Försäkringskassan förlorar i både förvaltningsrätten och kammarrätten.
En kvinna som sedan flera år är diagnostiserad med utmattningssyndrom och blandade ångest- och depressionstillstånd har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt under perioden i målet.
Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt tidigare beslut att en 48-årig kvinna inte hade rätt till hel sjukpenning för perioden den 2 februari–22 maj 2020.
48-åringen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Umeå och yrkade att hon skulle beviljas sjukpenning för den aktuella perioden.
Inte förbättrats
Till stöd för sin talan anförde hon att hon hade en lång och allvarlig sjukdomshistoria bakom sig. Hon beviljades tidigare sjukpenning för samma besvär som förelåg under nu aktuell period. Hennes tillstånd hade inte förbättrats. Hon hänvisade till tidigare domar från förvaltningsrätten, avseende bland annat sjukpenningsperiod som låg direkt före den aktuella, där domstolen uttalade att underlagen inte visade på någon förbättring jämfört med tidigare sjukperiod då hon varit beviljad sjukpenning.
Förvaltningsrätten noterade inledningsvis att 48-åringen hade varit sjukskriven sedan september 2013 på grund av långvariga besvär av utmattning, depressiva symtom och ångestproblematik.
Behandlas
Av den medicinska utredningen för aktuell period framgick att kvinnans sjukdomsbesvär bland annat bestod av stor orkeslöshet, låg energinivå, uttalade problem med koncentrationen, svåra minnesproblem, bristande orienteringsförmåga, känslighet för ljud och ljus samt uttalade sömnsvårigheter. Hon hade svårt med dagliga rutiner och att påbörja, genomföra och avsluta aktiviteter. Resultatet från olika självskattningsskalor indikerade höga värden avseende ångest, depression och utmattning. Vidare hade hon tidigare genomgått behandling på Stressrehabiliteringen och behandlades nu via Psykiatriska kliniken.
Förvaltningsrätten konstaterade att 48-åringen hade långdragna och tidvis svåra besvär som under hösten 2019 ledde till kortare inläggning och bedömning vid psykiatrisk klinik. Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter ansåg förvaltningsrätten att utredningen på ett tillräckligt sätt gjorde sannolikt att kvinnans arbetsförmåga var helt nedsatt på grund av sjukdom under perioden den 2 februari–22 maj 2020. Det ankom på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för sjukpenning var uppfyllda.
Försäkringskassan överklagade
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Sundsvall och yrkade att myndighetens beslut skulle fastställas.
Försäkringskassan har anfört att det inte är möjligt att låta de historiska uppgifterna om sjukdomstillståndet läka bristen på aktuella uppgifter i underlagen för den aktuella perioden. Kammarrätten konstaterar emellertid när det gäller ett läkarintyg daterat den 30 januari 2020 att bedömningen i och för sig baseras på ett läkarbesök fyra månader tidigare men att det även baseras på en telefonkontakt med patienten samma dag som intyget är daterat. Gällande ett annat läkarintyg daterat den 21 februari 2020 baseras bedömningen på en undersökning av patienten samma dag som intyget är daterat. Vidare baseras den kompletterande medicinska utredningen i huvudsak på underlag från aktuell period. Kammarrätten finner med anledning av detta att uppgifterna i läkarintygen varken är inaktuella eller att de inte kan ligga till grund för bedömningen i målet.
Vidare poängterar kammarrätten att 48-åringen, sedan flera år tillbaka, är diagnosticerad med utmattningssyndrom och blandade ångest- och depressionstillstånd. Enligt vedertagna skattningsverktyg har hon tidigare skattat högt avseende symtom på ångest, depression och utmattning vilket får anses vara aktuellt även för aktuell period genom att läkare betecknar depressionen och ångesten som svår och menar att utmattningen medför svåra symtom.
Överklagandet avslås
Kammarrätten finner att den medicinska utredningen i målet på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver de funktionsnedsättningar som fanns och vilka aktivitetsbegränsningar det medförde. Det framkommer även att det vid aktuell tidpunkt fanns en suicidrisk. Vidare saknas det skäl att ifrågasätta läkarnas slutsatser. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att kvinnan har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt på grund av sjukdom under perioden den 2 februari–22 maj 2020 i förhållande till ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Överklagandet ska därför avslås.(Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
