostaden och tagit matvaror vid tre tillfällen. Vid det fjärde tillfället hade åklagaren gjort gällande att han även stulit den bortresta kvinnans gamla mobiltelefon. Detta förnekade dock mannen. Kvinnan på övervåningen erkände att hon stulit mat men menade att det skulle bedömas som stöld av normalgraden.
Borås tingsrätt konstaterade att erkännandena stöds av bilderna från övervakningskameran och av utredningen i övrigt. Åtalet var därför styrkt i de delar där mannen och kvinnan erkänt. När det gäller mobiltelefonen framgick det av övervakningsfilmen att mannen tog ett föremål som låg ovanpå den bortresta kvinnans skafferi. Enligt tingsrätten saknades det skäl att ifrågasätta kvinnans påstående om att det var hennes gamla mobil som han stoppade på sig. Åtalet var därmed styrkt även i denna del.
Integritetskräkningen
Av förarbetena framgår att det vid bedömningen av integritetskränkningen kan läggas vikt vid vilken typ av boende det rör sig om och hur gärningsmannen har betett sig på platsen. Även omständigheterna i övrigt kan få betydelse. Bestämmelsen i denna del är avsedd att tillämpas restriktivt.
Tingsrätten konstaterade att mannen vid upprepade tillfällen har trängt sig in i den bortresta kvinnans bostad, där hon bott tillsammans med sina två barn. Han har använt sin vetskap om när hon varit bortrest och då tagit tillfället i akt. Han har på ett förslaget sätt bland annat plockat bort en spånskiva mellan de båda lägenheterna. Mot denna bakgrund kunde gärningarna inte bedömas som annat än inbrottsstöld. Kvinnans gärning skulle bedömas på samma sätt.
Begärt skadestånd
Den bortresta kvinnan hade begärt skadestånd för den stulna maten och för den kränkning inbrotten inneburit. Mannen och kvinnan hade medgett att betala 1 500 kronor respektive 225 kronor för maten men bestritt att utge någon kränkningsersättning. Eftersom den bortresta kvinnan inte hade lagt fram någon utredning om vad som tillgripits kunde hon inte tillerkännas skadestånd med ett högre belopp än vad som medgetts.
När det gäller kränkningsersättningen konstaterade tingsrätten att mannen och kvinnan mer eller mindre använt bottenvåningen som sitt eget skafferi. Trots den restriktivitet som Högsta domstolens praxis ger uttryck för beträffande kränkningsersättning vid bostadsinbrott skulle hon få 7 000 kronor av mannen och 5 000 kronor av kvinnan.
Straffvärdet för den brottslighet som mannen döms för motsvarade enligt tingsrätten fängelse i ett och ett halvt år, vilket han också skulle dömas till. Straffvärdet för kvinnans brottslighet uppgick till ett års fängelse. Med hänsyn till att hon endast var 18 år vid tillfället dömdes hon till villkorlig dom och dagsböter.
Hovrättens dom
Hovrätten för Västra Sverige fastställer nu tingsrättens dom.
Endast mannen överklagade och han ville att hovrätten skulle ogilla åtalet såvitt avser åtalspunkten om mobiltelefonen och befria honom från att betala kränkningsersättning.
Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten beträffande skuld och rubricering. När det gäller påföljden konstaterar domstolen att det i och för sig kan antas att en skyddstillsyn skulle kunna bidra till att mannen avhåller sig fortsatt brottslighet. Med beaktande av det höga straffvärdet är någon annan påföljd än fängelse dock utesluten. I fråga om kränkningsersättning ansluter sig även där hovrätten till tingsrättens bedömning.
Underinstansens dom ska alltså inte ändras på någon punkt.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
